Idag är första dagen på resten av ditt liv

Jag är den första att erkänna.

Vilken oerhört klyschig rubrik.

Om jag hade en solnedgångsbild på mig med en kattunge i famnen skulle jag slänga upp den direkt.

Nu har jag emellertid inte det.

Jag har tidigare hävdat att det är lite töntigt att blogga. Men man måste ju prova. Så nu provar jag. Bloggen får leva sitt eget liv. Alternativt gå en snar död tillmötes.

Mitt eget liv kan i korthet presenteras så här:

Jag heter Fredrik Adolphson.
Jag är 38 år.
Jag är gift och har två barn.
Jag arbetar som gymnasielärare i Historia och Religion.
Jag är socialliberal.
Jag skriver för att det är kul. Kanske orkar nån lyssna, kanske inte.

Det är synd att klaga för det är ändå ingen som lyssnar, sa tant Agda till mig när vi sågs på långvården i min ungdomstid. Jag arbetade som städare, hon bodde där.

Jag har senare i livet ofta undrat om Agda hade rätt. Om ingen lyssnar när man klagar på sjukhuset, när ska man då klaga?

Agda hade säkert bloggat om det funnits blogg och internet i samma utsträckning på 80-talet som det gör idag.

Och det blev afton och det blev morgon den första bloggdagen.