Karl IV Johan, a.k.a Jean Baptiste Bernadotte, blev med tiden (eller om han var det hela tiden kan en ju aldrig så noga veta) sur och konservativ. Sonen och tronföljaren Oscar däremot var en ståtlig och vacker man som med samtida mått ansågs liberal och progressiv och blev därför snabbt mycket populär.
Pappa kungen gillade inte sonens popularitet och bevakade avundsjukt sitt envälde för Oscar sällan fick möjlighet att vikariera när pappa kungen var borta (exempelvis i Norge där han ofta vistades längre perioder) trots omvittnad fallenhet för regeringssysslan.
Eller fallenhet och fallenhet, till skillnad mot Jean B kunde Oscar svenska (mamma Josefine avskydde Sverige och återvände snabbt till Frankrike där hon stannade och umgicks i parissocieteten i många år) vilket underlättade kommunikation med kabinett och regeringsmedlemmar.
Kanske var det så enkelt. Kanske var det språket som var lösningen för Oscar och samtidigt problemet för Jean Baptiste – och därmed, paradoxalt nog, även för Oscar eftersom han var beroende av pappa i mycket högre grad än på sin egna förmåga.
—
År 2002 sa Janne B.s företrädare Lars Lejonborg det omöjliga: att vi borde införa språktest för invandrare. Med lite perspektiv så verkar den tankegången inte så konstig som den uppfattades i samtiden. Historien kan lära oss något – i det här fallet om takt och ton och hastighet, kanske.
—
Jag lärde mig nyligen vid ett besök i Stockholms största synagoga att den judiska gudstjänsten alltid sker på hebreiska men att en gudstjänstbesökare även kan följa med i det lokala språket.
Alla judar kan läsa hebreiska rätt bra tack vare detta. Kanske är det inte så konstigt eftersom både synagoga och moské egentligen, och kanske även passar även här klassificeringen paradoxalt, är synonymer för skola.
—
Det är härligt att se att gamla retoriska stilgrepp ännu finns kvar inom skådespeleriet. Ja, åtminstone i den äldre teaterskolan. Typ Gösta Ekman den äldre.
Tekniken fungerar nämligen väl i skolan. Ett exempel när något ska illustreras: Ord – tanke – gest. Omsatt i dialog: Skulle DU (jag pekar på den aktuella eleven) vilja försöka besvara MIN (pekar på mig själv) FRÅGA?
Publiken ser skådespelaren peka på sin motspelare och sig själv och dialogen förstärks genom visualiserade uppträdande (alltså gester).
De andra eleverna i klassen uppfattar (förhoppningsvis) att vi genom resonemanget är på väg någonstans tillsammans. Den aktuella eleven känner sig (återigen förhoppningsvis) sedd och delaktig.
—
Jag läste någonstans att det finns en katastrofman i Falun. Är inte alla män i någon mening katastrofer tänkte jag. Men här handlade det om en person som har hand om rutiner och förberedelse vid katastroftillstånd.
Saken intresserade mig. Vem var han? Vad jobbar han med? är det ens en man eller är detta en kommunal variant på Trollkarlen från Oz? Men istället för erhållen information om sakernas tillstånd härvidlag hamnade jag på följande sida:
Informationssäkerhetspolicy Falu Kommun
Informationssäkerhetspolicyn med tillhörande instruktioner styr Falu Kommuns informationssäkerhetsarbete.
Informationssäkerheten är den del i organisationens lednings och kvalitetsprocess som anger hur kommunens information ska hanteras på ett säkert sätt.
Informationssäkerhetspolicyn med tillhörande instruktioner ersätter ”Policy för IT användning i Falu Kommun” daterad 2000-10-20.
Om innehållet i informationssäkerhetspolicyn strider mot något annat dokument som berör samma område gäller informationssäkerhetspolicyn.
Beslutad av kommunfullmäktige 2010-10-07.
Jag har väl inga synpunkter på innehållet i sig. Bara att saker går att uttrycka på olika sätt lite beroende på vad en vill ha sagt.
—
Språk är allt. Språk är gudomligt. Jag önskar jag hanterade svenskan bättre – helst i skriven form. Eller som en lokal sverigedemokrat uttryckte det:
vad är en drapa?
—
Relaterade blogginlägg:
Adolphson 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.