Rommehed var samlingsplats för hela regementet, men varje kompani hade en egen sådan och för Leksands kompani låg den vid Noret i Tibble. Där låg även kompanichefens bostad, majorsbostället.
År 1804 vid generalmönstringen på Rommehed bestod kompaniets stabspersonal av följande personer: Förste major Christian Klingspor, Stabskapten Gustav Adolph Friesdorff, Stabslöjtnant Carl Törnblad, Stabsfänrik Johan Ulric Törnblad, Sergeant Gustv Otto Krey, Fältväbel Epraim Sahlmark, Mönsterskrivare Jonas Lagergren.
Jämför man detta med kompaniets personal 1820 så finns skillnader. Det året består kompaniets officerskår av två löjtnanter, fänrikar, en fanjunkare, tre sergeanter, två furirer, två trumslagare, en pipare. Detta trots vad författaren Schenström påstår i boken “Kungliga Dalregementet under tiden 1815-1908”, att indragningar av officerstjänster ägde rum mot slutet av 1910-talet.
Leksands kompani hade fyra olika kompanichefer under 1800-talets tre första decennier varav den förste var Christian Klingspor. Han var född 1766 och erhöll sitt tjänstekontrakt den 12:e juni år 1800. Han ersattes 1814 av baronen E.A Cederström som föddes 1780 och erhöll anställningskontrakt den 16:e november. Cederström får avsked redan år 1815 då P.D Lorichs tog över. Denne föddes 1785 och var kompaniets chef till 1822 då G.W Keylenstierna tog över. Han föddes 1784 och satt på posten till 1830 då H.W Örn tog över.
Förste majoren Klingspor dyker upp i en högtidligt utformad rulla från den 29:e januari 1806 förd i Stora Tuna då regementet mönstrades av chefen för Södermanlands regemente Gustaf Wachtmeister. Då tycks även mönsterskrivaren Lagergren ansträngt sig med tanke på utformningen av rullan. Inget anmärkningsvärt inträffade, de som fick avsked begärde det själva på grund av sjukdomar eller hög ålder.
Efter mönstringen 1811 försvinner Klingspor, erhöll “nådigt avsked”, som det hette för officerare, 1814. Semester fick de högre officerarna kvartalsvis och Klingspor tog semester under det tredje kvartalet (oktober-november) 1811.
Här följer några data för stabslöjtnanten Carl Törnblad: 1774: föds han i Västmanland. 1776 antogs han till förare vid Kungliga Västmanlands regemente. (Dessa årtal kan förefalla lite märkliga, men de är korrekta. Förmodligen skrevs barn i adelsfamiljer in i regementen redan i späd ålder för att göra snabbare karriär eller för att deras bana bestämdes tidigt). 1780 befordrades han till sergeant utan lön vid Västmanlands regemente, 1791 “i nåden” befordrad till extra fänrik utan lön vid Skaraborgs regemente, 1794 fick han tjänst vid Dalregementet som sergeant med lön. 1800 befordrades han till löjtnant i armén, 1805 ny befordran till stabskapten vid LIF-kompaniet och lämnade därmed Leksands kompani. 1809 utnämndes han till riddare av kungliga Svärdsorden.
Carl Törnblads meriter under perioden 1799-1809: 1799 kommenderades han till kungliga slottet i Haga för vakttjänstgöring. 1803 arbetskommendering till Stockholm. 1807 deltog han i ”1807 års campagne i Svenska Preussiska Pommern, jemte Stralsunds belägring”. 1808-09 deltog han i kriget i Norge.
Under perioden 1820-1830 så minskade antalet officerare vid kompaniet med tre.
I rullorna står inte mycket om soldaternas bakgrund eller civila liv. Man kan se om de var gifta eller ogifta, (i de flesta fall) hur gamla respektive långa de var, om de kunde något hantverk eller om de kunde skriva. Vill man ta reda på i vilka byar rotarna låg får man gå till annan litteratur (tex Armborstet, 1961). Tittar man på soldaten Anders Olsson från Grytnäs med rotenamn Båssman så får man fram följande ur rullorna:
Olsson/Båssman föddes 1765 och kom i tjänst 1791 och då var han redan gift. Roten Båssman ligger belägen i Östannor. Vid mönstringen 1804 passerade han utan anmärkning och 1806 blev han kommenderad någonstans som inte framgår av rullan.
1809 blev Olsson uttagen till den nya jägarkåren trots att han redan 1807 begärt avsked men då fått avslag. 1811 slutar dock Olsson sin militära bana då han begärde och beviljades avsked för ett “fel i venstra armen”. Detta sker vid mönstringen i Leksand 10:e september 1811, Anders Olsson var då 46 år och hade kommenderingar 1794, 1802, 1806 och 1808 bakom sig och fick, eftersom han hade kämpat i krig dra sig tillbaka med underhåll.
En annan intressant person är Erik Pärsson från Leksand. Med sina 39 tjänsteår redan 1801 och 177 cm lång tycks han vara kompaniets gigant och möjligen därför fått sitt rotenamn Resare. 1804 och 1806 får han “stå kvar” i rullorna men 1807 får man en aning om vad han är för figur: “Står kvar tillsvidare uppå enträgen begäran, såsom alldeles frisk och färdig”. Den 11:e juni ersätts dock Erik Pärsson av vid en ålder av 67 år av Per Olsson från Gagnef.
Från den 4:e september 1815 kom Olof Andersson från Hagen att inneha roten Falk belägen i Styrsjöbo. Han tjänstgjorde vid regementet tidigare men kom inte till Leksands kompani förrän 1815. Han är gift, 165 cm lång och föddes 1788. Han deltog i Göta kanal-kommenderingen 1812-13 samt i kriget i Norge 1814. Andersson kan skriva lite och uppges uppföra sig väl vilket understryks av att han genom hela 1820-talet passerade helt utan anmärkningar i rullorna.
Kommenderingar var något som förekom främst i fredstid, dels för att göra nytta och dels för att öva regementet. Kommenderingarna kunde vara av de mest olika slag, allt från vakttjänstgöring till arbetskommenderingar. Den mest frekventa anledningen är i rullorna Göta kanal-arbetet som Dalregementet deltar vid vid olika tillfällen.
1802 får regementet en arbetskommendering till Stockholm och Dalarö. Uppgiften gällde bland annat att hjälpa till med att bygga en kyrka. För uppgiften avdelades en officer, tre underofficerare, tre korpraler, en trumslagare, samt etthundrafemtio man av vilka en underofficer, en korpral och tjugo man till Dalarö. Räkningen för detta arbete, vilken är mycket noggrant utförd, uppgår till 11 riksdaler, 42 schillingar och 11 runstycken.
Detta är den sista delen i den undersökning jag genomförde under några trevliga var vårveckor på Krigsarkivet. Jag avslutar med de ord som, med ett lite anekdotiskt källvärde får väl erkännas, lär ha yttrats på sovjetisk radio när Sverige mobiliserade under det andra världskriget: “Det fruktade Dalregementet rör sig norrut”.
LITTERATURFÖRTECKNING
Tryckta källor:
Kungliga Dalregementets kamratförening, Armborstet årsskrift 1961, (Falun 1954).
Kungliga Dalregementets kamratförening, Armborstet årsskrift 1961, (Falun 1961).
Pihlström, Anton, Kungliga Dalregementets historia band IV-V, (Stockholm 1910)
Schenström, F.C, Kungliga Dalregementets historia VI avdelningen 1815-1908, (Uppsala 1938).
Grill, Claes Lorentz, Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket andra bandet, (Göteborg, 1978)
Otryckta källor:
Dalregementet, militäravdelningen, Rullor och liggare VII, rekryteringsrullor 1730-1825
Dalregementet, kompaniexpeditionens arkiv 5:e kompaniet rullor och liggare 1, annotations- och stamrullor 1809-1907.
Dalregementet, militäravdelningen, rullor och liggare VII: rekryteringsrullor 1826-1840.
Meritförteckningar i Svenska indelta regementen, Dalregementet 1684-1840.
Dalregementet, militäravdelningen, rullor och liggare VIII, besiktnings och kassationsmönstringsrullor 1788-1808.
Dalregementet, kompaniexpeditionens arkiv 5:e kompaniet rullor och liggare VIII, generalmönstrings och mönstringsrullor 1711-1870.
Dalregementet, militäravdelningen, Rullor och liggare VIII, besiktnings och kassationsmönstringsrullor 1809-1811.
Dalregementet, militäravdelningen, Rullor och liggare VIII, besiktnings och kassationsmönstringsrullor 1813-1843
Dalregementet, militäravdelningen, Rullor och liggare IX, besiktnings och kassationsmönstringsrullor 1825.
Dalregementet, militäravdelningen, Rullor och liggare IX, besiktnings och kassationsmönstringsrullor 1828-1830.
Dalregementet, militäravdelningen, inkomna handlingar/ särskilda serier IIIb, handlingar angående arbetskommenderingar 1802-1859.
Dalregementet, militäravdelningen, rullor och liggare XII, tjänsteförtekningar 1809-1825.
Adolphson 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.