Perspektiv på invandring

I går kom beskedet att regeringen beviljar permanent uppehållstillstånd för flyktingar från Syrien. Hear! Hear! som britterna säger. Vad säger, måhända, SD?

Jag tillhör dem som dels tycker att vi har ett moraliskt ansvar att hjälpa människor ute i världen och vidare att invandring och mångfald berikar och utvecklar Sverige.

Det är dock ett faktum att invandrare i stor utsträckning återfinns i lågstatusyrken i Sverige. Exempelvis inom vården och i servicesektorn. Och istället för att ta tag i det problemet klagar vissa över att vi har för få ”enkla” jobb.

För mig är det ett märkligt bakvänt sätt att resonera.

Det är också ett faktum att det förekommer diskriminering på den svenska arbetsmarknaden. Somalier vandrar vidare till andra länder och det är lättare att få ett arbete om din arbetsansökan är ställd från en man med ett svensk-klingande namn.

Som det visat sig kan det ta upp till 4 generationer för en invandrad släkt att bli svensk.

Som vi FP påpekat nu och då är nyckeln för lyckad integration att snabbt komma ut på arbetsmarknaden. Jobb = integration = välfärd. För alla.

Kanske kunde vi lära något av de gamla romarna? Hedern att bli upptagen som medborgare handlade i Rom inte om etnicitet eller ursprung.  Det väsentliga var hur du bidrog till staten. På roms gator trängdes under Pax Romana afrikaner, asiater, judar, människor från iberiska halvön och norra Europa.

Det ger en identitet utöver etnicitet att få kalla sig medborgare.

Det hörs även på prefixen. Med är något positivt och bra. In är också ett positivt värdeladdat ord. Att vara med och inne är bra. Man tar del av något och bidrar. Att vara ute eller att man utvandrar från ett land innebär det motsatta.

USA är just nu på tapeten. Mycket är ruttet med den amerikanska demokratin. Men jänkarna har en rätt intressant princip i sammanhanget: hylla flaggan och följ landets lagar så är du amerikan.

Så lätt men samtidigt så svårt.

Vi i FP har med varierad framgång och pedagogik lyft frågan om språket som nyckelfaktor för lyckad integration. Jag vill påstå att enbart språkkunskaper inte löser problem vidhäftade integration.

Det handlar också om att lita på individerna som kommer hit. Gör vi det så löser det sig. En individ som känner förtroende är bättre än alternativet. Oavsett hudfärg. Istället för att bygga upp barriärer och trösklar, på exempelvis arbetsmarknaden, bör vi bryta ner dem.

Och som en följd av det resonemanget kan vi alltså inte släppa fram Jimmie Åkesson oemotsagd.

Nu är det så att vi som kollektiv har skapat ett samhälle innehållande ett relativt stort mått av utanförskap för en relativt stor grupp. Då får vi också ta ansvar för det.

En individ med driv ställer tusen frågor. En individ som får en andra chans blir ambitiös . Lata svenskar, curlade av socialdemokratiska bidragssystem, blir lätt utmanade. Och arga.

Jag kanske hårdrar det lite men jag har sett det många gånger själv, i mitt yrke.

Invandrare i första eller andra generationen, på komvux eller i gymnasiet, som brinner av iver att lyckas. Människor som gör vad som helst för att ta tillvara på den chans de, eller deras föräldrar, aldrig fick i sitt gamla hemland.

Håglösa medelklassungdomar utan driv för studier men med mycket ilska i sig.

Den första kategorin vill inget hellre än att utnyttja det, vid en jämförelse, fantastiska land vi skapat. Och att ge något tillbaka till det. Den andra kategorin det rakt motsatta och ibland skyller de sina känslor på kategori ett.

Detta måste jag, som en representant för myndighets-Sverige hantera.  Detta måste jag, som politiskt aktiv, ta ansvar för.

Vi får inte, kan inte, låta unken rasism eller rigida samhällssystem komma i vägen  för individers möjligheter eller vårt lands framtid.

Eller som integrationsminister Ullenhag uttryckt saken: Mångfald är avgörande för Sveriges tillväxt