bild 71 – Li – Adolphson

Jag befinner mig bekvämt tillbakalutad i min personliga sociala distansbubbla och intresserar mig (bisarrt nog) för den kommande post corona-debatten. Det är väl historikern i mig som spökar, kan tänka.

Vad är sant?

Hur vet jag att jag inte vill bli kontaktad av Li?

Hur mycket mer illa än eljest har den redan svage farit av att hela samhället stängde ner? Kommer vi att, med lite perspektiv, träffsäkert kunna analysera vad som inträffade när den kollektiva sociala kontrollen plötsligt försvann? Månne går den moderna civilisationens medmänskliga fernissa inte särskilt djupt, kanske räcker det att skrapa aldrig så lite på den för att finna sin biologiska nemesis titta fram.

Psykisk ohälsa. Missbruk. Våld i hemmet. Först i kön till hyllan med toapapper. Den starkes rätt. Medan vi tittade annorstädes kom bumerangen plötsligt tillbaka och slog ut alla tänderna på oss. Eller blev det inte så illa?

Inte konstigt att intresset för religion och andlighet ökar i (corona)tider av oro eller overksamhet. Hur kommer förresten dessa ting att påverkas över tid av det vi nu genomgår? De religiösa föreställningarna förändras ju alltid under kriser. Hur ser den andliga nöden eller existentiella grubblandet ut under och efter att samhället upphöde att fungera på det vis som vi känner det?

De gamla religionerna är sprungna ur forntidens jordbrukssamhällen. Kunde man resa med sin privata lilla tidsmaskin till templet i Jerusalem vid tiden när Jesus hängde där hade man funnit stället som något av en blandning av grillbar och slakthus. Alla som besökte templet dåförtiden hade mangrant med sig något djur att offra – allt för att blidka gamla testamentets ofta vresige gud i förhoppningen att undgå evig förtappelse.

Kanske får vi efter Corona en bättre förståelse för vad religion egentligen är. Ofta tycks det mig att diskussioner om religion utgår från felaktiga premisser, från missuppfattningar. Från huruvida religionen är sann eller falsk. Det blir inte riktigt rätt eftersom man inte enbart kan definiera religion utifrån andlighet, vidskepelse, tro på övernaturlighet eller gudar. Religion är strängt taget alltid något sant och kan inte avfärdas som humbug eftersom den som utövar den inte håller med.

Vi tror nämligen alltid på sanningen. Det är andra som tror på vidskepelse. Jag ser nu någon omedelbart resa ragg: vissa gemensamma utgångspunkter för vad som är sant måste vi väl ändå ha?! Självfallet. Se bara på USA:s 45:e president. Men, skämt åsido, häng med ett tag till, ge mig lite utrymme. Du behöver i slutändan inte hålla med mig, det är själva grundpoängen med detta blogginlägg, men läs fram till sista punkten innan du protesterar.

För den som tror på tomtar och troll är dessa ting en lika naturlig del av naturen som fåglar och insekter. För foliehatten är chemtrails i allra högsta grad något verkligt. Att enbart likställa religion med tro på övernaturlighet är att indirekt påstå att man känner till och kan förklara alla naturfenomen i hela världen. Ever. Ett modigt, men förvisso inte omöjligt, påstående.

Är en övertygad kommunist mindre religiös enbart på grund av att marxismen inte erkänner några gudar? Inte alls, hävdar jag.

Jag påstår inte att innehållet i Bibeln (eller motsvarande bok) bokstavligen är sant. Religon är skapad av människor, inte av gudar, och är liksom allt annat människan skapat något verkligt, något sant. Religion måste förstås utifrån dess sociala strukturer – inte utifrån huruvida Jesus faktiskt gick på vattnet eller ej. Allt som ger samhället någon sorts övermänsklig legitimitet kan sägas vara religion. Det kan handla om tomtar och troll, kommunism, nazism, humanism, liberalism, kristendom eller islam. Religion legitimerar mänskliga normer genom att hävda att de avspeglar övermänskliga, universella lagar som man måste följa om inte allt (enligt uppfattningen) ska gå fullständigt överstyr.

Om det är rätt eller fel, bra eller dåligt, är en (helt) annan fråga, mycket mer fruktbar och intressant än huruvida religion är något sant eller falskt.

Profeten kan heta Jesus, Buddha, Hitler, Lenin, Shiva eller Lennon. Och alla är de i någon mån sanna.

Det judiska barnet frågar sin far rabbinen varför hen inte får äta fläskkött. Svaret blir: för att det är så världen fungerar. Du är för ung att förstå. Äter vi fläskkött straffar Gud oss och det går illa. Det är inte jag som hittat på det, det är Gud, som skapade allt från början och som av okänd anledning hittade på det. Vi ska inte äta fläskkött. Punkt.

Ett tyskt barn frågar under andra världskriget sin far, SS-officeren, varför hens judiske lekkamrat måste dö. Svaret blir: för det är så världen fungerar. Du är för ung att förstå. Låter vi judarna leva går till sist vi tyskar och därmed hela världen under. Det är inte jag som hittat på det, det är Hitler som skapade reglerna för hur vi ska förhålla oss till världen och som av okänd andledning befallde oss att följa dessa regler. Så det ska vi. Punkt.

Ett kinesiskt barn frågar sin förälder varför man måste låsa in regimkritiker utan rättegång och under överskådlig tid. Svaret: för det är så världen fungerar. Du är för ung att förstå. Låter vi människor kritisera fritt går till sist arbetarnas paradis under. Det är inte jag som hittat på det, det är Marx och Mao som av okänd anledning befallde oss att följa dessa regler. Så det ska vi. Punkt.

Min dotter frågar sin socialliberale, humanistiske lärarpappa, ledamot i Faluns parlament, varför vi ska bry oss om huruvida flyktingarna i Moria-lägret på Lesbos får Corona när vi redan är så sjuka här i Falun. Jag svarar henne att det är så världen fungerar. Du är för liten för att förstå allt fullt ut men alla människor, även flyktingarna på Lesbos, har samma rättigheter till liv och hälsa. Det är inte jag som hittat på det – inte fullmäktige heller. Även flyktingarna på Lesbos rättigheter måste respekteras annars kommer snart någon och kränker våra rättigheter och då går det illa också för oss.

Inget av exemplen tillåter sig att avfärdas som tro på vidskepelse. Kommunister, nazister, liberaler, ateister och religiösa – alla tror vi på system, moral och lagar som skapats av människor och som människor förväntas följa. Så har det alltid sett ut i mänsklighetens historia även om systemens utformning och innebörd varierat. Det är svårt att tänka sig att detta skulle förändras efter Corona. Ibland har det dock, enligt ett annat synsätt, gått illa genom denna tro och övertygelse men ur dess ruiner har därefter nya övermänskliga morallagar uppstått.

Vi kan förändra lagar om exempelvis vinster i välfärden men inte – enligt Marx – historiens lagar. Dessa lagar är oföränderliga och eviga. Vad kapitalisterna än gör kommer de, enligt dessa lagar och så länge de låter sina rikedommar växa, till sist att krossas av proletariatet eftersom de genom sitt beteende skapar klasskonflikter.

Vi kan diskutera hur vi får fler människor i arbete men aldrig – enligt Hitler – förändra det faktum att vissa människor måste mördas för att lyckas med det.

Vi må fundera över hur resurserna ska räcka till men att tron på Jesus Kristus leder till frälsning är inte för diskussion.

Vi bestyrks i vår övertygelse att flyktingkrisen måste hanteras solidariskt inom EU men grundtesen om alla människors lika värde är helig.

Detta synsätt är enligt den övertygade kommunisten lika sant som IS tanke att Allah kommer att välsigna kalifatet till evig lycka eller den nazistiska doktrinen att det tredje tusenåriga riket genom arierns överlägsna styrka för alltid kommer att bestå. Alla är vi övertygade om att endast den egna övertygelsen är sann och det är ju, på ett rent teoretiskt plan, faktiskt möjligt att åtminstone en bland alla riktningar har rätt.

Sanningen ligger alltså ofta i betraktarens öga. Jag har mina egna riter för att besvärja Corona. Jag mår ännu ganska bra även om jag saknar mina elever, vänner, körsång och fria rörlighet. Jag mår dåligt över att inte kunna bistå vänner och släktingar i nöd eller delta i ett sista avsked. Jag tror som sagt att mycket kommer att förändras efter Corona. Hur och vad vet jag självklart inte – men förändring är sällan sämre, kanske bättre, alltid annorlunda.

Jag gillar förövrigt tomtar men undviker troll – sanna är de icke desto mindre.

För att citera mig själv:

vi tror att vi vet men vet att vi tror

Bild 71. Vad är sant? Vad ska jag tro? Vad vill jag tro?

Li kanske verkligen gillar mig. Omöjligt är det iallafall inte. Li kanske verkligen tror att jag på bild 71 bär en ung (= nyinköpt?), temperamentsfull klänning och det har väckt hens intresse. Plattformen misstänker å sin sida argan list och antar att jag inte vill bli kontaktad av Li och erbjuder därför det alternativet.

Vad som är sant härvidlag är som det är med Allahs 99 namn. Endast kamelen känner det hundrade.