Tårta

I en bisats i mitt förra blogginlägg hävdade jag att rätten att få tårta sina medmänniskor står över rätten att få förbjuda dem att göra det.

Kort sagt: jag lever hellre i ett land där man får tårta varandra än i ett där makthavare kan förbjuda medborgarna att kasta tårta. Det blev lite debatt:

1. Att kasta tårta är ett angrepp på såväl demokratin som privatpersonen.

2. Man ska inte använda annat än argument mot sina demokratiska motståndare.

3. Hoten och trakasserierna har ökat och tårtan är ett uttryck för det.

4. SD tjänar på tårtningen enligt martyrprincipen.

Men jag framhärdar. Både förre finansministern Bo Ringholm och självaste kungen har blivit tårtade. Då var det inte så mycket diskussion.

Tårta står för kärlek, värme, humor, samvaro och glädje. Ju fler tårtor desto färre bilbomber. Terrorister och våldsverkare äter sällan tårta. På en mätt mage vilar ett muntert huvud, som min faster brukar säga.

Ord, talade och skrivna, har en mycket större laddning än tårta. Tårta är ett budskap som inte kan missförstås. Tårta är mjukt. Tårta är gott.

Att som medborgare få dra en tårta i ansiktet på mig, om jag var en inflytelserik politiker, är en rättighet och ett nöje jag inte skulle vilja förneka mina väljare och antagonister. Då skulle vi kunna skratta gott, efteråt. Och jag skulle dessutom förstå budskapet. Sannolikt skulle det vara billigare för samhället i det långa loppet.

Dessutom: hellre tårtad än den där bedrövliga morotskakan vi brukar få på socialnämndens fikapauser. Glada och muntra efter en lyckad tårtning skulle nämndens ledamöter och tjänstemän återgå sitt allvarliga värv kring samhällets olycksbarn.

Det är överlag för lite humor i debatten. Humor är inte samma sak som att vara ansvarslös. Man får faktiskt skämta om allt. Eller, man borde få det. Människan bör vara god och glad i hela sitt liv.

Tårta främjar denna livshållning.

Man ska kunna skratta år allt. I synnerhet åt sig själv.

Jag kan, till fromma för den lite mer stelbente typen, tänka mig ett sätt att undgå tårtning, att så att säga vara tifri: alla ska känna till regeln att om man sätter på sig en clownnäsa får man inte bli tårtad. Alla som bär en sådan under plenum alternativt intervjuer slipper tårtning.

Våld är inte bra. Tårta är bra. Jag ser inte tårtan som ett tecken på att överfallen på politiker ökar. Jag tror istället att fler tårtor i samhället skulle resultera i mindre våld och övergrepp. Alltså är det inte själva tårtandet som ska regleras utan snarare närheten och möjlig åtkomst till politiker.

Med facit hand: är vi på väg att uppnå en våldsfri värld? Nej. Är det kanske dags att ge tårtorna en chans? Ja. Makthavare ska inte ha rätt att förbjuda vad som helst. Medborgare måste ha rätt att visa sitt missnöje. Tårtning är okej, inte bilbomber.

Istället för diverse högtravande sånger, som kungssången och nationalsången, kunde vi sjunga: SOCKER, GRÄDDE…ni vet.

Jag är väl skadad av det gamla klassiska programmet.

Jag tror att vi skulle få ett mycket mer humant samhälle om vi liberaliserade tårtandet. Själv har jag blivit tårtad två gånger. En gång var det dessutom av en fake-tårta av raklödder. Det var fantastiskt båda gångerna.

Låt kampanjen börja nu! MER TÅRTA PÅ FOLKET! HALLÅ JIMMIE! VILL DU HA EN GUSTAV II ADOLF-BAKELSE I SYNEN! BESTYCKA REGALSKEPPET WASA MED TÅRTOR! RÄDDA EN VÄN – BLI KONDITOR!

Är man inte nöjd med mina argument i detta sammanhang förväntar jag mig inget mindre än en rejäl tårtning.

11_Kaka_ggr2

 Och så säger man att jag är oseriös. Bah!

2 reaktioner till “Tårta

Kommentarsfunktionen är stängd.