Grövelsjön – Salsfjället/Hjortrongull

Nog var det en besvikelse att vi i somras på grund av vädrets olycksaliga makter tvingades ställa in årets fjällvandring. Vi går ju en tur varje år. Men 2 grader och hällregn kan ta musten ur den bästa 7-åring respektive 44-åring.

Vi avstod. Man har ju en stuggu att sköta, intalade jag, på bästa Siljans-maner, mig själv. Men nog kändes det lite trist. Så när sensommaren blev vacker slog oss tanken att vi åtminstone kunde unna oss en helg i Grövelsjön. Sagt och gjort. Stor packning – och i väg.

Jag har faktiskt aldrig vandrat i dalafjällen även om jag varit där och åkt skidor många gånger – också detta faktum gjorde att jag såg fram emot denna miniatyrvandring.

 

packåsna

 

 

Vi spenderade fredagsnatten på den utmärkta fjällstationen i Grövelsjön  – eftersom vi kom fram relativt sent – och ställde på lördag morgon kosan (respektive kåsan) mot Norge. Då turen var kort gjorde det mig inget att transformeras till en packåsna.

En åsna är jag ju i alla händelser.

Sedan kunde Den Änglaljuva och jag bygga upp förväntningarna genom att stolt deklarera att vi nu stod i begrepp att resa utomlands.

 

riksgränsen

 

 

Spänningen över utlandsäventyret avtog i takt med insikten att fjäll-tillvaron på andra sidan riskgränsen inte var så värst annorlunda.

Istället fick andra knep tas till – som funderingen över huruvida vi faktiskt begick lagbrott genom att tälta i ett land som inte har allemansrätt. Det tyckte Vildvittrorna var det dummaste de någonsin hört – klart man får tälta var man vill, liksom.

Fjällvattnet var dock fint även i Norge och eftersom denna vandring ägde rum relativt sent på säsongen hade hjortronen hunnit mogna. Så vackra ändock otjänliga som föda i min mun. Hjortron är således äckliga men vackra.

Se där en ny liknelse – Älskling du är som hjortron: vacker men äcklig. (Skärp dig, Adolphson).

 

Efter bad

 

 

Man fyller på själen med intryck. Att ströva ner till bäcken och ta ett litet dopp – spritt språngade naken. Språngade och språngande, förresten. Det är nog mer, på grund av temperaturen, egentligen fråga om springande.

Bada måste man i alla händelser då man är lite svettig efter dagens etapp. Ja, man är lite som ett hjortron antar jag – vacker men äcklig.

För kännedom spelar jag inte fiol.

 

 

Det blåste lite inledningsvis. Men det gjorde inte så mycket. Däremot är det roligt att lämna leden och – så att säga – gå på karta. Då får man vara ifred, nämligen. Dotter 1 är så pass intresserad av kartor att hon börjat på orientering.

Man har närt en orienterare vid sin barm, bevars.

 

 

Det ligger något ursprungligt i att slå läger. Blåsten respektive solen gjorde det varmt och myggfritt. I Salfjällets skugga slog vi ner våra bopålar för ett knappt dygn.

 

 

Den Änglaljuva kunde ta med sin kamera och jag min…mobil. För att kolla yr.no, visserligen, men ändå. Det var ovant att fjällvandra i mobil täckning. Och det kändes som lite fuskigt, på något oklart sätt.

 

Vägen genom A

 

 

Liksom Tintin i Solens tempel hade jag lite tur. Någon där uppe vakar över familjen Adolphsons fjällvandring – det tursamma naturfenomenet gav bränsle för en stunds existentiella funderingar samt inspriation till mitt nya IT-projekt: Vägen genom A.

Kom an, höstjävel!

Vacker men äcklig

 

Relaterade blogginlägg:

The Goose-step

Valdislav Brunis

Teddybjörnen Joel

En reaktion till “Grövelsjön – Salsfjället/Hjortrongull

Kommentarsfunktionen är stängd.