Bild 7 a-c – raison d’etre

pappasfamilj
Bild 7a

 

Bild 7a föreställer min farfar Otto, farmor Ester, och deras barn. Jag tror det högtidliga tillfället som inneburit familjeporträttets raison d’etre är min faster Guns konfirmation som ägde rum någon gång i mitten på 1940-talet.

Från vänster ser vi farbror Ingemar, minstingen bredvid farmor är faster Britta (som gick bort i våras), sedan alltså farmor, varpå följer faster Gun och så, längst ut, far.

Farfar föddes 1892. Jag vet inte så mycket om honom, eller fars kärnfamilj, eftersom vi inte träffade farfar så ofta. Några somrar på 1970-talet och vid några högtidliga tillfällen därefter innan han gick bort 1978.

Jag vet att han arbetade som bergsprängarbas (vilket antagligen inte innebär att han var stämfiskal för basarna i Bodens kyrkokör) i gruvan samt bonde.

Farmor drev marketenteri i Råbäcken där familjen också bodde. Det är ett område utefter Lule älv strax utanför Boden. Platsen är idag är helt igenväxt.  Men under kriget var det ett levande område i kronans regi.

När det övades artilleri fick familjen lämna huset och söka skydd i en lada, har det sagts mig. Far sa alltid, som sista utväg när jag var olydig under uppväxten, att han minsann var uppvuxen under kanonerna i Boden. Därmed var sista ordet sagt.

Jag har en gång besökt Råbäcken men mötte endast mygg och sly invid ett vackert läge efter älven. Jaså – ni har varit och varit och tittat på dynghögen sa min kusin Andreas senare. Farbror Ingemar och faster Gun flyttade tidigt till Stockholm och deras barn är väldigt mycket stockholmare – precis som jag dalkarl.

Två av farfars syskon utvandrade till staterna. Jag funderar på att spåra upp deras efterlevande. Farmor vet jag ännu mindre om – hon gick bort redan 1971. Det sägs att det finns samiskt ursprung på hennes sida. Det ska jag också undersöka, någon gång.

 

Familjen A
Bild 7b

 

Bild 7b är mer vemodig att se.

Det är antagligen den sista familjebilden på min kärnfamilj. Jag tror den är tagen inför min kusin Brittens bröllop – kan det varit 1993?

Vi är så levande på bilden. Så fulla av framtid. Mor har ännu inte fått hjärntumör och det är långt kvar tills cancern skulle göra slut på min systers liv. Bröllopsfesten var också en av de sista gångerna jag träffade faster Guns make Kaj Nikula.

Bördig från Haparanda hade Kaj ett kärvt sätt. Men han var rätt rolig. Jag minns vårt sista samtal där vid bordet på bröllopet. Bland annat menade han sig kunna tala finska bättre än jag svenska. Jag replikerade att jag utan att vilja recensera vare sig min svenska eller hans finska fann yttrandet relativt modigt.

Vi blängde på varandra ett tag – sedan skrattade vi.

Kvar från tiden för fotografierna finns far som en skugga av minnen. Han säger ofta, som svar på enträgna frågor om förflutenhetens landskap, att han inte minns. Men jag undrar, jag. Kanske är det så att han helt enkelt föredrar att leva i nuet.

För varför ska man älta en massa missförstånd, sorger eller besvikelser i parti och minut? Man kan inte ändra på omgivningen – det är omöjligt. Man kan bara ändra sig själv och sin inställning.

Nåja – jag har ju iallafall kvar far. Han sitter där, i sitt kök, precis som han alltid gjort. Som en väldig borg, en del av Bodens fästning. Ju längre tiden går desto mer omvärderar jag hans inställning till livets små jävligheter.

familjebidtiv
Bild 7c

Och så min nya familj. Eller nya familjer, kanske man får säga. Bild 7c är en hyllning till livet.

Där finns svågrarna som kommit att bli som mina egna bröder, där finns min fru, mina barn samt mina svärföräldrar. Där finns Julia, som liksom jag är ingift, och deras lilla dotter – mina barns kusin.

Dessa människor låter mig i allmänhet vara som jag är och, vad det verkar, gläds åt mina upptåg och accepterar mina brister. Som om det inte räckte att få leva med, och bilda familj, med mina barns mor så fick jag alltså även ett sammanhang och kontext jag länge saknat.

Detta är framtiden. För det är kanske så tillvaron är: man rör sig över tid genom olika sociala grupperingar och till sist är det kanske så att där en upplever trygghet, tillit och kärlek är det en helt enkelt sammanfattar i formuleringen familj. 

2 reaktioner till “Bild 7 a-c – raison d’etre

  1. Hej
    Nog är han en borg alltid. Din pappa. Full av minnen som han gömmer väl och full av sorg som han hanterar och klarar. Och full av bus som är hans kärnverksamhet s a s. Personer som trots alltihop väljer livet stärker oss och hjälper oss och det gör Adolphson den äldre.
    Förresten glömde du att nämna den rostiga hinken vi hittade i Råbäckslägret. Inget var kvar, förutom den där hinken som nog var från 40-talet. Det är nog vår vattenhink sa pappan då. Och så ett Haha, ett spår!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s