Studenten och bortom

Så är det snart dags.

Ungdomarna som man jobbat så intensivt med ska snart ta studenten. Det är faktiskt inte alltid så lätt att ta farväl av dem. Man blir lätt lite gråtmild och inser den fulla innebörden av det gamla citatet: att skiljas är att dö en smula.

I morgon är det studentlunch och då kommer jag säkert att sjunga något patetiskt. Sen är det traditionellt firande och bal. Studentbalen var trevlig och kul, minns jag.

Men vårbalerna på V-dala i Uppsala var magiska. De pågick i nära två dygn och avslutades med utflykt med ånglok, krocket och sillunch.

Jag minns när jag och Darke gick på vårbal en gång på 1990-talet.

På vägen passerade vi en mack med våra klanderfria frackar, lackskor, hårpomada och luktagott.

(Användning av parfym är förövrigt en svår konst som inte närmare utvecklas här. Om du inte är knarklangare eller arbetar på NK:s parfymavdelning ska den som kommer dig så nära att vederbörande känner din doft vara någon du verkligen, verkligen vill ha så nära).

Vi köpte var sin dosa Generalsnus och en påse halspastiller. Jag köpte sockerfria och han sötade. Jag minns den detaljen då Darke tyckte det var lite omanligt med sockerfria.

Men så har jag ju alltid varit lite omanlig. Han kom att förklara mina eventuella tillkortakommanden under kvällen, som han var helt överygad om skulle inträffa, med just den imagemissen.

Hur som helst, det hela kostade knappt 25 kr eftersom detta utspelade sig på den tiden då snuset ännu kostade under 19 kr. (Jag minns förövrigt när en dosa ännu kostade 4,50 på BP i Falun).

När vi senare återvände hem efter firad vårbal hade samma kille som expedierade oss förra gången gått av sitt pass, åkt hem och sovit, kommit tillbaka och påbörjat förmiddagspasset.

Han såg häpen ut när han ånyo tog betalt för snuset och colan i morgonsolen.

Vi utgjorde enligt samtida vittnen en sorglig syn i våra luggslitna frackar, borttappade flugor och hesa röster. Inte var det mycket kvar av frisyr och luktagott heller, jag antar att den uppländska myllan satt sina spår i vår odör.

Skrålandes på någon Wennerberg-trudelutt tog vi oss till sist hem.

När vi om aftonen vaknade och gick ner till macken för att handla mat hade mack-killen gått hem för dagen.

En vårbal på V-dala är förvisso magisk. Det är inte alla som får uppleva en, brukar jag tänka när jag ser tillbaka på mina ytterligare.