Ockhams rakkniv

Ockhams rakkniv är en filosofisk term som egentligen handlar om att man inte ska krångla till det så mycket för att förstå verkligheten. Man ska helt enkelt inte anta en massa saker för att begripa det man ser. Om tåget inte anländer i tid beror det mer sannolikt på ett tekniskt fel, inte på att det blivit kapat av pirater.

När jag blev pappa för andra gången besökte jag vår nyfödda dotter och hennes mor iförd sjukhuskläder. Når jag klev ut ur hissen mötte jag en lokalvårdare och eftersom jag själv under flera år med framgång arbetade som sådan på sjukhus stannade jag glatt upp för att diskutera det senaste inom moppterminologin. Det visade sig vara en gammal elev som tittade strängt på mig och utbrast: Jaha, har du blivit läkare nu också!? varpå vederbörande raskt avlägsnade sig utan vidare krumbukter. Jag fick inte ens tillfälle att säga att jag inte alls hade blivit läkare utan bara pappa.

Några för mig okända elever satt i ett hörn på skolan och diskuterade. När var det antiken tog slut nu igen? 476 teaterviskade jag på min väg förbi. Senare under dagen hade jag åter nöjet att från min position lite längre bak i matsalskön överhöra och hjälpa samma elever med ännu en svår nöt. De himlade sig och undrade argt: Han igen! Vad är det där för jävla advokat som går runt på skolan och vet saker!? Advokat? Varför antog de inte det uppenbara: att jag är lärare?

Enligt släktskvallret besökte farfar en gång Stockholm. I tunnelbanan blev han upprörd och frågade uppbragt vart alla var på väg, egentligen. Att de var på väg till sina hem eller arbeten var inte ett möjligt scenario för någon som var född i Boden 1892.

Idag fyller jag fyrtiotvå år. Grattis till mig. Nu blir jag misstänkt för allt. Ända sedan Christer Pettersson som 42-åring blev misstänkt för mordet på Olof Palme tycker jag att så fort något hemskt dåd har begåtts, och media av hänsyn till att vederbörande inte omedelbart (nåja) vill gå ut med namn och bild, nog tusan är det 42-åringen som är misstänkt.

Nåväl, nytt år och nya händelser. År 41 har inte varit så bra. Man känner igen ett skitår när man ser det som Lövet brukar säga. För ett par år sen verkade det inte sannolikt att jag på min fyrtio och andra  födelsedag på internet skulle skriva om Christer Pettersson.
Vad vet man, egentligen.

I dag kommer Tideström, den förutvarande internationelle finansmannen i Dubai, världsomseglaren, bestsellerförfattaren, projekteraren, vännen, kamraten, hit och firar sin 40-årsdag tillsammans med oss. En stor ära även om han alltså fyller år på samma dag som jag. Don´t steal my thunder.

Jag ska icke desto mindre bjuda honom och Den Änglaljuva på en riktigt schysst födelsedagsmiddag. Det blir först en ostpaj med löjrom och champagne. Han fyller ju 40, ändå. Sedan fortsätter vi med lite blandade pickels tills skumpan är slut. Därefter en riktigt klassiker: kalvfilé Oscar tillsammans med en schysst Bourgogne. Innan vi avslutar med chokladtårta och en sauterne får vi nog ner en bit Gruyere. Inte glömmer jag bort Vildvittrorna denna stora dag. De ska få en extra krispig blodpudding-skiva med tillhörande sked lingonsylt. Ett skepp kommer lastat. Det verkar inte rimligt, men det är allt de begär.

Vi är alla att gratulera.