gorgo

Gorgo, föddes mellan 518 och 508 f.v.t och gick ur tiden någon gång efter 480 f.v.t, var drottning av Sparta och gift med den berömde kungen Leonidas. Hon är en av mycket få kvinnor som omnämns av den grekiska historieskrivningen. Det är främst historikern Herodotos som lyfter fram henne och omvittnar hennes politiska omdöme och klokhet.

Gorgo var dotter till den spartanske kungen Kleomenes I men hennes mor är, typiskt nog, okänd. Hennes namn är intressant – Gorgo var en av tre ruskiga systrar i den grekiska mytologin varav en, Medusa, kunde förstena människor som mötte hennes blick.

(Gorgo är i dagens populärkultur någon sorts dinosaurie, för kännedom).

Gorgo omnämns två gånger i Herodotos Historia. Rent allmänt är det alltså något ovanligt att grekerna nämner kvinnor överhuvudtaget men Herodotos är ett undantag, han nämner relativt ofta kvinnor. Därför är han en viktig källa till att vi vet att spartanerna på många sätt skilde sig från övriga Grekland, inte minst gällande synen på kvinnor.

Några episoder ur Gorgos liv är särskilt kända. Dels ett tillfälle när hennes far, kung Kleomenes, hade besök från några andra grekiska stadsstater. Sändebuden försökte övertala kungen, försöken övergick till mutor med ständigt högre summor, att delta i kriget mot perserna.

Till slut sa den mycket unga Gorgo till sin far som tydligen också lydde rådet:

 

pappa det är bäst du går annars kommer främlingen lyckas i sina mutförsök

 

Sändebudet var grek men kallades ändå främling. Alla grekiska stadsstater, men i synnerhet Spartanerna, betraktade alla som kom från utanför stadsgränsen som främlingar, ”xenos”, och sådana fruktades. Dagens ord xenofobi kommer förövrigt från xenos som betyder främling.

(Här skulle man ju, om man är lagt åt det hållet, kunna lägga ut texten i en inte helt långsökt parallell till dagens Europa.)

Efter att Gorgos far Kleomenes dött gifte hon sig med sin farbror, den namnkunnige Leonidas. Giftermål mellan släktingar var inget ovanligt, i synnerhet inte i det här fallet eftersom hon var enda barn och arvtagerska till en kung. Kvinnor, iallafall inom den yttersta eliten, kunde i Sparta ärva sina fäder. Ett av skälen till dessa arrangemang var för att behålla arv och makt intakt på den manliga sidan – arvet övergick genom giftermålet till Kleomenes (halv)bror Leonidas.

Jämställdhet with a twist, så att säga.

Som vuxen var Gorgo var uppenbarligen öppet närvarande i det politiska livet, eftersom det ofta omnämns att hon deltar i rådsmöten vid hovet eller ger råd till Spartas ledande män. Hon framställs ofta som skarpsinnigare än männen.

Mest känd är hennes roll inför den persiska invasionen av Grekland 480 f.v.t. Man hade i Sparta mottagit en varning från en fånge i Persien, varningen bestod av en trätavla täckt med vax. Eftersom tavlan gav intryck av att vara tom brydde sig ingen om den förrän Gorgo uppmanade att ta bort vaxet så att skriften blev synlig. Där stod att den persiske storkonungen Xerxes förberedde ett anfall.

Inför den persiska invasionen färdades Leonidas omkring på diplomatiska resor till grekiska grannstater för att organisera försvaret. Mycket tyder på att Gorgo gjorde honom sällskap. Vilken roll hon då spelade är okänt.


 

Men tänk om.

Tänk om det var hon som var med och organiserade försvaret mot den persiska övermakten och att det i förlängningen är åtminstone delvis tack vare henne den grekiska kulturen, europas vagga, överlevde.

Tänk om, tänk om. Även om kontrafaktiskt historieskrivning ofta är lockande måste jag som alltid lämna den därhän.


 

Det finns ytterligare några berättelser om Gorgo bevarade, bland annat från Plutarchos som skrev sin historia långt senare under det första århundradet e.v.t.

En handlar om när en man försökte förföra henne och hon avvisar honom med orden att han inte ens skulle kunna spela en kvinna på scen. En källkritisk invändning här innebär att det inte är troligt att detta utspelade sig i Sparta eftersom Sparta inte hade någon teater. Den anspelar även på spartanernas negativa syn på vackra och storstilade kläder – något som den uppvaktande mannen vid tillfället skulle ha burit.

Så det yttrande som, förutom händelsen med vaxtavlorna, är hennes mest berömda.

 

När en kvinna från Athen frågade henne ”hur kommer det sig att kvinnorna i Sparta är de enda som kan styra över män?” svarade hon ”Det beror på att vi är de enda som föder (riktiga) män”.

 

Detta replikskifte kan inte heller ha ägt rum i Sparta eftersom kvinnor från Aten inte fick resa, medan spartanska kvinnor var helt fria att åka vart de önskade. Men citatet är intressant även ur ett modernt genusperspektiv. Jag tänker på den i vår tid ständigt återkommande frågan vem som är en riktigt man, vad som är riktigt manligt eller macho.

Är det måhända någon som med kraft förfäktar inte alla män! Kanske är det någon som inte känner sig särskilt hotad av det faktum att väldigt många män, egentligen enbart män, på olika sätt och runt om i världen samt här hemma ger sig på kvinnor?

Kanske bör vi i avdelningen retoriska frågor stanna där och istället återvända till historien och dess nedtecknade.

Aristoteles hade i alla fall sin uppfattning klar om kvinnor. Han var mycket upprörd över läget i Sparta. Leonidas framstår å andra sidan, mätt efter sina samtida mått, som något av en större hjälte än jag innan vetat. Hans hjältedåd stannar måhända inte enbart på slagfältet. Inför Slaget vid Thermopyle ska Gorgo ha frågat honom vad hon skulle göra efter hans död (vilken antagligen var uppenbar för dem båda).

Han svarade henne då:

 

Gift dig med en bra man som behandlar dig väl, föd honom barn och lev ett gott liv.

 

Idag skulle han kanske sagt:

 

gift dig om du, och med vem, du vill, skaffa barn på det sätt, och om, du vill och lev ett gott liv.

 

I svaret till den atenska kvinnan ovan flyttar Gorgo i sitt svar fokus från sin roll som hustru till moder. Det är retoriskt rätt snyggt och dessutom taktiskt i dåtiden. Kanske är det genom dessa förmågor hon som en av ytterst få kvinnor lyckats med konststycket att fastna i historieskrivningen.

Mycket om henne är förvisso okänt men känt är att hon hade en egen röst och spelade en roll. Det är möjligen mer än många kan hoppas på  idag. Och tar man sig tid att lyssna på Gorgo så nog har hon något att säga oss än i dag?


 

Källor:

Plutarchos ”Yttranden av spartanska kvinnor”

Cartledge ”Sparta”

Wikiepdia


 

Relaterade blogginlägg:

Herodotos

Aspasia