Random i mars

Vad vet man egentligen.

De flesta antar, förmodligen helt korrekt, att Sovjetunionens ledare Brezjnev inte var någon muntergök. Men det kan också ha varit så att han var skitrolig. Han kan mycket väl ha varit ett totalt missförstått humor-geni i ett i övrigt humorlöst land.

Lite som en Janne ”Låffe” Carlsson i Sverige. Fast tvärt om.

Det är inte troligt. Men omöjligt är det inte.

—

Vad hände förresten med minnet av Per Oscarsson? Det är anmärkningsvärt, och lite småtrist, att en sådan briljant kulturpersonlighet bara försvunnit ur vårt medvetande. Eller har det gått något minnes-program jag missat?

Någon meningsfrände har i alla fall lagt ut en egen tribute på tuben.

—

Å andra sidan måste man uppskatta briljans närhelst man stöter på den. I går gick jag, som jag plägar i sådana situationer, lite vilset omkring bland överflödet på ett stort varuhus här i stan. Jag ville nämligen köpa mig en god varmkorv till lunch.

(Inte stå i lobbyn och slaska i mig, jag ville köpa med mig korven och tillreda den hemma med all den finess som en varmkorv faktiskt kräver).

Men det finns ju så många olika sorters korv.

Utan vidare förhoppningar om ett rakt och tydligt svar vände jag mig till någon som vid en hastig blick inte så lite påminde om en prao-elevs sävliga lunk. Kan du något om korv, eller? undrade jag lite uppgivet. Killen sken upp. Visst! Jag är gud på korv! löd svaret.

Jag blev påtagligt nöjd. Personality goes a long way. Självförtroende och briljans går ofta hand i hand. Eftersom han var så osvensk i sitt svar var jag det med. Jag talade sålunda om för honom att jag uppskattade hans hjälp och förövrigt höll med honom: han var duktig på korv.

Till skillnad, kan i förbigående noteras, från en del andra i vederbörandes omgivning. Dessa alla vilka inte riktigt verkar ha alla hästarna i lasagnen, för att citera en kompis.

Men, som sagt, vad vet man egentligen?

—

Om korten spelats annorlunda, om lust och briljans gått hand i hand vid ett explicit tillfälle i min ungdom, vem vet vad det blivit av mig. Kanske kunde någon av mina få huvudroller genom åren tagit mig ända fram till de stora scenerna?