Om ett liberalt provval

Som de gamle sa i Rom: Tragedin tågar inte in i sandaler.

—

Politik handlar mycket om att välja tidpunkt.

—

Låt mig berätta lite om FP Dalarnas provval. (De flesta partierna har förövrigt ungefär liknande upplägg, vad jag vet). Alla medlemmar i partiet får rösta på de som kandiderar. Sedan fastställer en kommitté den slutgiltiga listan.

Efter ett par, kanske två, hundra röster har jag hamnat på åttonde plats. Kanske sjunde. I realiteten, det beror på hur valet går i riket samt hur måna som röstar på FP i Dalarna, får vi högst en plats i riksdagen från länet.

Det är med andra ord kört för mig. Och man får respektera den interna demokratin.

Det är bra kandidater som placerade sig före mig. Länsordföranden, Bosse Brännström, partiets ombudsman John Thornander, Borlänges Monica Lundin och Lotten Kluck från Leksand är alla bra kandidater. En coming man är nog ungdomsförbundets (LUF);s ombudsman André Frisk.

Någon sa att man måste varit aktiv sedan ungdomsförbundet och framgent för att ha en chans att bygga upp det kontaktnät som krävs för att komma någonstans.

Inför ett sådant här provval kämpar alla kandidater mot varandra för att försöka profilera sig så att man vinner så många röster som möjligt. Många tenderar att rösta på dem som kommer från ens egen bygd eller på kandidater som haft ämbeten på länsnivå – alltså kända ansikten.

Att vi var fyra kandidater från Falun bidrog sannolikt till att våra röster splittrades bland oss.

Jag har inte haft möjlighet att åka runt och kampanja. Sedan är jag inte så mycket för den där typen av tävling, (de långa knivarnas natt) som det hela ändå på något sätt kokar ner till.

Den Änglaljuva brukar mena att jag förvisso är en godhjärtad idealist och knappast någon kallhamrad machiavellisk politiker-typ. Hon ser mig mer som någon som kan prata stort och brett om liberala värderingar men knappast ta strid för ett cykelställ i Norslund.

Hon är rolig på det viset, Den Änglaljuva,

Nåväl, chansen att nå riksdagen är i praktiken borta. Den möjlighetshorisont jag nu kan se har förändrats. Visserligen står jag även till Falubornas förfogande, om de vill ha mig, men även här ska en lista småningom fastställas.

En plats i kommunfullmäktige är väl mitt sista mål. Skulle det misslyckas får jag nog så vackert inse fakta.

Nu kan jag emellertid gå ner i tempo och stilla alla dåliga samveten. Och det finns ju så mycket annat att göra, också.

Jag ska givetvis fortsättningsvis fullgöra mina politiska uppdrag i länets politiska grupp, som falu-avdelningens styrelseordförande och som ett av länets ombud på partiets landsmöte i november.

Sedan blir det familj, sång, Beethoven arbete och löpning.

—

Jag tänker ibland att det är lite på samma sätt att arbeta som präst respektive politiker. Man delar en övertygelse många inte gillar men som en del respekterar.

—

Jag söker inte maktpositioner för maktens egen skull utan för att jag själv vill utvecklas. Det är dock intressant att studera olika människotyper man möter under resans gång. Ett inte helt ovanligt trick är att som svar på en knivig fråga ge ett långt och resonerande svar. Så långt att frågeställaren tröttar eller tappar koncentrationen.

Nyligen var det någon amerikansk senator som talade i 22 timmar. Inget nytt under solen. Det gjorde även romarna när de ville förhindra att en omröstning ägde rum just där och då.

I Falun finns en före detta (SD) numera politisk vilde som på samma sätt förlänger alla möten och motion-bombarderar fullmäktige. Varje motion kostar i snitt 50 000 kr. Men sådan är den, demokratin.

—

Nåväl, jag står upp för min övertygelse i all lägen. Några käpphästar är:

– Alla måste ha samma möjlighet att förverkliga sig själv. Förtryck av kvinnor homosexuella eller olika minoriteter reagerar jag starkt på.

– Jag gillar inte blockpolitik. Jag vill skrota alliansen.

Detta har resulterat i epitet och tillmälen som smygsosse, solospelare och till och med arrogant översittare.

Man får inte svära i allianskyrkan ens på lokal nivå.

—

Det klart. Det finns ju en möjlighet till. Kryssen.

Gillar man det jag säger och bor i länet: ge mig ett kryss i valet. Det behövs inte så mycket för att slå sig upp en plats eller två. Det är förövrigt det enda straffet väljarna kan ge enskilda politiker som man inte är nöjd med: kryssa förbi dem.

Låt inte någon som av olika skäl misslyckats få förnyat förtroende av just dig. Ge din röst till någon annan. Den som står på nästa rad på röstsedeln, exempelvis.

—

Så plötsligt, när jag satt och lite småsurt iakttog valresultatet ringde telefonen. Det var från MDP. Man ville ha med mig i ett uppträdande.

Sedan kom dotter 2 inrusande med stora nyheter: PAPPA! JAG HAR FÅTT EN LÖS TAND PÅ LUNCHEN!!! FATTARU! Hennes mor skrattade hjärtligt åt något i ett angränsade rum. Detta underbara ljud.

Jag stängde av datorn och släkte lampan.

Jag känner mig faktiskt lite fri.