Furunäset

Kärlek, omtanke, empati och omsorg. Och kunskap. Den 18:e oktober är det internationella klimakteriedagen. Det visste jag inte utan att googla.

Kanske tänker jag mest på kvinnor som betyder något för mig. Det är naturligt. Mina döttrar, mamma, Helena, mormor, Malin och Ragna. Men jag tänker också på alla andra. Som farmor. Inte för att farmor inte betytt något men hon gick ur tiden redan 1971 så jag hann knappt träffa henne. Ändå känner jag ett band till henne. Jag fick ett fint meddelande på min senaste födelsedag som vittnar om det. Avsändaren är min kusin Maria som minns farmor bättre.

Hade farmor upplevt mina syskon hade hon nog fått fler favoriter

Vi måste klimakteriesäkra vår relation är Ragnas krassa konstaterande. Hennes tankar har mynnat ut i ett politiskt förslag. Genom stöd av kloka kvinnor i mitt parti: Susanne, Susanne, Jenny, Jenny och Agneta arbetade jag fram en motion som jag skickade in på min äldsta dotters födelsedag. En dryg vecka före internationella klimakteriedagen.

Kvinnor i den åldern kan ha det lite svårt. Detta yttrades någon gång i slutet på 1980-talet och var fars lite tafatta försök att förklara varför salig mor just givit mig en avhyvling för en tillsynes bagatellartad incident. (Det måste sägas att jag alltid såg avhyvlingar som orättvisa men här fick jag för en gångs skull stöd av far.)

Hur kan du göra detta till att handla om dig?! Jag yttrade mig lite oaktsamt i ett försök till humor gällande känslan av att vara mittpunkten i en hormonstorm. Den känslan kom sig av min egen tafatta hantering av mina döttrars och partners cykler. Stormen av hormoner medförde att jag fällde en ogenomtänkt kommentar. Jag är i sammanhanget inte mittpunkt i något alls.

Jag vill understryka att jag i denna bloggpost är utan expertkunskap, är långt utanför min bekvämlighetszon och att det endast är mina personliga betraktelser och tankar jag baserar resonemangen på. Tunn is, således. Men det jag diskuterar finns ju överallt omkring oss så varför inte prata om det?

När en annan kusin på fars sida, Anders, fyllde femtio år bjöd han in till stor fest i Piteå. Vi långväga gäster bodde på det som också oaktsamt ibland kallas Furunäsets mentalsjukhus. (Det är bäst att tillägga att det numera är ombyggt till hotell.) Norrlands Alcatraz, som någon ur personalen kallade det. Nejdå, säkert har många också fått god hjälp, replikerade jag aningen för hurtfriskt. Byggnaden har dock en lång och ibland skrämmande historia som vittnar om den historiska synen på psykisk ohälsa. Inte minst kvinnor kunde hamna här under det knappa århundrade sjukhuset var i bruk (1893-1987). Farmor var under en kort tid patient, har far sagt. Men farmor var väl inte sjuk? Nej, det var hon inte men det var sådant man inte gärna pratade om på den tiden, svarade far något nedstämd. Ja, jag vet inte – det är hans ord och upplevelse.

Under en stor del av 1900-talet användes inte sällan diagnosen ”hysteri” på kvinnor, och man kopplade ofta tillståndet till livmodern och kvinnors hormonella cykler. Kvinnor med kraftiga humörsvängningar, ångest, depression, sömnsvårigheter eller kroppsliga symtom på grund av mens eller klimakterium kunde därför bli intagna på mentalsjukhus eller sanatorier. Som Furunäset. Behandlingarna, eller vad vi ska kalla det, kunde innebära allt från isolering till elektroterapi eller ”vila”, till ibland mycket drastiska ingrepp som att livmodern opererades bort. Fullständigt bisarrt, sett med nutida ögon.

Klimakteriet är den tid då äggstockarna slutar att tillverka hormoner och mensen slutar. Det kan pågå olika länge, från något år upp till mer än tio år. Den allra första delen av klimakteriet kallas ibland förklimakteriet. Det innebär att hormonbalansen i kroppen förändras. Det skiljer sig mycket mellan personer vilka symtom man får och hur det upplevs. En del känner knappt av det medan andra påverkas mycket.

Det är för mig som man svårt att leva mig in i hur pms, mens- eller klimakteriebesvär känns. Det jag däremot kan relatera till är hur det är att känna sig låg, rasande, sorgsen, arg, sömnlös, panikslagen, glad, svettig, orolig och håglös. Men (vad jag vet) är dessa tillstånd inte nödvändigtvis hormonella hos mig. Alltså går de att påverka. Ta en springrunda, promenad, umgås med vänner, skriva blogg, resa till Styrsö, lyssna på Johann Sebastian eller sjunga. Vips så skingras demonerna. Men vad skulle jag göra om inget av det fungerade? Bli galen, sannolikt. Skulle samhället låsa in mig då?

Furunäset var ett trevligt, men stort och lite läskigt, hotell. Det sägs att det spökar. Klart det gör. Att föreställa sig att inget av det lidande samhället åstadkommit genom att under hundra år spärra in människor som avfärdats som ”hysteriska” när det handlade om helt vanliga hormonella besvär skulle leva kvar är svårt. Hela saken känns som något av en fortsättning på häxprocesserna. Jag sov inte så gott, den storslagna sängen till trots.

Ragna har lösningen. Vi borde klimakteriesäkra inte bara vår relation utan alla relationer och verksamheter i hela världen. Men inte genom att låsa in vare sig människor eller tillstånd. Tänk om far vetat vad han talade om när det gällde farmor och mor. Tänk om jag kunnat förstå att det inte handlar om mig. Vilken bra partner, kollega och pappa jag kunnat vara. Genom att utbilda arbetsplatser (det görs redan här och där) och relationer om både mens och klimakteriet tror jag livet skulle bli lättare för många.

Det handlar definitivt inte enbart om kvinnor nära mig. Men genom att lära mig av de som gått före kan jag kratta manegen för de som lever nu. Det är kärlek, omtanke, empati och omsorg det handlar om. Men också om kunskap. Nu vet jag exempelvis att det den 18:e oktober är internationella klimakteriedagen.

Här följer det politiska förslaget som jag ställer till fullmäktige:

För en klimakterie- och PMS-säker kommun

Cirka hälften av alla kvinnor kommer någon gång i livet att påverkas av hormonella förändringar kopplade till klimakteriet, PMS eller PMDS. Trots detta är kunskapen och förståelsen för hur dessa tillstånd påverkar hälsa, arbetsförmåga och livskvalitet ofta låg, både i arbetslivet och i samhället i stort. Klimakteriet kan innebära en rad symtom som värmevallningar, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter och nedstämdhet. PMS och PMDS kan ge återkommande smärta, trötthet och psykiska symtom som påverkar vardagen. Konsekvenserna kan bli både ökad sjukfrånvaro, minskad arbetsglädje och svårigheter att upprätthålla arbetsförmågan fullt ut. För varje arbetsplats och kommun som vill vara en attraktiv, hållbar och jämställd är det angeläget att dessa frågor får ta plats i det systematiska arbetsmiljöarbetet och i folkhälsoarbetet. Att klimakterie- och PMS-säkra kommunen handlar om att skapa förståelse, rutiner och miljöer som gör det möjligt för alla kvinnor att må bra och prestera enligt sin önskan genom hela arbetslivet.

Falu kommuns vision är att ”alla människor ska ha möjlighet att leva ett gott liv i ett hållbart Falun”. Kommunens strategiska mål för jämställdhet och hälsa slår fast att alla invånare, oavsett kön och livssituation, ska ha goda förutsättningar för hälsa och delaktighet. Dessutom framgår av kommunens personalpolicy och arbetsmiljöstrategi att Falu kommun ska erbjuda en inkluderande arbetsmiljö med fokus på långsiktigt välmående. Att klimakterie- och PMS-säkra kommunen ligger därför helt i linje med Faluns arbete för jämlik hälsa, jämställdhet och hållbar utveckling. Detta kan innebära utbildning för chefer, HR och skyddsombud, riktlinjer för individuella anpassningar, såsom möjlighet till flexibla arbetstider, distansarbete eller tillgång till vilrum, information och rådgivning via företagshälsovården, förbättringar av den fysiska arbetsmiljön, till exempel vad gäller ventilation, temperatur och pausutrymmen och att inkludera klimakterie- och PMS-perspektivet i kommunens jämställdhets- och folkhälsoarbete.

Att klimakterie- och PMS-säkra kommunen syftar till att stärka jämställdheten och arbetsmiljön. Det handlar inte enbart om hälsa utan också om att tillvarata kompetens, minska sjukfrånvaro och skapa en miljö där alla kan bidra på bästa sätt genom hela livet. Detta stämmer överens med inte bara Centerpartiets utan säkerligen flera partiers värderingar om ett mänskligt, hållbart och jämställt samhälle där alla ges möjlighet att må bra, arbeta och utvecklas oavsett kön eller ålder. Ett PMS- och klimakteriesäkert Falun innebär ett starkare, friskare och mer hållbart Falun!

Jag yrkar därför att kommunfullmäktige beslutar

att uppdra åt kommunstyrelsen att ta fram en handlingsplan för att klimakterie- och PMS-säkra kommunen som arbetsgivare.

att i det fall ett arbete är påbörjat uppdra åt kommunstyrelsen att rapporera hur det arbete som bedrivs är organiserat.

Falun 2025-10-10

Fredrik Adolphson (C)