Heja Björn!

Jag ska inte säga att jag har någon närmare relation till Björn Ranelid. Ändå vill jag lyfta fram hans senaste uttalande. Detta eftersom även jag noterat det han diskuterar.

Även om jag inte skulle uttrycka mig som honom (ens om jag hade förmågan) så delar jag problemformuleringen: språket utarmas. Detta är inte samma sak som att vara emot att språket förändrar sig.

Jag märker det, på samma sätt som Björn, i offentligheten. Jag märker det på min arbetsplats. Jag märker det hemma – jag förmanar ständigt mina döttrar att inte använda ordet ”typ” hela tiden.

Och jag fullständigt avskyr vämjelsen ejänklien.

För den som vill höra vårdat språk rekommenderas att lyssna på Sven Bertil Taube i Så mycket bättre. Hör honom tala och hör honom sjunga. Så välartikulerat, så fraserat.

Så här säger Ranelid:

Statsministern Stefan Löfven har uttalat sig om våndan och oron inför att unga män som är bosatta i Sverige åker till Syrien och låter värva sig till terrorister. Han sade ordagrant på tal om denna handling: Det är inte okej.    

Så talar en statsminister i Sverige i dag. Ordet okej eller okey eller som förkortning OK är en slasktratt och en kloak i det svenska språket. En lyhörd papegoja kan lära sig det kvädet efter ett par timmars träning.

Hur kongruensböjer vår statsminister detta papegojeläte? Vet han vad begreppet kongruens betyder? Vad anser han att den korrekta grammatiska formen skall vara med ett korrelat i neutrumform: Ett okejt beslut? Två okeja beslut.

Det heter enligt svensk korrekt grammatik att ett hus är grått och att två villor är gråa eller möjligen grå. Svenska fotbollsspelare brukar i alla upptänkliga sammanhang säga att en skada är okej, ett resultat är okej och att en tackling var okej. Det är ytterligare bevis på papegojors språk.

I stället för att nyansera sina svar och beskrivningar väljer dessa fotbollsspelare att släppa ner orden i kloaken. Statsminister Löfven borde i stället ha använt ett av följande alternativ i nämnda mening: Det är inte acceptabelt; det är inte godtagbart; det är förkastligt; det är vettlöst; det är vidrigt; det är avskyvärt.

Kloakerna i det svenska språket rinner och breder ut sig överallt. Den svarta sörjan slingrar sig på första sidan i rikets aftontidningar och de porlar i radio och televisionens alla kanaler. En dag började nästan alla människor i Sverige använda ordet vart i ställer för var: Vart bor du? Vart är du?

I ett slag föll distinktionen mellan riktning och befintlighet i grammatiken bort. Var bor du och vart är du på väg? Så lyder den korrekta formen, men den slappa majoriteten av människor som inte tar ansvar för språket härjar fritt överallt i media och på allmänningar i Sverige.

Det sinnesslöa bruket av slasktratten typ tycks ha ersatt sitt syskon liksom i talspråket numera. Man kan bli julvärd i Sveriges Television med ett muntligt språk som innehåller slangorden avis (avundsjuk), kolla (se, titta), info (information) grymt och sjukt som obegåvade läten i förstärkning.

De ansvariga för lätena orkar inte säga hela formen i ordet, fastän det tar en hundradels sekund i tid och inte kräver någon fysisk ansträngning. I stället för att säga att någonting är oerhört bra, sällsynt gott, mycket rikt, gränslöst stort så tar den språkfattiga människan till det grymma och sjuka när hon skall uttrycka sig. Det nyanserade språket ersätts av det torftiga och enfaldiga.

När utbildningsministern Gustav Fridolin får frågan vad han tror att det betyder för miljöpartiet i opinionssiffror att hans parti har accepterat det senaste utspelet från regeringen i mottagandet av flyktingar, så svarar han ordagrant: Jag skiter i det.

Miljöpartisten borde inte släppa sina fekalier och sin träck på allmän plats i språket. Han är utbildningsminister i en regering och han bör och skall behärska det svenska språket och uttrycka sig med sans, vett och bildning.

Det är kanske i samklang med det allmänna förfallet i rikets skolor att uttrycka sig så plumpt och obegåvat. Jag har aldrig använt lätet okej på ett enda ställe i någon av mina trettiofyra böcker eller i cirka 800 essäer, krönikor och artiklar.

Inte en enda gång har jag släppt ifrån mig den stämpeln som används i tomtens verkstad inför julen. Han stämplar förkortningen OK i rumpan på de godkända julklapparna.

Fridolin och Löfven talar inte som statsmän med bildning, intelligens och språklig begåvning.

Relaterade blogginlägg

plingeplingepling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s