VM 6 – postludium/domus

Potentiell läsare har möjligen lagt märke till att jag gillar att slänga mig med latinska sentenser.

Postludium betyder efterspel och domus betyder hus eller hem. Loggan för den gamla matvarukedjan Domus var en liggande 8:a. Jag kommer inte håg vad den symbolen heter i original men den lär symbolisera det eviga kretsloppet.

En rätt passande bild i sammanhanget. Varför?

I går presenterades det ekonomiska resultatet för skid-VM. Resultatet presenterades som en stor succé av kommunalrådet Jonny Gahnshag (S).

Dalarnas Tidningar har sammanfattat detta.

Av de 240 miljoner kronor (fast jag undrar om inte den siffran kan höjas beroende på vad man räknar in bland de investeringar som gjorts i samband med VM – men låt gå) som Falu Kommun investerat i Skid-VM får vi nu tillbaka 65% av vinsten på 42 miljoner (alltså 27,3 mkr), vilket motsvarar ca 10 procent av den ursprungliga investeringen.

Tji fick vi gnällspikar. Nu ska vi bara hålla käft.

Ett annat sätt att betrakta räkneexemplet ovan är att se den positiva inställningen till utfallet som en aning kreativt.

Eller är det så att man tänkt att om kommunen söker svindyra evenemang så räcker inte pengarna till adekvat undervisning och då blir medborgarna dåliga i matematik och ser inte att kejsaren inte har några nya kläder.

Hen är i själva verket naken.

Statlig skola, någon?

Tar jag av mig foliehatten tänker jag att jag visserligen gläds åt festen så som vilken sportintresserad som helst, som random medborgare skräms jag över prioriteringarna, som kommunalt anställd lärare resignerar jag och som representant för ett parti som röstade för denna galenskap skäms jag.

Vi kan hjälpa nödställda från världens krigshärdar, vi kan stoppa pengar i vårdens stora svarta hål, vi kan försöka bygga landets bästa skola. Eller så kan vi arrangera en skidtävling.

Det är väl en fråga om vision, antar jag.

Tjänstefördelningarna har just slagit ner som en bomb här på skolan. Tyngre tjänster där lärarkårens kompetenser inte optimeras renderar i sjukskrivningar, ilska och bitterhet. Personalen på Falu gymnasium är bra. Det finns en oerhörd potential som inte utnyttjas fullt ut.

Under hoppbackarnas skugga ser jag ett samband. Det hänger liksom ihop, på något sätt.

Hur länge vi kommer att få betala för detta det vågar jag inte sia om. De hoppbackar kommunen lovade bygga för att komma ifråga som arrangör är det inte många spadtag tagna på.

Pyramiderna får också ses som en framgång så här efteråt – men inte för dem som byggde dessa.

Det jag däremot vet är att på min kant – där mycket av spottet och smäleken nu hamnar, är det rätt tomt. Där står jag tillsammans med representanter för vänsterpartiet och den politiske redaktören på Dalarnas Tidningar Jens Runnberg.

En något udda konstellation. Vi tre driver inte någon gemensam agenda, självfallet inte. Men vi reagerar tydligen samfällt på vansinnet.

Runnbergs  kollega på Dala Demokraten, den mer kände Göran Greider, verkar inte ägna mycket tid åt att diskutera VM eller landstinget Dalarnas ekonomi. Nej, han pratar istället om problem med Sveriges inställning till NATO och den förra regeringens verkliga eller inbillade tillkortakommanden.

Olika falla den lokala journalistikens lotter, tydligen.

Liksom förutsättningarna för den enskilde eleven runt om i landet.

Statlig skola, någon?

Statliga (inter)nationella skidtävlingar, någon?

Relaterade blogginlägg

VM 5

VM 4

VM 3

 VM 2

VM 1