Så här ett par månader efter min tämligen plötsliga politiska sorti är det dags att göra bokslut. Jag har inte tänkt mycket på detta sedan då. Men så igår fanns det tid till eftertanke.
—
Aristoteles säger att människor imponeras lättare av när någon självlärd till synes utan ansträngning genomför något storslaget. Frågan jag ställer mig är hur det kommer sig att jag lyckas tillfredsställande med allehanda ting jag vill uppnå när det kommer till mitt yrke eller att hålla tal, sjunga eller underhålla, men inte alls är framgångsrik inom politiken?
Om någon gör något, menar Aristoteles vidare, som verkar vara över dennes rimliga förmåga, ålder eller som någon annan vanlig människa inte på samma sätt enkelt skulle kunna genomföra, så imponeras vi.
Genomförs handlingen dessutom under speciella omständigheter, vid någon särskild plats, på ett extraordinärt sätt eller tidpunkt, så ger detta extra status.
Den antike olympiske segrarens inskrift löd:
Tidigare, med ett skrovligt ok på axlarna,
brukade jag bära fisk från Argos till Tegera
Den enkle, självlärde, som är sprungen ur folket vinner alltså folkets kärlek enligt Aristoteles. Själv tänker jag på Charlotte Kallas otroliga OS-guld i sammanhanget. Även om hon kämpat hårt uppfyller hon faktiskt en del av vad Aristoteles efterlyser.
Och det är kanske som Perikles sa i sitt berömda gravtal: att ta ungdomen ur staten är som att våren skulle plockas bort från året.
Å andra sidan säger Aristoteles också att rättfärdigheten kan vara obetydlig eftersom man väljer skenet framför det faktiska. Det som är rätt, eller gott, är det som ligger närmast målet. Vems mål? Ja, det är väl det som är frågan.
—
Jag har ofta under hösten fått frågan om jag saknar politiken. Svaret är enkelt: nej, det gör jag inte. Jag var relativt ung när jag började. Nu är jag 45 och hade vid mitt avhopp kommit blygsamt längre i min politiska karriär, inte åstadkommit särdeles mycket (som lokalavdelningens gruppledare lite vasst antydde).
Personligen har jag svårt med många och långa möten. Fullmäktige var roligt och intressant men allt arbete som föregick…det hela är inte anpassat för en heltidsarbetande människa med yrkesambitioner, relativt små barn samt intressen utanför politiken.
Det var nog bra det som skedde.
Några få från lokalföreningen har hört av sig och någon har uttryckt sin förhoppning att jag ska återkomma. Några har gjort det samma från länsförbundet. Från lokala S och C har jag fått halvt skämtsamma frågor om jag inte borde byta parti.
Är jag något alls just nu så är det nog centerpartist – givet deras inställning i flyktingkrisen. Här är ett klipp, angående det. Eller, för att återigen citera Aristoteles: Människan är ett politiskt djur.
—
Nej, jag får ta Aristoteles på orden. Något extra ordinärt har jag knappast utfört inom politiken – något jag tillstår utan bitterhet (det är ju svårt med nyanser i text). Men så verkar jag måhända inte vara ung, självlärd eller sprungen ur folket varför jag heller inte vinner dess kärlek i någon större utsträckning.
Det måste väl vara en rimlig slutsats att dra? Eller så skiljer sig mitt mål från majoritetens såväl inom som utanför partiet som numera heter Liberalerna och i så fall är mitt beslut både bra och rätt. I vilket fall vill jag inte längre välja skenet fram det faktiska.
Verkligheten ringde väl på dörren, helt enkelt.
—
Relaterade blogginlägg:
—
Länkar och källor
Aristoteles ”Retoriken”
Adolphson 
2 reaktioner till “Från Argos till Tegera”
Kommentarer är stängda.