Äppel, päppel

Han heter egentligen Päron. Åtminstone gjorde han det när jag för första gången hörde talas om honom på 1980-talet via mina andra Borlänge-polare. Han dök sedemera upp någon gång i Uppsala och vi hälsade de få gånger vi sågs. Sedan gick det några år tills jag fick höra att Per Paulsrud skulle anställas på skolan. Päron, sa jag halvhögt mest till Malin som varit klasskompis med honom tidigare. Nej, Per Paulsrud blev jag rättad av den ansvarige rektorn. Och han är disputerad, la han till med viss skärpa. Här dög tydligen inga gamla smeknamn, inte. Disputerad, minsann, i svampar.

Man kan möjligen ha fördomar mot doktorer som blir pedagoger. Men han tycks mig något av ett geni, denne till det yttre enkle och ödmjuke person. Och eleverna älskar honom. ÄLåt mig ta ett exempel på Pärons storhet.

Under öppet hus, som främst är tänkta att locka niorna att välja Falu gymnasium, hade Päron arrangerat en yta i vars ena ände det fanns tre dörrar. Ovanför dörrarna satt en liten skylt med konkurerande skolors namn över två. Över den tredje stod det Lugnetgymnasiet. Innan besökarna kom hade Päron hällt ättika invid ingången till våra konkurrenter. Sedan hällde han inför publiken ut en burk gråsuggor, eller vad det var, som alla sprang mot dörrarna. På grund av ättikan (men det visste ju inte publiken) valde de alla dörren till Lugnetgymnasiet. Päron deklarerade: Gör som gråsuggorna – välj Lugnet!

Det är även intressant att samtala med honom eftersom man ofta får en konkret och skarp analys av det man diskuterar. Jag tror också jag respekterar honom så mycket för jag kan uppfatta hans kärlek till ämnet och ungdomarna. Jag skulle på stående fot vilja utnämna Päron till skolans skickligaste pedagog.

Juni 2025. Nu slutar han. Detta av flera personliga anledningar. Jag kan inte annat än att förstå honom även om jag väljer en annan väg. Han är en av få som bejakar bredden i utbildningen och inte enbart ser till ämnet. Han kommer att vara saknad.