Eldhopp

Den här nyårsaftonen fick religions- och historieläraren själv lära sig något i ämnet. Denna gång av sin fru som över nyårs-supén berättade om det persiska nyåret.

Det firas nämligen här och där genom att man hoppar över öppna eldar, den så kallade eldfesten. Vilket jag naturligtvis var tvungen att forska lite mer om.

Eldfesten är en tradition som är äldre än Islam och kan spåras tillbaka till zorastrismen. Egentligen är det mer av en vårhögtid, att jämföras med vår Valborg, där man firar ljusets återkomst.

Utan att förlora sig i när olika traditioners kalendrar indikerar nyår: poängen är att man genom hoppet bränner bort sjukdomar och dåliga minnen från det passerade året.

Myten berättar att bakgrunden till traditionen återfinns i antikens Persien där en elak kung led av en svår sjukdom. En trollpacka (intressant ord det där: trollpacka) rådde honom att varje nyår slakta två nyfödda barn och dricka deras blod.

På så vis skulle han hålla sjukdomen i schack och regera till tidens ände.

En man som hette Kawa, vilken själv förlorat barn till härskaren på detta sätt, tröttnade och bestämde sig för att slå ihjäl honom. Till sist lyckades han besegra härskaren och han meddelade folket sin trumf genom att tända en eld på huvudstadens murar.

Sedan dess tänds alltid brasor på flera håll på, exempelvis på den kurdiska nyårsaftonen, som ett tecken på att man ska stå upp mot tyranni och kämpa för sin integritet och självständighet.

Samtidigt har elden fått en politisk betydelse i kurdernas, och andras, kamp för självständighet. Därför var traditionen under lång tid förbjuden i Irak och Turkiet, men de senaste åren har det kurdiska folket kunnat fira nyåret med eldar igen.

Gandalf säger att det inte är stor makt som håller ondskan stången. Han menar istället att det är små vardagliga uttryck för kärlek och glädje som vinner i längden.

Jag tror han har rätt därvidlag.

Min nyårsönskan innebär således att alla som så önskar ska kunna ta ett stort symboliskt hopp över en lika symbolisk eld för att bränna bort allt elände och  tyranni. Personligt som världsligt.

Nu ger jag til lsist en påminnelse om hur drygt det kan vara att bo i Falun över jul.

Och sedan om Adolphson och tomteriet. Same procedure as last year.

Vidare om ett gott slut. Som det i dubbelbemärkelse höll på att bli.

Till sist en påminnelse om hur det ska vara.

Så önskar Adolphson, med flera, genom ett relativt aktuellt och briljant körstycke, en god fortsättning.

Ha ett riktigt super-år 2014!

(Och skulle du träffa på en val, eller två, tänk på mig. Jag fixar det.)