Jag har engagerat mig i debatten om huruvida vinster ska tillåtas i välfärden. Jag har den största respekt för en hederlig debatt som förs med sakliga argument men tyvärr har den här debatten kommit att bli själva sinnesbilden för smutsiga trick, personangrepp och demagogi.
Det är som om Trump/Brexit kommit och knackat på. Och det har de ju, när jag tänker efter.
—
Om själva sakfrågan kan man tycka olika. Det är viktigt att ha det sagt.
Den som till äventyrs läser denna text får också ha i bakhuvudet att jag är liberal och har en positiv syn på möjligheten att driva vårdföretag eller skolor i privat regi. Möjligen tänker jag att vård och omsorg passar bättre för detta än skola, men jag är heller inte helt säker på den saken.
Jag har helt enkelt inte tillräckliga kunskaper för att uttala mig närmare, där. Men det är inte om det denna bloggpost ska handla. Nej, för jag har alltså kommit att reagera på hur debatten förs.
—
För att debatt eller diskussion ska vara möjlig att föra på grundläggande demokratiska villkor måste de som deltar ha viss hederlighet i sitt sätt att diskutera. Annars blir det på sikt som att diskutera med Donald.
En grundläggande faktor härvidlag är att kunna skilja på åsikt och fakta. Låt mig ge några exempel hur det kan bli när rågången dessa emellan inte är helt tydlig.
—
Ett vanligt påstående från motståndarsidan är att Sverige är extremt – inget land i hela världen har gått lika långt som Sverige. Vissa debattörer har till och med gått så långt att de jämför Sverige med diktaturer som Pinochets Chile.
(Vet ni vad som hände i Sverige i går kväll? Sweden! who´would belive this!)
Det här är ett nonsensargument. Ett falskt påstående som tar oss långt i från grundfrågan om vinster i välfärden.
Det finns privatskolor i hela världen. Sverige har tack vare att vi öppnat upp för privata aktörer i skattefinansierad verksamhet demokratiserat detta och gjort de slutna exklusiva utbildningarna tillgängliga för alla. Inte bara för några få.
Huruvida alla kan göra ett genomtänkt val i god tid är naturligtvis en annan fråga.
Ett annat påstående är riskkapitalister som gör vinst och flyttar till vinsten skatteparadis. Detta har förekommit. Frågan är om vi ska utgå från dessa förhållandevis få, oseriösa, eventuellt kriminella, aktörer för att stigmatisera en hel yrkeskår eller beskriva hela vårt samhälle.
Jag antar att det kokar ner till vilken människosyn man har. För egen del ser jag hårt arbetande företagare och många väldigt lyckade och framgångsrika verksamheter.
—
Fakta, då? I den här typen av debatter handlar fakta ofta om siffror. Dessa kan användas på olika sätt. Fakta kan exempelvis vara hur stor procent av alla företagare som faktiskt fifflar eller så kan fakta visa hur nöjda vårdtagare, personal och elever/föräldrar är.
Fakta kan handla om vi kan påvisa huruvida det fria skolvalet faktiskt leder till segregation samt om denna segregation i så fall ser likadan ut i Stockholm som i resten av landet.
Fakta kan visa hur ofta privata aktörer tagit över vårdcentraler (ofta i glesbygden) som landstinget inte velat eller kunnat driva vidare.
Fakta kan visa en stor del av Stockholms vård skulle kollapsa utan såväl invandrare som egenföretagare. Den senare delen skulle försvinna på grund av ett vinsttak på 7 % och den förra gruppen skulle i stor utsträckning förlora sina jobb.
På så vis slår ett vinsttak mot kvinnor (vården är som bekant kvinnodominerad) och invandrare.
Ok – det sista är en åsikt men den grundar sig på fakta och statistik. Man kan givetvis med lätthet formulera motargument. Det är helt enkelt bra att bygga sin argumentation på det här sättet – oavsett vad man tycker i sakfrågan.
Påståendet att vi måste förbjuda övervinster är inte ett oskyldigt påstående. Frågan måste, som alltid (se nedan), problematiseras. Vad är egentligen en övervinst? Kan man helt enkelt sätta en procentsats för en viss bransch och så är det bra med det?
Nej, jag tycker inte det. Bolagslagstiftningar och ekonomisk lagstiftning kan absolut ses över för att komma åt oseriösa aktörer. Men vad är egentligen en övervinst?
Bara för att ta ett exempel: Förra året tog Falu kommun ett politiskt beslut att lärarna på gymnasiet av ekonomiska skäl skulle jobba mer. Ha tyngre tjänster, vi fick fler kurser och fler elever.
Det är också en sorts vinstjakt i offentlig skattefinansierad sektor. Jag tyckte inte (och inte enbart för att jag själv drabbades) att våra skattepengar skulle optimeras på det viset.
Varför? Jo, och här kommer en åsikt: det är kvalitén på verksamheten som räknas, inte driftformen.
—
Sedan är det där med ideologisk övertygelse. För många är är det upprörande att någon kan tjäna pengar på skattemedel. Jag tycker inte det och kan argumentera för denna ståndpunkt. Det kan också de som inte tycker som jag.
Låt oss respektera varandras olika uppfattningar men hålla oss till vettiga argument. Förenklingar, generaliseringar, svepande argument och populism, som ju välfärdsdebatten är full av, leder aldrig till något bra. Låt mig avsluta med ett exempel:
Påstående: Välfärdsföretagare tar ut övervinster. Vi ska förbjuda detta.
Påstående: Invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken. Därför är invandrare kriminella. Förbjud invandring.
Påstående: Män är överrepresenterade i statistiken för våld mot kvinnor. Förbjud män.
Nej, det håller ju inte. Vi måste problematisera, vi måste höja nivån.
Utförligt och nyanserat står det i betygskriterierna i historia här och där. Jag ger betyget F till debatten om vinster i välfärden.
—
Mer i ämnet:
Adolphson 
En reaktion till “trumpifiering”
Kommentarer är stängda.