Sov, du lilla videung,
än så är det vinter,
än så sova björk och ljung,
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står,
sov, du lilla vide,
än så är det vinter.
Det går, är det viktigt att då och då påminna sig, att sträcka upp handen ur myllan. Kanske ger det mersmak och lusten att häva sig upp, skaka av jorden och pråla lite i sol och vind. Detta är en god sak för tids nog blir allt kött till hö.
”Men vad är din drivkraft? Varför håller du på, egentligen?”. Frågan ställs då och då, och jag funderar även själv. Det är definitivt en relevant fråga.
Jag känner mig, måste jag medge, en aning politiskt desillusionerad. Missmodig, faktiskt. Det gäller inte livet i övrigt, det gäller oppositionspolitikern Adolphson. Är det på detta vis staden ska styras, funderar jag. Var finns förebilder, visioner eller inspiration, var finns, oaktat partitillhörighet, ledarskapet? Hurså, kanske någon undrar. Låt mig glänta lite på förlåten angående det jag i Falun kan överblicka för att bringa lite klarhet i dessa något dystra tongångar.
I kommunstyrelsen är ett ofta återkommande argument ”…men när en centerpartist var kommunstyrelsens ordförande, då passade det minsann…”. I samma instans sitter ett gäng moderater som i stort sett aldrig öppnar munnen trots att de faktiskt, åtminstone i teorin, styr kommunen. Där finns socialdemokrater som vägrar samarbeta genom att erbjuda oppositionen tillräcklig tid att begrunda tydliga beslutsunderlag inför svåra beslut med motiveringen att ”eftersom vi har majoritet blir det så här”. Vi har en dysfunktionell Kultur och fritidsnämnd som just nu granskas av revisionen. I fullmäktige finns i stort sett en företrädare för den samlade socialmoderata majoriteten som debatterar. Den övriga församlingen sitter allt som oftast moltyst. Jag ser ett slätstruket styre utan höjd, vision eller passion. Det är lite som ett äktenskap som sedan länge går på övertid där grälmakarna accepterat att inte skilja sig på grund av det man uppfattar vara det bästa för barnen. Men de har i ambitionen att hålla ihop kompromissat bort sig själva och barnen anser att de borde skiljt sig för länge sedan.
Är detta ledarskap? Är det måhända en slug strategi eller kanske bara ett inte helt briljant politiskt hantverk? Jag vet inte. Man må tycka olika i sak men den generella nivån gör mig som sagt missmodig.
Visst finns, för den som tar sig till att se efter, lokalpolitiska förebilder. Henry La Guardia (1882-1947), exempelvis, var borgmästare i New York för knappt hundra år sedan.
La Guardia bekämpade korruption och gjorde mycket för att förbättra förhållandena i staden. Inte minst dess utseende. La Guardia kallades kärleksfullt ”Little Flower” och blev med tiden en legendarisk borgmästare, mycket populär bland newyorkborna. Han såg bland annat till att när en delegation av tyska nazister besökte New York på 1930-talet så bestod så deras poliseskort av enbart judiska poliser. Det var inte enda gången han retades med det nazistiska Tyskland. Inför Världsutställningen 1939 som hölls i New York ville han verkligen visa upp sin stad för en internationell publik och som därför putsades till tänderna. Men nazityskland var inte välkommet. Visserligen kunde han inte bestämma det på egen hand men det hela tog ändå skruv i Berlin. Goebbels gick i taket och Göring ville bomba New York. Moget. Tyskland drog sig slutligen ur deltagande i världsutställningen – låt vara för att istället satsa på upprustning.
Nu kanske det är svårt att jämföra Falun med New York men ändå. Förebilder finns.
Det är inte för mig att lära journalister deras arbete. Men den politiska ledningen borde granskas mer ingående. Jag vet, jag vet, så fort jag uttalar mig blir det politik av det. Det här blogginlägget är politik. Om jag skulle tänka tanken att de falubor som röstade på S och M borde upplysas om hur deras röster förvaltas är också det politik – så den tanken tänker jag inte. Människor röstar i allmänhet som på riksnivån och har tämligen dålig koll på lokal politik, det ansvaret faller på fri och oberoende media. Se upp! Bumerang! Tillståndet i Falun säger även en del om oppositionen. Alltså om mig. Inför 2026 säger jag, högst personligt, följande: Kom hem till borgerligheten moderater! Sossar: vaska fram lite nytt toppfolk så snackar vi som vi historiskt sett brukar!
Men inte behöver man söka i den internationella historien för att hitta föredömen och inspirerande människor. De finns ju här, mitt ibland oss. De i mitt tycke mest kompetenta politikerna i Falun råkar heta Susanne Martinsson och Jenny Drugge. Pålästa, vänliga, skarpa och briljanta. Att få verka med dem är en ynnest. Men som opposition faller ansvaret som sagt också på oss. Det räcker inte att vara duktig under sluta sammanträden – man måste nå ut. Här är en idé: gör nämndernas möten offentliga. Livesänd kommunstyrelsens och övriga nämnders möten. Det skulle påverka nivån positivt, tror åtminstone jag för min del. Jag fantiserar om en storbildsskärm på stora torget som visar fullmäktige. Centerpartiet bjuder på popcorn, bröd och skådespel. Demokratin bygger på tillgänglighet och deltagande.
Ja, varför håller jag på egentligen? Det är lätt att misströsta när man ser bomberna falla runt om i världen, en tokdåres segertåg i staterna, märkligheter i när och fjärran gripa kring. Men jag fokuserar inte på det. Mitt övergripande svar är att jag genom politiskt engagemang försöker göra mitt hörn världen lite bättre. Jag har ingen agenda, ingen plan, jag är väl medveten om att mandatet är till låns. Vill Centerpartiet ha mig nästa valrörelse kanske jag står till förfogande för att hjälpa Susanne och de andra till framgång eftersom jag tror det vore bra för Falun. Vill partiet inte ha mig gör jag säkert något annat här i livet. Det finns så mycket spännande att upptäcka, jag blir aldrig färdig.
Visst går det att sträcka upp handen ur myllan, häva sig upp för att under en kort stund slå ut i all sin prakt. Med rätt stöd och uppmuntran kan varje individ nå hur långt som helst. Sedan är mandatet över, vår stund på jorden blir till en längre stund i jorden. Eftermälet kan vi i viss mån påverka, den existentiella frågan om själens fortsatta resa överlåter jag till var och en. Men om det är som Hamlet säger, att vi blir maskföda, innebär ju det att vår bästa tid är nu.
Solskens öga ser på dig
solskensfamn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig,
och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön,
vide liten blir så grön.
Solskensöga ser dig,
solskensfamn dig vaggar.
Musik:
Källor:
Berggren: Historien om New York
Topelius: Solskenets visa
Adolphson 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.