The american way

Det här med idealism har nog förändrats över tid. Inte så många vill arbeta gratis nu för tiden. Samtidigt finns det flera exempel på hur givmilda vi svenskar kan vara när någon stor händelse i världen verkligen berör oss.

Förr förväntades förtroendevalda som uppbar ersättning för sitt ämbete skänka en del av sitt arvode tillbaka till partiet. Så är det fortfarande, tror jag, inom V och MP. Fast jag undrar om det är rätt väg att gå. Det ska inte kosta pengar att arbeta politiskt.

Och med tanke på de krav som ändå ställs, och med dagens avancerade system också måste ställas, är det väl inte fel att få ersättning för sitt arbete. Också om man är politiker. Det är fasligt mycket en fritidspolitiker bör ha koll på för att kunna fatta väl avvägda beslut.

Men man kan inte, som MP och V verkar tycka, beordra fram idealism. Då försvinner liksom poängen.

Vi behöver kompetenta politiker i vår tjänst. Läs mer om det här.

—

Inom alla partier förväntas man ibland skänka pengar till riksorganisationen. Så det går bra, bättre, i nästa val, liberal kraftsamling 2014 heter det hos oss i FP. Man använder till och med telefonsförsäljare, har jag hört.

Ingen har ännu ringt mig dock, vilket jag tar som en intäkt för att mitt namn är fruktat bland telefonsförsäljare.

Nu har jag inga problem med att skänka pengar till en organisation som jag anser är bra för mig, landet och världen. Problemet är att det finns så många att stödja. I FP arbetar jag redan och investerar min tid och tankemöda. Ska jag inte istället skänka pengar till mer konkreta välgörande ändamål? Ett annat problem är att FP-länet jag bor i och lokalavdelningen jag är verksam i har det knapert.

Så frågan är var jag ska satsa mina resurser.

Visserligen är vi i länet helt klart beroende av hur det går på riksplanet. Det är på den scenen valet avgörs. Och varför bry sig? I Dalarna är det som det alltid varit:  sossar, sossar, centerpartister och en och annan moderat.

Å andra sidan.

Alla riksorganisationer behöver sina lokalavdelningar – det hänger liksom ihop. Jämför med Ny Demokrati. När greven och betjänten försvann fanns inte mycket kvar att fylla kostymen med. Partiet föll ihop som ett korthus. Detta har SD lärt sig och de har byggt upp en kommunal organisation och ungdomsförbund.

Okej.

Den enskilde partimedlemmen skänker pengar till riksorganisationen. Länet försöker sedan tigga tillbaka i form av bidrag för att kunna skicka representanter på riksmöten och utbildningar. Det är ganska dyra grejer, det. Lokalföreningen tigger i sin tur av länet eller ansöker om att slippa betala så mycket avgift till länsförbundet då man anser sig vilja lägga sina surt förvärvade medlemsavgifter på att synas och verka i den lokala politiken.

Man skickar kanske runt en glasburk att lägga en tjuga i på medlemsmötet.

På den nivån är det.

Det blir liksom lite skevt. Och hur lätt är det att ragga nya medlemmar till möten där man i timmar diskuterar kommunens sopavgifter för att avsluta kvällen med att bli vigga den nye på en tjuga eller mer. Jag ska försöka komma nästa gång också, måste bara kolla almanackan. 

Och så gick den lille mannen och kom aldrig mer igen.

Frågan är kanske var pengarna gör mest nytta. Vi är som sagt beroende av vad som händer på riksplanet men riksorganisationen är också beroende av sina lokalavdelningar. S och nu C är exempel på hur det kan gå när ledning och gräsrot är i otakt. Okej, det är att förenkla det som händer i C men ändå.

Jag funderar och funderar. Ett sätt som kanske kunde fungera är The American way.

Vi på landet bjuder in någon intressant föredragshållare, Bengt Westerberg eller någon annan kändis, inramat med en trevlig middag som deltagarna får betala ett överpris för. Föredragshållaren får i idealismens namn inget betalt och överskottet går till länsförbundet som i sin tur får bättre ekonomi och kan skicka deltagare på roliga och intressanta resor vilket får aktuell medlem att bli engagerad och tillräckligt mycket idealist att skänka pengar till riksorganisationen.

För en gångs skull tror jag jänkarna har en poäng. Jag tog upp detta i lördags på länsförbundsmötet. Jag tror jag ska framhärda. Det kan bli en motion också.

Ah, produktivitet. Nu blir det musik.