Studenten och bortom

Så är det snart dags. Ungdomarna som man jobbat så intensivt med ska snart ta studenten. Det är faktiskt inte alltid så lätt att ta farväl av dem. Man blir lätt lite gråtmild och inser den fulla innebörden av det gamla citatet ”att skiljas är att dö en smula”. I morgon är det studentlunch och då kommer jag säkert att sjunga något uppträdande. Sen är det traditionellt firande och bal.

Min egen studentbal var trevlig och kul, minns jag. Men vårbalerna på V-dala i Uppsala var magiska. De pågick i nära två dygn och avslutades med utflykt med ånglok, krocket och sillunch. Jag minns när jag och Darke gick på vårbal en gång på 1990-talet. På vägen passerade vi en mack med våra klanderfria frackar, lackskor, hårpomada och luktagott. (Användning av parfym är förövrigt en svår konst som inte närmare utvecklas här. Men kort kan sägas att om du inte händelsevis råkar vara knarklangare eller arbetar på NK:s parfymavdelning ska den som kommer dig så nära att vederbörande känner din doft vara någon du verkligen, verkligen vill ha så nära).

Vi köpte var sin dosa Generalsnus och en påse halspastiller, Mange och jag. Jag köpte sockerfria och han sötade. Jag minns den detaljen då han tyckte det var lite omanligt med sockerfria. Men så har jag ju alltid varit lite omanlig. Han kom att förklara mina eventuella tillkortakommanden under kvällen, som han var helt överygad om skulle inträffa, med just den imagemissen. Det hela kostande under tjugofem kronor eftersom detta utspelade sig på den tiden då snuset ännu kostade under nitton kronor. (Jag minns förövrigt när en dosa ännu kostade fyra och femtio på BP i Falun).

När vi senare återvände hem efter firad vårbal hade samma kille som expedierade oss förra gången gått av sitt pass, åkt hem och sovit, kommit tillbaka och påbörjat förmiddagspasset. Han såg häpen ut när han ånyo tog betalt för snuset och colan i morgonsolen. Vi utgjorde enligt samtida vittnen en sorglig syn i våra luggslitna frackar, borttappade flugor och hesa röster. Inte var det mycket kvar av frisyr och luktagott heller, jag antar att den uppländska myllan satt sina spår i vår odör. Skrålandes på någon Wennerberg-trudelutt tog vi oss till sist hem. När vi om aftonen vaknade och gick ner till macken för att handla mat hade mackkillen gått hem för dagen.

En vårbal på V-dala är förvisso magisk. Det är inte alla som får uppleva en, brukar jag tänka när jag ser tillbaka på mina ytterligare. Det brukar jag upplysa mina elever om när lärosäten diskuteras.