Jag är kanske lite gammaldags i vissa avseenden. Som det här med hur en studentmössa egentligen ska se ut. Det är ju som mycket jocks och pynt på dem, nuförtiden. Möjligen tycker jag mig kunna förnimma ett trendbrott – för har det inte varit lite mindre av guldtext och pynt de senaste två åren?
Önsketänkande.
Hur den ska se ut? Tja, som den alltid gjort antar jag? Möjligen är det viktigare vad vi fyller mössan med än hur vi designar den.
—
Frågan för dagen är annars om magin är bruten. Have I lost the touch?
De senaste fem åren har verkligen varit framgångsrika i yrket (om vi med det menar vad eleverna anser om min insats och inte saker som lönepåslag eller andra tecken på uppskattning från arbetsgivare) för mig.
I år bröts trenden. Halvljumna elever som svarar pliktskyldigast på utvärderingarna.
Nej, men visst är det mycket positivt i utvärderingarna även i år men där finns också fler tecken på att jag inte varit lika bra, framgångsrik eller engagerad som jag brukar. Har jag tröttnat?
Kort sammanfattat måste jag tänka på att ha kortare och färre föreläsningar så eleverna kan få tid att arbeta med sina uppgifter på lektionstid, vissa uppgifter upplevs som stora, jag upplevs som hård (men rättvis) i bedömningarna och den stora majoriteten är nöjd med handledning och respons.
Jag har redan en bra plan för nästa år som baserar sig på utvärderingarna. Men ändå – är det inte riktigt lika roligt längre? Helt klart har den tyngre tjänsten gått ut över kvaliteten. Det känns inte roligt att gå ner i kvalitet.
Men visst får jag rannsaka mig själv, också. Borde jag göra något annat eller kanske bara skärpa till mig?
Här är några favoriter från årets utvärderingar:
—
Du har varit en grym lärare i ordval och presentationer. Roliga kommentarer och varit tydlig då du pratar om DINA åsikter och inte ”så här är det”
Mm – det är viktigt det där, Om någon frågar efter min åsikt så säger jag den – om jag har någon. Men det är viktigt att betona att det är just det: en åsikt. Det är skillnad på fakta och åsikt, som bekant.
—
Jag har sett omöjligheter i mycket det här läsåret och därför har jag varit något utav ett omöjligt fall, men du har alltid kommit med alternativa metoder och nya vinklar. Det har varit bra med google dokumentet där man hela tiden har kunnat få en klar översikt på hur man ligger till.
För en gångs skull ligger jag lite före. Skolan ska (äntligen) byta plattform och ägna sig åt Googles tjänster. Ur just den aspekten har mitt år fallit väl ut.
—
Snäll och behjälplig! Jag hade förutfattade uppfattningar om din personlighet, att du var en grinig och sträng lärare, vilket du helt och hållet motbevisade! Jag tycker verkligen om att du inte behandlar oss som barn!
Det finns ingen motsättning mellan att vara tydlig och hålla på strukturer samt vara en glad gamäng. Min enda utgångspunkt är att det måste vara rättvist.
—
Snyggt klädd. Bra på att undervisa
Som salig mor brukade säga: ”som man är klädd blir man hedd”. Trots allt gillar jag mitt arbete så pass mycket att jag vill visa respekt för yrket, kollegorna och eleverna.
—
Vissa uppgifter har varit lite svåra att förstå, det kan också ha att göra med att jag personligen har svårt för instruktioner. Mer konkret blir super! Responsen av uppgifterna tycker jag om faktiskt, att man kunde gå in och kolla i ett dokument gillade jag, då fick man mer koll och kunde se vad som fattades tex. Själva betygssystemet gillar jag inte, men det är ju inte direkt ditt fel! Liksom alla har det inte lika lätt och det är fett taskigt att bara utgå från att alla ska göra exakt likadant. Det är faktiskt som att ställa en apa och en elefant brevid varandra och låta de tävla om vem som kommer upp för ett träd först. Usch och fy. Hälsa dom det, allihopa, kanske på lärarmöten. Fast då kommer säkert naturlärarna säga att vi säger så bara för att vi är esteter. Alltså ibland är det svårt att hålla sig kortfattad, men alltså uppgifter iallafall osv, gärna konkret och kortfattat! Även att du kanske tycker jag hycklar nu.
Min personliga favorit.
—
Roliga lektioner. Jag har haft det mer roligt än lärorikt.
Det måste vara roligt också. Annars kan man ju lika gärna lägga ner. Men mer roligt än lärorikt är kanske att gå över gränsen. Det är ju trots allt historia vi talar om.
—
De har varit väldigt intressanta, fyllda med nya perspektiv och tankegångar. Jag har aldrig gått ut från en lektion och tyckt att den har varit tråkig.
—
Du har verkligen inspirerat mig att plugga vidare. Innan det här året trodde jag inte det om mig själv. Tack!
—
Äh, jag vet inte vad jag vill, längre. Jag har inte riktigt funnit min plats på den nya skolan, så är det väl. Men en sak vet jag – jag kommer att sakna Barbro Eriksson-Skoog. En språk-kollega av, som man säger, den gamla stammen.
Tillsammans har vi de senaste tre åren förfasat oss över språkliga missgrepp, människor som inte säger tack, vägra ikläda oss munkjackor med tryck och delat många, många skratt.
En gång, alldeles nyligen, lyckades jag få denna språkliga gigant på pottkanten.
Barbro kände nämligen inte till vad bokhandel heter i plural. Nu kan man visserligen säga både ”bokhandlar” och ”boklådor”. Men enligt ett lite äldre synsätt säger man en bokhandel flera boklådor.
Alltid oklanderligt klädd och snabb till skratt har hon sedan 1970 varit lärare. Och alltid gillat det. Nu går hon i pension.
Hatten av, Barbro. Jag kommer att sakna dig.
—
Relaterade blogginlägg:
Adolphson 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.