Ska DU jobba på estet?! Herregud.
Tja, man ska aldrig säga aldrig.
I denna bloggpost kommer jag att göra reklam för det estetiska gymnasieprogrammet i allmänhet men för det på Falu gymnasium i synnerhet. För där jobbar jag. Igen.
Jag har sedan 1998 i huvudsak arbetat på de naturvetenskapliga och estetiska programmen. En perfekt mix. För fyra år sedan tog (det jag trodde var) min sista klass på estetprogrammet studenten och jag spelade in en hälsning till dem. Nu är jag inför nästa läsår tillbaka på estet och fortsätter samtidigt på natur. Det som öppnat upp för det är att min gamle vän och kollega Pontus gått och blivit tf rektor (en bra sak, jag har alltid tyckt att han skulle bli en utmärkt rektor) vilket innebär att jag skulle kunna snika åt mig min favoritkurs kulturhistoria. Jag gav därför rektorerna ett erbjudande de rimligen inte skulle säga nej till: att ge mig mer undervisning. Med på köpet följer kursen Konstarterna och samhället som tillsammans med kurserna Historia och Humanistisk specialisering på Natur blir en drömtjänst. Mycket mer undervisning javisst, men jag har alltid trivts bäst i klassrummet. Så nu är jag tillbaka där allt började. På Estet. Världens bästa program. Det påståendet kräver möjligen en motivering.
Precis som man av folkhälsoskäl anser att alla elever ska ha idrott på schemat, äta lunch och lära sig matematik borde alla (elever) också studera estetiska ämnen. Estetprogrammet är viktigt. Samhällsekonomiskt centralt, för att uttrycka sig på politikerspråk. Estetprogrammet ger också något av en känsla från antiken, minus kvinnoförtrycket och slavarna.
Estetprogrammet är således fläkt från en värld där all bildning sammanfattades i begreppet filosofi, vilket betyder kärlek till vetande. Ett eko från en tid när man inte gjorde skillnad på matematik och teater. När det ansågs som en stor brist att inte kunna spela något instrument – och herregud, apropå formgivning, har ni sett Pantheon! Min favoritplats i Europa. Ljudupptagningen i amfiteatern var ett mästerverk i akustik och visserligen kunde den antike matematikern och ingenjören skapa akvedukter som lutade en halv grad i hundratals mil och därigenom ständigt förse världsmetropolen Rom med färskt vatten. Men man glömde inte skönheten, estetiken, i utformningen. Visst, fyrkantiga ingenjörer har gång på gång slagit världen med häpnad, åkt ut i rymden till och med. Men, för att citera Churchill när han kritiserades för att vilja öka anslagen till kulturen mitt under brinnande världskrig, vad är det vi kämpar för, om inte för kulturen?
Jag hade själv utan tvekan gått estet om det programmet funnits när jag gick i gymnasiet. Båda mina döttrar går och har gått estet. Världens bästa gymnasieprogram. Man kan lära sig mycket i skolan. Men att lära sig att låta sin inre stjärna lysa för andra är enligt min uppfattning det viktigaste av allt. Mer mänsklig än så går det inte att vara och därför är ju esteter så mänskliga man kan vara. Detta är vad jag menar när jag säger att Estetprogrammet är världens bästa program. Och det viktigaste. Om Putin gått estet, kanske i samma klass som kinas och alla de andra viktiga ländernas ledare, är det min fasta övertygelse att världen skulle sett bättre ut. Om Trump gått estet hade han kanske varit mindre… ja, mindre Trump helt enkelt.
När min sista (senaste) estetklass och jag möttes i årskurs ett hade jag det svårt. De var så snälla och förstående, de behandlade mig som den jag var. Visserligen som deras lärare, men också som medmänniska. De lämnade en gåva till Malins minnesfond. De tog emot min dotter de gånger hon var med mig på ett så fint sätt och det tror jag spelade in när hon sedermera skulle välja gymnasieprogram. Tack vare den klassen valde hon det bästa. Tack vara det bästa blir också hon en supermedmänniska av deras kaliber.
Det blir som sagt en framtung tjänst nästa år. Men jag har valt det själv för att det får mig att må bra. Jag är där jag ska vara, på Natur och Estet, det bästa av två världar. Den som möjligtvis, av lätt insedda skäl, är lite tveksam är Dotter 2 – sina föräldrar bör man ha på armlängds avstånd. Jag har arbetat massor av år på estetprogrammet, svarar jag. Långt innan du ens föddes. Vi behöver fler esteter i världen, vi behöver mer kultur, mer medmänsklighet, mer kärlek och mer skönhet. Allt det finns på estetprogrammet, världens bästa program. Och det får vi båda vara en del av och för det bör vi vara tacksamma.
Det ska nog gå bra att vara på samma program. För man ska aldrig säga aldrig. Så, lilla tjej, låt oss carpa skiten ur diem. Tillsammans och var och en på sitt sätt.

Länk:
Talet till mina ”sista” esteter
Relaterade blogginlägg:
Musik:







Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.