tillflyktsort

När jag studerade teologi i Uppsala kom jag i kontakt med Descartes ontologiska gudsbevis, ett av de klassiska gudsbevisen. Det var min första riktiga kontakt med filosofin vilken sedan dess fortsatt fascinera och intressera mig. Just det ontologiska gudsbeviset bygger i hög utsträckning på någon sorts filosofisk-religiös känsloyttring.

Descartes menar att vi människor tänker oss Gud som något fullkomligt. Till fullkomligheten räknas existensen för om Gud inte existerade vore han (att ange Gud i maskulinum tillhör en äldre tradition där 1600-talsfilosofen Descartes definitivt ingick) ju inte fullkomlig. En ofullständig Gud finns inte. Om Gud inte existerar så är han (…) inte fulländad i alla avseenden. Alltså måste han existera. Man kan inte skilja på Gud och existens, det är som att tänka sig ett berg utan dal eller en triangel utan tre vinklar.

En nutida betraktare har möjligen svårt att ta till sig detta tämligen religiösa argument. Också samtiden reagerade. Ett kraftfullt svar (som Descartes aldrig helt lyckades hantera) kom från matematikern (Gassendi) som menade att existens inte kan betraktas som en fullkomlighet. Saknar något existens är det inte bara ofullkomligt – det är strängt taget ingenting alls. Därför finns inte Gud.

I förlängningen handlar det också om människans existens. Människan tänker, alltså existerar hon. Gud likaså. Om Gud inte tänker skulle han (…) inte kunnat skapa oss. Cognito ergo sum.


Definitionen av cynism ser olika ut. Ofta avses en känslokall, närmast likgiltig syn på tillvaron. Men cynism kan även innebära att se på existensen som den faktiskt är utan påverkan av regler, normer, traditioner eller andra förklaringsmodeller. Den senare tolkningen är den ursprungliga och går tillbaka till den kyniska skolan i antikens Grekland – vilken inte förespråkade känslokyla eller likgiltighet utan oberoende och självbehärskning.

Ofta förväxlas cynism med pessimism när det i själva verket handlar om ett kritiskt förhållningssätt. Förväxlingen kommer sig av en modern världs föreställningar medan den antike cynikern var en person som förkastade både pessimism och optimism för att istället välja den sakliga, neutrala, vägen där man anstränger sig att inte forma verkligheten med (orimligt) positiva eller negativa inställningar.

Cynismen innebär en livssyn där man försöker att inte ta ut något i förväg. Istället är man beredd att se och erkänna både positiva och negativa faktorer när de uppstår och sedan erkänna dessa för vad de verkligen innebär. Detta synsätt har ofta (av optimister) tolkats som pessimism.

Cynism har också kommit att förknippas med en bohemisk livsstil, kanske beroende på att skrönor och anekdoter förekom redan från början. Den mest kände cynikern, Diogenes, sägs ha bott i en tunna, att han aldrig tvättade sig och därför luktade illa vilket medförde smeknamnet hunden (eller så var detta ett namn han givit sig själv för att framhäva sitt ideal – kynism betyder ordagrant översatt hundlik ((alltså inte en död hund utan lik en hund)).

För en bredare allmänhet är anekdoten som återger när Alexander den store besökte Diogenes och på frågan om det fanns något han kunde göra för honom fick svaret att flytta på sig för att inte skymma solen mer känd. En annan berättelse om Diogenes kravlösa liv hävdar att han, då han sett ett barn dricka ur sin kupade hand, slängde sin egen mugg eftersom han därefter ansåg den onödig.

Något att lära sig av i tider av klimatkris och Corona, måhända.


Far tycks ta det lugnt, så 86 vårar han är. Jag jagar honom ständigt via telefon och finner honom än där, än här. Han menar sig ha överlevt det mesta – världskrig, pandemier, sitt ena barns och hustrus död. Så det här med Corona må väl bära eller brista. Jag inser att han inte är cynisk – eller så är det just det han är – eller oförsiktig utan mer av inställningen att det som sker det sker. Det är inte utan att jag förstår honom.

far behöver mer av en kinesisk variant av Folkhälsoinstitut

Vi har fått vår fria rörlighet begränsad. Kanske blir det till att vara hemma i sommar, hemska tanke.

Från medeltiden och framåt utfärdades pestbrev som bevisade att innehavaren kom från pestfri ort och därför kunde tillåtas passera stadsporten, släppas in i den aktuella platsen. Detta dokument, som kallades passer par la porte, översattes till allehanda språk (passport, pass) blev då som nu något eftertraktat, en handelsvara, eftersom det medgav innehavaren rättigheter som var, och är, värdefulla.

Kan man få en coronastämpel i passet i sommar? Förvandlas passet till en corona-app? Om kontrollen blinkar blå, en signal för det säkra, om kontrollen blinkar blå, då är allt som det ska.

För att återvända till antikens greker var ett vanligt förekommande straff för den som förbrutit sig mot stadsstaten i vilken man var medborgare landsförvisning – permanent eller under begränsad tid. Ville sig saker och ting riktigt illa kunde man för att undvika döden vara tvungen att begära asyl (som betyder fristad eller tillflyktsort) i ett tempel i vilket man kunde stanna tills ens vedersakare givit sig av.

Lämnade man templet för tidigt riskerade man att bli ihjälslagen, men där inne var man tifri. Det kunde i extremfallen gå så långt att den asylsökande, om ingen smugglade in mat, svalt ihjäl därinne. Men själva rätten till asyl var det ingen som ifrågasatte.

Perspektiven som öppnar sig. Parallellerna jag drar. Är det cyniskt att ge människor tillfälliga uppehållstillstånd? Att inte släppa asylsökande över gränsen, att utvisa människor som länge befunnit sig (i templet) eller helt enkelt låta dem svälta ihjäl medan de utövar sin asylrätt?


Jag sitter i halvdunklet inne i mitt eget lilla tempel och hittar på saker för att hålla ledan stången. Jag gör en låt till mina elever. Uppmanar dem att ordna en coronasäkrad bal. Skriver en bloggpost eller två. Läser för ena dottern. Tänker ut roliga saker att göra – sen. Skämtar med städfirman:

Planerar för en oviss framtid. Tänker på Malin. Och så här minns jag alltihop. Och så grunnar jag över saker – som skillnaden mellan orden övergripande och översiktligt .

Det förra betyder

sammanfattning, sammandrag, överblick, resumé, revy, synopsis, synops, krönika, tablå, exposé,bokslut, disposition, helhetsblick, kortversion, plan, program, sammanställning, summering, system, tabell, tideböcker, tvärsnitt, utblick

och det senare

överskådlig, klar, åskådlig, summarisk, schematisk, synoptisk, kursiv, överblickbar, skelettartad, skissartad

Möjligen krävs ett gudomligt sinnelag för att se skillnaden tydligt. Eller vara ett sinnelag som intresserar sig.


Kanske är språk och filosofi en lyxvara i (dessa) tider av armod och nöd. Eller så är det precis tvärt om. De utgör, som jag ser det, ett tempel för oss alla i en tid av metaforiskt asylsökande. Ett tempel för en stunds frid under en tid av oro är ett erhålla gudomlig nåd. Vissa, hur märkligt det kunde förefalla Descartes, känner sig kanske ofullständiga utan tron på Guds existens, andra lägger en annan betydelse i gudomligheten. För den asylsökande återstår inte mycket annat att säga än jag existerar. Jag är här. Jag finns. Jag är människa och därför gudomlig.

När jag studerade religionsfilosofi i Uppsala träffade jag Malin. Jag visste det inte då, men en sak kan jag så här med lite perspektiv fastslå: resultatet av vårt liv är det närmaste gudomlighet jag kommit. Inte hon eller jag som människor utan det vi skapade tillsammans: nämligen en familj. Det är inte slut, det är inte dött, bara för att hon lämnat oss. Familjen tänker, pratar och vibrerar. Existerar. Den är ett berg med djupa dalar, en triangel av kärlek.

Det känns, i brist på bättre ord, gudomligt.


Källor:

Kenny: Västerlandets filosofi

Tallerud: Skräckens tid

Wikipedia

synonymer.se