bild 130: osnygghet

Osnygghet är, lite udda måhända, ett ord jag gillar. Synonymer är smutsig, ovårdad, sjaskig, oren, ruskig, osmaklig och klandervärd.

Magistraten låter som något strängt. Det är ungefär samma sak som våra dagars kommunstyrelse. Magister betyder lärare eller mästare. I båda fallen har man att utöva makt, myndighet och inflytande. Exempelvis vad gäller handhavandet av affischer, logotyper och… biljardhallar. 1922 diskuterades dessa ting, tillsammans med hyfs, trevnad och säkerhet i Faluns Allmänna ordningsföreskrifter. Samtiden har just tagit fram en ny logotyp för Falun.


Foto: Albin Hedling. Östra Hamngatan är översvämmad 1916. I bakgrunden Borgendahlska huset och ”Fläskminas hus”.

§11

Affischer, annonser eller andra anslag må ej utan samtycke av ägaren anbringas å yttervägg å hus, som vetter åt gata eller allmän plats.

§12

Mom. 1. Skylt eller annat föremål, som till anvisning för allmänheten utsättes, må ej anbringas till men för gatubelysningen eller så att gatutrafiken därav hindras.

Mom. 2. Befinnes skylt medföra synnerligen vanprydnad, äger Magistraten, efter byggnadsnämndens hörande, förordna om skyltens borttagande eller förändring, inom utsatt tid samt förbjuda att den återuppsättes oförändrad.

Mom. 3. På hustak må skylt icke uppsättas, utan att Magistraten, efter byggnadsnämndens hörande därtill meddelat tillstånd.

Mom. 4. För fönster eller dörr invid trottoar eller åt annat för gångtrafik avsedd allmän plats må markis ej anbringas eller nedsläppas så, att densamma på mindre avstånd från marken än 2,2 meter sträcker sig mera än 0,3 meter från husvägg.

Mom. 5. Inom 2.2 meter må ej utåt allmän, för gångtrafik avsedd plats eller gata, fönster eller lucka ställas öppen, så att den skjuter ut från ytterväggens yta mer än 0,2 meter.

§13

Avdamning eller piskning av klädpersedlar, mattor möbler och sängkläder, eller annat kringspridande av damm må icke äga rum å eller invid gata eller annan allmän plats inom staden.

§14

Ny logotyp

Till ansvar enligt denna stadga gör den sig förfallen, som i allmän plantering åstadkommer skada å träd, buskar eller blommor eller nedtrampar gräs, om företeelsen icke är beskaffenhet, att straff därför enligt allmän lag äger rum, så ock den, som å dylikt ställe förorsakar osnygghet.

§15

Mom. 1. Tillstånd att för allmänt begagnande hålla biljard sökes hos Magistraten, som meddelar de ordningsbestämmelser, varunder dylik rörelse får äga rum; dock må biljard på utskänkningsställen icke vara tillgänglig innan tid på dygnet än som för utskänkningsrörelsen är medgiven.

Mom. 2. Biljardlokalen skall under den tid biljardrörelsen icke är tillåten, vara stängd, och må under samma tid icke tillåtas gäster att där kvarstanna.

Mom. 3. Biljardlokal får icke tagas i bruk, förr än den blivit av Stadsfiskalen synad och godkänd.

§16

Mom. 1. Envar, som äger fastighet i Falun, men ej är i staden boende, åligger att för sig att ställa ett här boende ombud, som har att i ägarens ställe motta vid brandsyn meddelande förelägganden samt de tillsägelser i avseende å allmän ordning och sundhet, som av vederbörande meddelats samt att av fullgörande därav ansvara.


Kanske är vi alla något av en Magister Magistrat. Faktum är iallafall att kommunens nya logotyp, som jag varit med och beslutat om, inte sitter på husväggar utan återfinns mest digitalt. Jag säger hursomhelst till döttrarna, eleverna, uttrycker inom politiken och uppmanar mig själv, att oavsett vad vi gör, dammar kläder på allmän plats, driver etablissemang med eller utan biljardbord eller beter oss i största allmänhet så gäller ungefär samma regel: gör det snyggt. Därmed inte sagt att man alltid måste lyckas, men det är en viktig strävan.

Ett klassrum och dess magister i Falun 2022

Musik:

Albinoni; konsert i D-moll

Freddie Wadling: så skimrande var aldrig havet


Källor:

Falu stadsfullmäktige, handlingar och protokoll 1922

Mediearkivet (Falun)

Blinka 19

Om jag blinkar eller blundar en stund kanske världen ser lite vackrare ut när jag åter öppnar ögonen? Nitton gånger om dagen gör jag denna övning i fåfäng förhoppning. Jag har nämligen nitton personliga säkerhetsbestämmelser. Eller regler, om så föredras. Reglerna är viktiga för mig, de hjälper mig att hålla mig intakt. Varje gång jag blundar tänker jag under några sekunder på någon av dem. Proceduren fungerar lite som meditation.

Varje samhälle och tid har sina regler och rutiner och precis som för individen är dessa mer eller mindre viktiga för samtiden. Men också samhällen måste ständigt se över sina regler och normer.


Jag förbereder en lektion på temat auktoritet när telefonen ringer. Det är en av de seniora deltagarna från min studiecirkel som mycket respektfull, närmast underdånig, undrar om jag är upptagen med att förbereda lektioner eller om det går bra att störa en liten stund? Det gör det eftersom det jag gör är att begrunda några av Faluns allmänna ordnings- och säkerhetsbestämmelser som de såg ut för hundra år sedan. En verklighetsflykt så god som någon – om inte annat för att slippa blinka hela tiden.


Allmänna säkerhetsbestämmelser 1922

Kap 1

§6

I teater eller annan lokal, som användes till uppförande av offentliga föreställningar, såsom skådespel, konstridning, förevisande av djur och dylikt, må tobaksrökning icke äga rum vid tillfällen, då offentlig där gives eller allmänheten till sådan föreställning anländer eller därifrån avlägsnar; dock att detta förbud ej avser tobaksrökning i det s.k. teaterkaféet eller å scenen, där sådant av sceniska anordningar krävs.

§7

En var, som är närvarande vid offentligen anordnad föreställning eller tillställning av den art, som i §13 av ordningsstadgan för rikets städer avses, åligger att hörsamma de tillsägelser, som för ordningens upprätthållande eller olyckors förekommande honom av polisen meddelats.

§8

Ägare eller innehavare av sådana lokaler som i 13 § paragrafen ordningsstadgan för rikets städer omförmäles, äro pliktiga vidtaga de åtgärder till förekommande av olyckshändelser genom brand, trängsel eller dylikt, som Magistraten kan finna skäligt föreskriva.

§9

Till den renhållning, som det åligger gårdsägaren att fullgöra, hör ock, att tak och rännor, å hus så ofta sådant erfordras, befrias från snö, is och orenlighet. Vid verkställande av snöskottning och dylikt från tak bör noga tillses, att fara därigenom ej uppkommer för förbigående och att så ringa olägenhet som möjligt därvid tillskyndas den trafikerande allmänheten.

§10

Mom 1. En var, som inom staden eller dess område lämnar bostad åt resande eller andra i staden icke kyrkoskrivna personer, åligger att inom tolv timmar efter dess inflyttning till bostaden till polismyndigheten avlämna anmälan därom, innefattande uppgift om bostadens belägenhet, inneboendes namn, ålder, yrke samt hemvist ävensom dagen till staden inflyttade. Stadsfiskalen äger meddela närmare ifråga om uppgifternas innehåll och i vilken ordning de ska till myndigheten avlämnas.

Mom 2. Ingen må undandraga sig att lämna de upplysningar som i mom 1 avses; skolande, då sådana upplysningar vägras, den som upplåtit bostaden ofördröjligen göra anmälan till polisen.

Mom 3. Varje stadens invånare, som hos sig hyser resande eller andra i staden icke mantals- eller icke kyrkoskrivna personer är pliktig att om dem lämna de upplysningar, som av polismyndigheten påfordras.


Auktoritet, var alltså temat. Sådan går förvisso att tvinga igenom men det håller sällan i det långa loppet. Var tid har sin moral, ofta utformad i mer eller mindre strikta regelverk. Min filosofi, som också genomsyrar min undervisning, är att man ska ifrågasätta allt. Det kan nämligen vara fel på reglerna. Chefer måste man följa, ledare vill man följa, som det heter. Alltså: verklig respekt förtjänar man. Sådana tankar är goda för själen.


Jag tar gladeligen samtalet. Bland annat beroende på den hänsyn personen visade mig. Respekten för min profession. Det är inte ofta, tänker jag lite bittert, som vi lärare möter den. Jag ler när samtalet avslutas. För ett ögonblick sluter jag ögonen, låter tanken zooma ut. Med hjälp av mina personliga levnadsregler försöker jag peka ut en möjlig riktning. Gammal som ung, funderar jag bakom halvslutna ögonlock, behöver lyssna på sin inre Blinka 19 då och då.

1. Prioritera träning

2. Sova sju timmar per natt

3. Undvika onödiga konflikter

4. Svara aldrig nej utan att först ha tänkt efter

5. Ödsla inte tid på dåliga relationer

7. Vid tvekan: välj alltid det som är bäst för flickorna

8. Inte köpa en massa saker för att kasta i gapet på tomrummet som smyger bakom mig (Tranströmer)

9. Planera inte framtiden, prioritera rätt i nuet

10. Sök inte den rätte, var den rätte. Det enda jag kan påverka är mig själv

11. Tänk en bra tanke varje dag

12. Älta inte

13. Förväxla inte drift med kärlek

14. Jag kan ha fel (Lindeblad)

15. Om någon inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan hända att vederbörande har lite ludd i örat (Nalle Puh)

16. Ha kul. Mår jag bra gör jag omgivningen bättre

17. Lär känna nya människor

18. Lära mig något nytt varje dag

19. Dela med mig av det jag kan och har

Den legendariske falupolisen Jonsson (Blinka 19) pekar ut riktningen vid korsningen Hyttgatan/Gruvgatan. Smeknamnet fick han för sitt sätt att ideligen blinka. Siffran 19 var hans tjänstgöringsnummer. Foto: Hedling 1927


Musik:

Mozart: exultate jubilate

Zetterlund: ljuva drömmar


Relaterade blogginlägg:

Elsborg


Källor:

Falu stadsfullmäktige, handlingar och protokoll 1922

Mediearkivet (Falun)


Sofia Ekman ❤️

Du skriver ju hjärtat ur dig varje gång.

Detta menade vännen Mats när vi sågs härförleden för att utbyta tankar om livet. Det han avser, förmodar jag, är att det tillslut blir som i fabeln om pojken och vargen. Yttrandet passar dock väl in i den uppgörelse jag på senare tid går med vad som uttrycks och hur. Mats har förstås alldeles rätt, precis som vanligt.


Dagens frågetecken rör annars vad feminism är, hur man man är en bra pappa till tonårsdöttrar och om det per definition är dåligt att servera pilsnerdricka. Eviga frågor, om än uttryckta på olika sätt under olika epoker.


Idag är Bergslagsgränd en tämligen anonym gata i centrala Falun. Men snart när varje gatsten ruvar som bekant på sina minnen.


Jag gillar Sofia Ekman. Slagfärdig, snabbtänkt, envis och inte utan temperament stiger hon fram ur arkiven. Spåren leder mig till Bergslagsgränd. Jag följer hennes korrespondens med stadens lokala makthavare genom hennes förhoppning om att få tillstånd att servera pilsnerdricka på sin restaurang.


Till Konungens Befallningshavande i Kopparbergs län.

Undertecknad får härmed vördsamt anhålla att under tiden från och med den 1 november 1922 till och med den 31 mars 1923 få i min matservering i gården N:o 4 på kvarteret N:o 2 vid Bergslagsgränd 1 här i staden försälja s k. pilsnerdricka (klass II) vid måltid till förtäring på stället.

Falun den 28 aug 1922

Högaktningsfullt

Sofia Ekman


Svaret på ärendet.

Handlingar angående Sofia Ekmans ansökning om tillstånd att utskänka pilsnerdricka.

Utdrag av protokoll hållet vi Stadsfullmäktige i Falun Beredningsutskotts sammanträde den 3:e november 1922.

Närvarande: Herrar Sylwan, Englund, Hedblom, Lundeberg, Minör, M. Johansson och Israelsson.

§ 26.

Sedan magistraten uti skrivelse den 6 september detta år anmodat Fullmäktige att angiva yttrande över en vid skrivelsen bilagd ansökning från Sofia Ekman om tillstånd att i sin matservering i gård N:o 4 på kv N:o 2 här i staden få vid måltiden utskänka pilsnerdricka hade Stadsfullmäktige uppdragit åt Utskottet att inkomma med förslag i ämnet. Efter föredragning av ansökningshandlingarne beslöt Utskottet efter överläggning föreslå Fullmäktige måtte så som infodrat yttrande avstyrka bifall till ansökningen. Från detta beslut var Herrar Lundeberg, med vilken Herrar Sylwan och Hedblom förenade sig, skiljaktig, i det han yrkat, att Utskottet skola avgiva följande:

Yttrande

Som sökande under ett flertal år innehaft att i samband med den av henne idkade matservering utskänka såväl öl som vin, samt på sätt framgår av hennes ansökning fogade, av två överkonstaplar och tre konstaplar vid stadens poliskår, utfärdade intyg ur ordningssynpunkt icke funnits något att anmärka mot det sätt, varpå hon bedrivit sin rörelse, tillstyrkes bifall till den nu sökta rättigheten att utskänka pilsnerdricka dock under villkor att utskänkningen allenast må äga rum till gäst, som å utskänkningsstället börjat intaga eller omedelbart förut därstädes intagit verklig måltid, bestående av verklig mat till ett pris av minst en krona.

Enligt protokollet: Gustaf Greete


Sofia ger sig emellertid inte.

Till Stadsfullmäktige i Falun.

Som Stadsfullmäktige vid sammanträde den 10 nov. 1921 med en rösts majoritet avslog min ansökan att servera s.k pilsnerdricka till spisande gäster vill undertecknad vid denna min förnyade ansökan tillägga följande:

Denna serveringsrörelse, som av undertecknad bedrivits i elva år och av föregående innehavare i över trettio år, har aldrig under hela denna tid fått mottaga något slag av anmärkning på serveringens skötsel varken från ordningsmakten eller någon annan myndighets sida, vilket väl om något visar att rättigheten omhänderhafts på ett förträffligt sätt. Förövrigt framgår av bifogade intyg att flera av ordningens upprätthållare att så har varit förhållandet.

Dessutom har det alltid varit min strävan att hålla de lägst tänkbara matpriser, och detta har endast kunnat vara möjligt i förening av försäljning av pilsnerdricka. På detta sett anser jag, att jag haft ett behov att fylla, särskilt då det gäller landsborna och arbetsbefolkningen. Då tillika mina serveringslokaler genomgått en grundlig restaurering under detta år, så de nu befinna sig i ett förstklassigt skick, hoppas jag att Stadsfullmäktige måtte taga det ovan sagda i beaktande vid en kommande behandling av ansökan.

Falun den 28:e augusti 1922

Högaktningsfullt

Sofia Ekman


Diskussion:

Möjligen kan man sätta in Sofia i kontexten kvinnor i Falun som varit gifta med förolyckade gruvdrängar vilka som försörjning kunde få rättighet att bedriva krog. Det påstås, även om jag inte kunnat bekräfta uppgiften, att detta gjorde Falun, i synnerhet Elsborg, till Sveriges per capita krogtätaste stad under 1600-talet. Ofta var dessa etablissemang föga mer än (bokstavligen) ett hål i väggen. Oavsett sanningshalten i såväl pilsnerdricka som påstående så säger det hela något om dåtidens arbetsförhållanden i gruvan och livet för kvinnor. Men 1922 var tidsandan en annan. Kvinnor hade just deltagit i sina första allmänna val och dagen före Sofias brev hade Sverige hållit sin första nationella folkomröstning. Den gällde rusdrycksförbud – alltså huruvida landet skulle vara helt nyktert. (Sidan som ville tillåta alkohol vann med 51 procent mot 49, med 55 procents valdeltagande.)

Sofia gav inte upp trots avslag. Fick hon till sist sitt tillstånd? Jag önskar jag kunde svara ja på frågan – men jag vet inte. Svaret döljer sig måhända i Stadsfullmäktiges handlingar från 1923. Eller möjligen i någon grånads falubos dunkla minnen från en tid när dennes föräldrageneration drack eller inte drack pilsnerdricka hos en viss fröken Sofia Ekman.

Kvarteret där hon hade sin verksamhet ligger i Faluns absoluta centrum. Granne med adressen, Bergslagsgränd 1, ligger idag ett av Faluns mer okända etablissemang, Engelska krogen. Ägde jag det skulle jag på stående fot döpa om det till Sofias inn. Som det nu är har jag inte varit där sedan 1980-talet.


Vad står att finna i framtidens arkiv om vår tid? Om hur vi ville ha eller inte en relax på Lugnet? Med eller utan pilsnerdricka?


Feminism innebär, som jag ser det, strävan efter att låta alla människor leva sitt liv på sina, fast samtidigt på lika som alla andras, villkor. Tillsynes obetydligheter, som pilsnerdricka, kan faktiskt spela en roll i sammanhanget.

Det man som tonårspappa möjligen kan göra är att peka på möjlighetshorisonten, skydda mot ont, ge villkorslös kärlek och i övrigt skärpa till sig i största allmänhet.

Det var inte bättre förr men möjligen kan vi lära av det förflutna. Frågetecknen som här diskuteras må vara eviga men svaren, ja, se dessa beror i stor utsträckning på tidsandan.


Mats är både välmenande och klok. Dessutom en mycket intressant samtalspartner. Dock, varg eller inte, hjärtat är alltid på utsidan i mina texter, i mina övriga uttryck och i stort sett allt jag gör. Det är lite slitsamt att leva på det viset men något annat sätt känner jag inte. Säker kan jag naturligtvis inte vara men något säger mig att också Sofia Ekman fungerade åtminstone lite på samma sätt. För visst känner man något av hennes hjärta, trots att hundra år ligger mellan hennes och mina ord?

Tolvslaget 2022. Ibland tycks det förflutna mörkt men det har alltid lett fram hit, precis till detta ögonblick. Och historien fortsätter. Ljuvlig, gruvlig, mörk, ljus och ibland alldeles underbar


Relaterade blogginlägg:

Solstrålar


Musik:

Armstrong: La vie en rose

Bach: wachet auf


Källor:

Stadsfullmäktige i Falun, handlingar och protokoll 1922

Wikipedia

bild 127: Gustafs skål

Kolla! Vad har de på sig?! Jag ler för mig själv. I mjugg, som det heter. Ett Mona Lisa-leende. Eller är det möjligen ett varggrin?

Var det bättre förr? Minnet går sin eviga holmgång med skildringen. Ibland är minnena jobbiga och historien obamhärtig. Men ibland… Så många tankar. Timmar, dagar och år av gagnlöst muttrande om i stort sett ingenting. Sittandes i min fåtölj stirrandes på kungar. Och inte heller någon att dela dessa tankar och käbbel med. Förr hade jag projektet ”veckans kung” som innebar att jag varje middag inför en hänförd (eller hur) familj föredrog aktuell monark.

Men vad säger jag? Ingen att dela tankar med? Trams. Jag har ju dig, bloggen. Det är du och jag.


Jag är knappast någon glödande rojalist men jag har ett intresse. Jag har i stort sett alla regenter på min vägg, det är nog mer än man kan säga om de flesta innevånare i konungariket Sverige. När jag synar dem där på väggen fastnar jag alltid för gustaverna. I synnerhet den tredje. Han verkar varit något av en glad gamäng. Det kan man nog inte riktigt säga om den förste.

Regenterna på min vägg

Det är kontemplativt. Medan jag iakttar kungarna begrundar jag högt och lågt, tillvarons stora och små egenheter. Som att Dotter 1 tycker det är fånigt med polo. Jag ignorerar henne och reflekterar istället över att det finns en mängd händelser som man på olika sätt borde uppmärksamma. Iallafall kan man anse det om man är historielärare.

Fånigt med polo?

Händelser som givit visst avtryck i historien, alltså. Hur är det egentligen med rojalismen, numera? Svenska botten var en rojalistisk rörelse inom Hattpartiet som samarbetade med Gustaf III vilket bidrog till dennes kupp och slutet på Frihetstiden 1772. Yej! Leve konungen! Det var en rojalism som heter duga, det. Borde inte Svenska botten lyfts fram av hovet under 2022?

Där låg ett skimmer över Gustafs dagar, fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill.

Anjalaförbundet var något av det motsatta. Det var en revolt bland officerare 1788 efter att Gustaf III startat ett krig mot Ryssland. Detta var ett brott mot de svenska grundlagarna och hären var dessutom illa rustad. Några officerare började på eget bevåg fredsförhandla med Katarina i Ryssland. Gustaf krävde lojalitet av militären men följden blev Anjalaförbundet, ett öppet myteri där 113 (adliga) officerare förklarade kriget olagligt och krävde riksdagens inkallande. Ner med tyrannen! Gustafs bemötande av anjalamännen blev framgångsrikt, han spelade på historien. Klädd i folkdräkt talade han på kyrkbacken i Mora såsom en gång Gustaf Vasa hade gjort. Gustaf (III) vann stöd, upproret krossades och en av ledarna avrättades. Gustafs skål! sa Bellman. Leve Dalarna! sa Gustaf. Adeln bidade sin tid.

Inte i Mora. Men med en kungavägg bakom

Republikanska föreningen borde vädrat morgonluft vart tionde år allt sedan 1988, då det var två hundra år sedan Anjala. Men se det året, 1988, det var Berglagets år. Det 700:e i företagets historia firades bland annat genom att Lasse Berghagen uppträdde i Stora stöten.


Borde inte åtminstone vi i Dalarna under 2021 firat minnet av slaget vid Brunnbäcks färja? Eller, det kanske någon gjorde? Pandemin, jag vet. Men ursäkter är som ändalykter – alla har en. Kanske borde Falun minnas att Gustaf, sedermera I, hade sin bas här i stan vid tillfället?

Detta var hursomhelst den första större sammandrabbningen mellan Gustaf Vasa och ”danska” (Kalmarunionen) trupper. De förra hade sin bas i Falun, de senare i Västerås. Slaget stod vid byn Brunnbäck i närheten av Dalälven 1521. På Gustafs sida stred bland annat soldater, bönder, från Dalarna. Slaget utföll till deras fördel och kungen var inte sen att utropa det hela som en stor svensk seger. Leve Sverige! Leve Dalarna! Huruvida någon uppträdde i folkdräkt under slaget håller jag för osannolikt.

Idag spöar vi dansken i… backhoppning?

Det hela ledde till att det moderna Sverige föddes den 6:e juni 1523. Nästa år fyller gamla Sverige alltså 500 år. Det lär väl firas i det här i sammanhanget ganska ljumna landet. Där låg ett skimmer över Gustafs dagar, fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill. Utländskt. Plötsligt känns Tegners ord aktuella för vår tid. Välkomna, ni som sökt er hit! Ni, vi, är alla fantastiska och flärdfulla!

Brunnbäcksstenen. Bild: visit Dalarna

Jaha, hur binder jag ihop det här? Fler helgdagar år folket? Det blir något av en paradox eftersom det var ”kungatyrannen” (G3) själv som genomförde den stora helgdöden. Att det är snyggt med polo? Det visste redan Gustaf Vasa. Så många tankar och ingen… vänta! Plötsligt dyker tillfället upp. Fjärran så nära. Upptagen, jäkla otur. Nå, det går fler tåg. Det är fortfarande du och jag, bloggen.

Plötsligt dyker tillfället upp

Man får väl i det stora hela högtidlighålla vad man vill. En glad gamäng, exempelvis. Jag tror slutsatsen får bli att det inte är det sämsta att vara en sådan, ehuruväl ensamstående.

Leve alla glada gamänger i såväl slott som koja! Jag höjer mitt glas och skålar diskret, fast på avstånd, med en envåldshärskare som hänger på min vägg. Det finns väl sämre ställen att hänga på, tänker jag. Nåväl, Gustafs skål!


Så, var det bättre förr? Måhända var det ungefär lika. Lärjungen tycker sitt arbete är tungt, men är ändå vagn, och läraren är hästen, säger (ungefär) Strindberg. Den enes Mona Lisa är den andres varg.

Det är sen eftermiddag i klassrummet. Några elever tittar en film på youtube, de har hittat en video från Lugnetgymnasiet inspelad 1992. Eleverna fascineras. De tycker skolan verkar ”mer nice” än idag. De slås av att inga mobiler förekommer. De tycker också allt verkar mer unket, påstår att ingen kände till deodorant eller parfym på den tiden. Så tittar de på mig. De frågar hur det var eftersom jag var elev ungefär den tid filmen visar. Jag tar ett djupt, bitterljuvt andetag och förlorar mig i ett avlägset fjärran.

Vad ler du åt, Fredrik?


Relaterade blogginlägg:

Resan till Leningrad


Musik:

Gustafs skål!

Crawford: same old story


Källor:

Landen: Gustaf III en biografi

Wikipedia

Tegnér: Vid svenska akademinens femtiåra minneshögtid

bild 126: cirkulärt

Styrsö i början av november 2022. Under några dagar företar jag en resa genom både gamla album och inom mig själv. Inombords, så att säga.

Morfar, antingen bakom eller framför kameran, på en isig båt. 1920-tal

Den som äger information äger framtiden, sägs det. Pengar, makt och inflytande är vad hen i så fall äger. Jag vill inte ha något av det där. Lätt sagt av någon i min privilegierade sits, jag vet. Jag vill istället äga historien. Min historia. För då äger jag också framtiden. Det är oändligt mycket viktigare än materia.

Morfar och mormor har träffats på Styrsö. 1930-tal. Resultatet blev…

Min gamle vän Patrik hörde av sig med ett önskemål. Hans son Johan har precis gått bort och det var föräldrarnas önskan att jag skulle skriva en vers. Jag lovade att försöka mot villkoret att de både fick refusera och ändra som de önskade. Jag är ju ingen poet, självklart inte, men vissa förtroenden får man inte backa ifrån.

…att mor och far gifter sig, på bilden flankerade av moster Lena och hennes Lennart, i Styrsö kyrka 1966

För 30 000 år sedan begravdes vissa människor i överdådiga gravar tillsammans med pärlor av elfenben, armband, juveler, konst och allehanda skatter. Andra fick nöja sig med ett hål i marken som sista viloplats. Ojämlikheten spåras i historien genom egendom. Hur mycket rikedom den döde fick med sig i graven eller hur många hektar han i livet ägde. Men du kan ingenting ta med dig när du dör. Ägandets historia fortsatte och ur den föddes hierarkier. Och så är det förstås än idag. Men jag funderar över något som historien inte lika enkelt besvarar: går det att vara känslomässigt ojämlik?


Styrsö kyrka i november 2022. Släkten följa släktens gång

Det råder järnhårda missförstånd på många håll och kanter. Det är ibland nedslående. Det måste vara ett missförstånd att Johan lämnat alldeles för tidigt. November bjuder på karameller av granit, menar Tranströmer. Han har nog rätt. Plomberna ryker så det står härliga till. Det har de visserligen alltid gjort och inte bara under min födelsemånad. Samtidigt: det konstrueras en playa utanför vårt fönster. Liknar sånt!? hade säkert morfar muttrat om saken.

Den enes strand är den andres båtebacke

Jag satt länge och tänkte på Johan. Jag har genom åren följt honom och hans föräldrars liv på visst avstånd, som man gör numera. En så vacker relation de verkar haft. Samtidigt som jag nåddes av hur illa det stod till med Johan fyllde min gudson Sixten år. Livets växlingar. Jag skrev ett par rader, med inspiration från så långt tillbaka som Johans dop. Hans föräldrar bearbetade raderna så det blev som de tyckte passade. Några rader om Johan. Deras rader. Det är Johans närmaste som äger hans historia. Johan förblir en inspiration trots att hans liv blev kort. Så kommer det alltid att vara.

En snäll, varm, glad och omtänksam vind drar över vattnet. Den övervinner hinder. Plötsligt är vinden borta. Som den försvunna diamanten.

Först råder storm, sedan istid. Till sist: värme, så mycket värme. Resan på Styrsö kastar mig mellan hopp och förtvivlan. Men alla människor jag möter, de som gått före, de jag nu lever med samt de jag ännu inte mött – jag vore bokstavligen inget utan dem.

Jag äger massor med information, om mig, mina vänner och min släkt, alltså äger jag framtiden. Bilderna som här publiceras visar en resa på nästan hundra år.

Jag vet inte om det går att vara känslomässigt jämlik. Dotter 2 tyckte slutligen att jag blev lite väl tungsint där i min stol i huset på Styrsö. Tänk inte så mycket, pappa. Lev lite istället. Spring, det gör dig ju glad! Dotter 2 är något på spåren.

Banknestorn Hans Dahlborg har gått ur tiden. Jag hade nöjet att träffa honom då och då. Han sa en gång att en människas kapital är den återstående livstiden. Om det är ens rikedom, funderar jag, borde det avgörande vara hur man förhåller sig känslomässigt till det förflutna.

Styrsö i november 2022. Resorna möts, den inre och den yttre, allt är cirkulärt. Alla äger vi vår historia, men bär den olika. Bättre inombords än utombords, som det heter. Eller, det heter det väl inte men jag påstår det.

I forntidens Egypten var solguden Ra skaparen. Världen var från början ett blått hav och ur havet steg en kulle där det växte upp en blå lotusblomma ur vilken Ra kom och skapade världen. Han gör varje natt en resa med en båt (månen) över himlavalvet och återkommer varje dag i soluppgången

Musik:

Mozart: Laudate dominum

Whitacre: Sleep


Källor:

Harari: 21 tankar om det tjugoförsta århundradet

Tranströmer: Sorgegondolen, November i forna DDR


Förslag till särskild ordningsstadga (1922) del 2

Det är många här i staden som engagerar sig i trafikfrågorna. Det är inget nytt. En väsentlig del av ordningsstadgan handlade redan 1922 om trafiken. Jag hade stort nöje av att studera den och här följer, med foton från kommunens mediebank, andra delen.


Förslag till särskild ordningsstadga för Falun

Kapitel 1 trafik föreskrifter (fortsättning)

Moment 11. vagnar, som bida å gata eller annan allmän plats för att hämta personer från offentliga eller enskilda tillställningar, skola ordnas så, att de icke äro till större hinder för trafiken, än vad som vore oundgängligt och så, att de kunna framköras i ordning efter upprop.

Moment 12. Förspänd dragare som lämnas utan tillsyn å gata, skall vara säkert bunden om frambenen medelst läderrem eller på annat betryggande sätt, att må den körande på varje fall lämna åkdonet stående å gata längre tid än behövligt än för hämtande av varor eller dylikt.

Moment 13. Det är icke tillåtet att utan särskilt, av polismyndigheten särskilt meddelat tillstånd låta fordon färdas i släp efter automobil eller annat åkdon.

Moment 14. Gods som till följd av längd, omfång eller annan beskaffenhet, vid transport lätteligen kan medföra fara eller i hög grad åstadkomma hinder eller olägenhet för trafiken får icke utan särskilt tillstånd forslas å stadens gator: och får gods icke lastas å åkdon på sådant sätt eller i sådan mängd, att fara föreligger för dess nedfallande eller att större hinder eller olägenhet för trafiken därigenom uppstår. Skramlande gods må icke med åkdon å gata utan att åtgärd vidtagits, varigenom bullret undvikes eller så mycket som möjligt förminskas.

Moment 15. Vad (…) iOrdningsstadgan för rikets städer är stadgar för trottoar skall gälla även beträffande inom staden anlagda gångbanor.

Moment 16. Fotgängare, som å trottoar eller gångbana möter annan fotgängare, bör hålla till vänster.

Moment 17. Vid de tillfällen, då trängsel kan uppstå på gata därigenom att en större mängd folk vill samtidigt framkomma till en plats, skola de uppställa sig i kö i den ordning de kommit och därmed iakttaga de anvisningar, som av polispersonalen meddelas. Ingen må tränga sig in i sålunda bildad kö.

Moment 18. Dragkärror eller andra fordon, som fortskaffas med handkraft, må icke framföras annorledes än vid skalmarna och får ej skjutas fram utan att vara så inrättade eller lastade att den som verkställer transporten, har fri utsikt framför sig; börande i övrigt om dylikt fordon de för åkdon meddelande föreskrifter i tillämpliga delar lända till efterrättelse. I stadens allmänna planteringar må – med undantag av barnvagnar – kärror eller andra fordon icke draga eller skjutsas å annan led än den, som är för körning upplåten, för såvitt de ej används, för allmänna arbeten å platsen.

Moment 19. Å plats, som är för allmänheten upplåten är, må hästar eller boskap icke bindas vid byggnad, port, hägnad, träd eller lyktstolpe, eller annat föremål, som ej är för ändamålet avsett.

Elsborg 1880-tal

Källor:

Falu stadsfullmäktige, handlingar och protokoll 1922

Mediearkivet falun.se


Musik:

1922 var året två klassiker såg dagens ljus. Det finns bara två artister som hanterar dem, var och en på sitt vis.

Sibelius; till havs

Taube: Flickan i Havanna


Relaterade blogginlägg:

Förslag till särskild ordningsstadga del 1

Förslag till särskild ordningsstadga (1922) del 1

Det är många här i staden som engagerar sig i trafikfrågorna. Det är inget nytt. En väsentlig del av ordningsstadgan handlade redan 1922 om trafiken. Jag hade stort nöje av att studera den och här följer, med foton från kommunens mediebank, första delen.


Förslag till särskild ordningsstadga för Falun

Kapitel 1 Trafikbestämmelser

Det var fint att ha bil på 20-talet

Paragraf 1

Moment 1. Körande eller ridande skola över allt, där ej hinder möter, följa den vänstra sidan av körbanan. Den som fördas i skritt, skall hålla så långt åt vänster, så långt omständigheterna medgiva, utan att trafiken på gångbanan besvära. Nödgas på grund av mötande hinder körande eller ridande lämna körbanans vänstra hälft skall han, så snart hindret passerats, återvända till den vänstra sidan. Skall körande eller ridande stanna på den högra sidan må körbanans högra sida ej lämnas, förrän det är nödvändigt.

Moment 2. Vid vändning i gathörn till vänster skall den körande hålla nära körbanans vänstra sida och vid vändning till höger köra i stor båge samt därefter omedelbart ansluta sig till vänstra sidan.

Moment. 3. Körande eller ridande, som möter annan körande eller ridande, skall hålla vänster. När någon körande eller ridande bakifrån kör ikapp körande eller ridande skall det ske till höger varvid den, som kör eller rider framför, är skyldig att hålla undan vänster. Det är icke tillåtet att rida eller köra förbi körande eller ridande i gatukorsningar eller å platser, varigenom stockning i trafiken kan uppstå. Där två eller flera körande ej komma fram på en gång skall den, som kör, arbetsåkdon, lämna vägen fri för personåkdon samt den, som kör olastat jag fordon, för lastat.

Moment 4. Det åligger körande och ridande att genom tillrop eller signal åt den som för honom vara i vägen, giva signal att skynda undan samt i händelse av behov sakta farten eller stanna. Körande skall, då han saktar farten eller stannar, höja piska eller hand till tecken för körande, som följer efter, samt vid vändning om gathörn eller in på gård med handen giva tecken, åt vilket håll han han ämnar köra.

Moment 5. Signal från automobil eller motorcykel skall vara kort och får ej nödvändigtvis upprepas. Å motorfordon, som står stilla, får motorn ej gå med full fart (rusa) längre stund än som åtgår för att sätta fordonet igång.

Moment 6. Körande och ridande äro skyldiga att hålla vägen fri för tågande militärtrupp, liktåg och andra processioner, djurtransporter och uttryckande brandmanskap.

Moment 7. Vid körning av arbetsåkdon är det körsven förbjudet att därå intaga annan plats än sådan, varifrån han har hästen i sin hand och fri utsikt framför sig. Finnes ej sådan plats, eller är lasset av sådan beskaffenhet, att hästen anstränges eller att annan olägenhet uppstår, genom att körsvennen befinner sig på åkdonet, skall han gå bredvid detsamma.

Moment 8. Ingen få gå på gångbanan, när han kör, eller därifrån leda hästar eller boskapsdjur; och det är körsven jämväl förbjudet att onödigtvis svänga eller smälla med piskan.

Moment 9. Då körbanan är smutsig, skall körande begränsa hastigheten, så att i närheten varande personer ej utsätts för onödigt smutsstänk.

Moment 10. När någon stannar med åkdon å gata, skall, där annan plats ej blivit eller varder vid tillfället av polisman anvisad, åkdonet ställas längs körbanan så långt åtsidan därav som kan ske utan hinder eller olägenhet å rörelse vid intilliggande gångbana. Ej må någon stanna med häst eller med åkdon hålla framför gatumynning eller i gatukorsning så att hinder eller olägenhet därav kan uppstå för dem, som skola köra om gathörn eller så, att gångbana stänges. Där åkdon stå vid ena sidan av gatan, är det förbjudet att med åkdon stanna vid motliggande del av gatans andra sida, så framt mellanrummet ej lämnar tillräcklig plats för obehindrad färd med två åkdon samtidigt. Nu meddelade beslut gäller dock inte den tid som åtgår, för åkandes i- eller urstigande. Det är även förbjudet att låta åkdon under längre stund bli stående å gata, där denna är så smal, att tvenne fordon ej obehindrat kunna mötas å det stående åkdonet och motsatta kanten av körbanan befintliga mellanrummet.

Moment 11. Vagnar, som bida å gata eller annan allmän plats för att hämta personer från allmänna eller enskilda tillställningar, skola ordnas så, att de icke är till större hinder för trafiken, än som är oundgängligt och kunna framköras i ordning efter upprop.


Källor:

Falu stadsfullmäktige, handlingar och protokoll 1922

Mediaarkivet Falun.se


Musik:

1923 kom falusonen Ernst Rolf klassiker Bättre och bättre dag för dag ut.

En internationell hit var Fats Wallners ain’t misbehavin som jag lyssnar på vissa fredagar

Kåreparken

Vad gör livet rimligt?

Jag växte upp i stadsdelen Elsborg, på adressen Engelbrektsgatan 2E, granne med Elsborgs slott. Jag delade adressen med två föräldrar och två syskon.

På den tiden var slottet öde, ännu inte ombyggt till lägenheter, och man kunde leka i det – fast det fick man inte – vilken var mycket spännande. På vintrarna, i synnerhet den 1983, kunde man delta i skidtävlingar i Kåreparken (döpt efter en känd bock) som ligger längst upp (nordväst?) i stadsdelen. Jag minns att jag under ett av skidloppen, det 1983, funderade över hur gammal parken egentligen var. En liten historielärare i vardande, måhända. Frågan har, tillsammans med många andra frågor, fortsatt eka i mitt saligt uppblåsta, tomma huvud. Så jag har, som alltid, eftersom jag generellt sett inte gillar när frågor trängs med tystnadens eko i huvudet, sökt svaret. Den här gången på arkivcentrum.

Nedre Elsborg. Elsborgs slott. I förgrunden Järnvägsparken som på 1870-talet var ett enda stort slaggvarp. Detta är före Myntgatans tid. I den lilla fyrkantiga byggnaden hämtade Elsborgsborna sitt dricksvatten.

I Faluns stadsfullmäktige satt år 1922, alltså året efter den allmänna rösträtten införts, trettiotvå personer. Två av dessa var kvinnor. De omnämns i protokollen som ”fröken Anna Holmquist” och “fru Hanna Saxin”. Det var, fann jag, många spännande (iallafall för en nörd som jag) saker som inträffade här i staden för ganska exakt hundra år sedan, saker som dessa trettiotvå personer hade att besluta om.

Bland annat redogjordes för kallbadhusets verksamhet under föregående år. Det hade hållit öppet mellan maj och september och under denna tidsperiod besökte 3669 personer som gick under taxan 15 öre badhuset medan 3848 personer betalade 10 öre. Totalt över 7000 besök, alltså. Man hade tydligen rabattsystem redan då. Att duscha var mer exklusivt och kostade 30 öre och ett säsongskort gick på 12 kronor, vilket – har kollegor vänligen upplyst mig om – motsvarar 360 kronor idag. Falu simsällskap simskola disponerade förövrigt badhuset två timmar per dag.

En kommitté under en viss Arvid Flodström presenterade för de trettiotvå sina förslag om namn på stadens parker:

Belägenhet och förslag till namn:

Området söder och väster om Kullen: Vasaparken

Plantering vid Åsgatan: Stureparken

Plantering vid Tegelbacken: Östra Järnvägsparken

Plantering vid Fisktorget: Fisktorgsparken

Plantering vid Kristinegatan: Kristineparken

Plantering vid Nybrogatan-Åsgatan: Kronbergsparken

Öppen plats vid Kvarn: Kvarnbacken

Vattenresovoiren (sic) Lustigknopp

Öppen plats vid Kyrkbacksvägen: Vårfruparken

Plantering vid Östanfors: Östanforsparken

Kålgårdsudden: Kålgårdsudden

Plantering vid badhuset: Badhusparken

Plantering vid Hyttgatan: Engelbrektsparken

Plantering vid Hästtorget: Hästtorget

Plantering vid Myntgatan: Västra Järnvägsparken

Plantering vid Styraregatan: Kåreparken

Plantering vid Husmodersskolan: Daglösparken


Arkivet erbjöd mycket mer att fördjupa sig inom, till vilket jag ämnar återkomma. Men efter att jag studerat listan på namnförslag på parker förlorade jag mig i barndomens minnen. Som när jag i årskurs fyra konstruerade mitt livs första historieprov till min lärare Olle Larshans på Södra skolan. Som alla timmar vi elsborgsungar lekte i Hästparken och ibland Kåreparken. Som alla goda minnen med familj och vänner från Engelbrektsgatan 2E.

Jag framlever numera mitt vuxna liv på samma adress. Det är samma radhus, fast adressen är Engelbrektsgatan 2A. Kanske mindes jag en god tid när jag för ett par år sedan flyttade tillbaka. Kanske är detta vad som anses med uttrycket att gå i barndom. För A kommer ju före E? Numera delar jag dock adressen med två döttrar och även om min bror och far ibland hälsar på och vid dessa tillfällen gärna minns den gamla goda tiden flyttar döttrarna ständigt fokus till nuet. Tack och lov, antar jag.

Tänka sig att jag en dag i oktober 40 år senare skulle finna svaren på frågorna jag ställde mig en vinter i Kåreparken 1983. Iallafall något av en tröst för tigerhjärtan. Jag menar, jag vann ju inte skidtävlingen. Givetvis gjorde jag inte det.

Klipp från Carl-Owe Carlsson

Döttrarna tittar oförstående på mig. Leka i slottet? E? Hämta vatten? Bara Wi-Fi fungerar är livet rimligt. Var sak har sin tid, förmodar jag. Tänk om det var Olle på Södra skolan som avgjorde mitt yrkesval?

Ruta ett. Kåreparken.

Relaterade blogginlägg

Olle Larshans dikt

Hästparken

Hästkrafter

Elsborg


Musik:

1922 var Karl Gerhards Jazzgossen omåttligt populär


Källor:

mediabanken.falun.se

Falu stadsfullmäktige: handlingar och protokoll 1922

bild 121 – ett vykort

Jag kan endast svara ett par ord och du får inte ta den karga tonen för ovänlighet.

Synonymer till adjektivet karg är snål, sparsam, njugg, inte frikostig, ordfattig, snål med beröm, föga givande, ofruktbar, mager, sparsamt tilltagen, knapp, ringa, torftig, bister, sträv, vresig, tvär, hård, barsk, kärv.


Skatter som dyker upp. Jag finner en i huset på Styrsö i form av ett vykort avsänt den tjugoandra mars 1934 – förövrigt samtidigt som far, ungefär två månader gammal, befann sig i Råbäckslägret strax utanför Boden – från Norfolk vid den amerikanska Atlantkusten. Vykortet är ställt till fröken Rika Johansson i Göteborg och texten lyder: Jag mår bra, och kommer hem, om två månader till Göteborg. Jag skall skriva brev senare när jag får veta vart det bär. Helsningar Ivar

Tänk om nutidens genomsnittlige mejlskrivare kunde vara lika karg, tänker jag för mig själv när jag öppnar inkorgen efter semestern. Det är morfar som skickat vykortet till en av sina systrar, Rika. När han senare kom hem besökte han inte bara henne utan också två andra systrar på Styrsö (som jag nyligen berättat om). Morfar hade stor familj men Rika verkade han tycka extra mycket om. Jag minns att hon brukade ringa honom och ibland var det jag som svarade. Morfar! Det är faster Rika i telefon! Ska vi fika, säger du? JassÅ (han betonade å:et särskilt) är det Rika! Morfar blev alltid glad och upprymd över de där samtalen.

Isak och Josefina på Gullholmen omgiven av alla barn. Morfar syns till vänster i sjömanskostym. Rika är precis ovanför.

Kargheten. Jag känner den strömma mot mig från vykortet. Förr var den, iakttagen genom historiens kyliga distans, påtaglig överallt i samhället men något av den lever också kvar här på ön. Den bistra humorn. Det kärva sinnelaget. Några exempel:

Jag tackar någon för hjälpen med att få båten i sjön och frågar om det är något jag kan göra i gengäld. Repliken (framförd med en vänlig glimt): Rösta inte på Centerpartiet.

Är det inte Anitas pöjk? Du som skriver om öa? Jag njuter ett kort ögonblick av att för en gång skull vara den av Anitas tre barn som är känd och omtalad innan jag återvänder till verkligheten och berättar att det faktiskt är två av pöjkarna som då och då skriver om ön. De räcker la me en?

Har du skaffat båt med brossan? Byt till eka, är mitt råd. Men han svågern är la inte helt tappad bakom en vagn? Det kan nog gå.

Jag och Dotter 2 besöker Styrsö Kammarmusikdagar. Även om hon inte är född (men döpt) på ön bär hon på något av kargheten, kanske är det hennes mors jämtska arv som gör sig påmint. För aftonen är det en av Mozarts violinsonater och Chopins etyder som gäller. Hon uppskattar musiken och säger efteråt att jo, det var bra. Men pappa. Du behöver inga flickvänner för att gå på sånt här. Du kan gå med mig. Avväpnande, kargt, och mitt i prick.

När jag växte upp fick man inte duscha särskilt ofta i det minimala badrummet hos mormor och morfar. Man tvagade sig i havet (så det löddrar i vika!). I början på 1980-talet kunde man då och då sno åt sig en dusch hos kusinerna (ivrigt påhejad av morfar gå in dit, de har sommarvatten) som köpt ett eget ställe nästgårds: ”Bagarns”. I vilket fall var man tämligen salt efter ett par veckor. Nu har vi fem döttrar, sex när svågerns dotter är här (hon är ju också min, på något sätt), och duschningen i huset har med tiden gått från karg till motsatsen.

Norfolk. Jag undrar hur han hade det på den resan, morfar. Och hur det var på Styrsö, samtidigt. Ett foto från den här tiden föreställer mormor utanför handlaren. J E Diversehandel låg där dagens Konsum ligger. Mormor kallades förövrigt, lite kargt men skämtsamt, för ”femifem” eftersom hon alltid kom till butiken strax innan stängning.

Astrid ”Femifem” Johansson/Isaksson

Mellan vykortet som skickades 1934 och tillfället när detta skrivs ryms en evighet. Ingen dotter har slagit upp sina saligt himmelsljuva ögon, jag har sprungit, badat och övervägt att inte åka hem till Dalarna – eller som en granne säger: jag vet la inte hur det är i Falun men det är fasligt grant här på vintern också, du borde bo här – Viktor bakat morgonbrödet och far, hör vi, slappar i sin fåtölj hemma i Falun.


Bara för att man är karg behöver man inte vara snål, sparsam, njugg, inte frikostig, ordfattig, snål med beröm, föga givande, ofruktbar, mager, sparsamt tilltagen, knapp, ringa, torftig, bister, sträv, vresig, tvär, hård, barsk, kärv. Det visar om inte annat livet på Styrsö. Då som nu.

Bästa potentiella läsare. Jag mår bra, och har kommit hem, efter två månader från (typ) Göteborg. Jag skall blogga mer senare när jag får veta vart det bär. Helsningar Fredrik

Vi, och alla andra, lever och står i samtidigt som vi under vår lilla stund här på jorden ständigt skapar nya skatter för framtiden att upptäcka.

Jag kan ofta svara med många ord och du får ej taga den den överdrivna tonen för arrogans.


Relaterade blogginlägg:

Gullholmen

Blås ut


Musik:

Mozart violinsonat g-dur kv 379

Sven Bertil Taube: ett sista glas


Källor:

synonymer.se

bild 119: blås ut

Stearinljuset brinner i mormors och morfars gamla hus i Halsvik på Styrsö. Flickorna är inte hemma. Jag är således ensam med mig själv och ekon, eller tinnitus om man så vill, från förfluten tid.

Jag börjar vid det här laget, tjugofyra stycken har det hunnit bli, känna igen de olika faserna på semestern. Först sover jag i princip dygnet runt. Sedan njuter jag frossarens överdåd. Därpå följer ångesten över frosseri, såväl verkliga som inbillade tillkortakommanden, följt av tankar om framtiden. Därefter längtan efter att göra nytta, den lutherska driften att återgå i tjänst.

Morfar, i ljus skjorta och omgiven av ”pöjkarna” ombord, kanske på fartyget Albertina, gissningsvis tidigt 1920-tal. Jag vet att han var uppskattad ombord. Semester kom i blygsam omfattning först på 30-talet,

Tankarna far som de vill när inga döttrar kräver omsorg eller uppmärksamhet. Vem är jag och vad håller jag på med? Snart tjugofem år på samma arbetsplats. Ensamstående pappa mitt i livet. Vad tjänar allt till? Kanske kan de som gått före viska råd genom svartvita fotografier, hoppas jag i skenet av mitt stearinljus.

Morfar, till vänster, ska gå i land på permission i någon av världens alla hamnar. Tidigt 1920-tal. Permissioner är korta, återvände man från dem väntade en bonus. Semestrar är långa och bonuslösa

Jag tittar på bilder från mormor och morfars liv. Kameran har frusit tiden och återger ögonblick av strävan och glädje för hundra år sedan. I deras hus bläddrar jag försiktigt i stumma album. Så ser jag faktiskt på det: huset är inte mitt, eller min brors, vi har det endast till låns en liten tid att förvalta. Och nu är det alltså fjärde generationen som härjar runt i det. Bilderna visar ett liv från ett kargare Styrsö. Mormors Styrsö. Bilder från ett hårt liv till sjöss. Morfars liv.

Mormor, tvåa från vänster, är ledig och tittar på fotboll tidigt 1920-tal. Numera är planen flyttad men min löpning tar mig då och då förbi här

Någon som känner mig uppmanade mig nyligen att inte grubbla för mycket. Kanske har hen rätt. När jag misströstar brukar jag försöka sätta saker i perspektiv. Ett sätt är att göra på det viset jag brukar inleda mina kurser: eleverna får tänka på jordens historia som ett enda istället för fyra miljarder år. Bakterierna hade, genom den jämförelsen, i ensamt majestät härskat över planeten till oktober. Livet, som vi känner det, uppkommit i november. Tjugofemte december skulle dinosaurierna dukat under och vid pass klockan 23 på nyårsafton skulle de första människorna dykt upp. Vi skulle levt som jägare och samlare i en knapp timme för att två minuter i tolv uppfinna jordbruket och under den återstående minuten uppleva resten av historien: pyramiderna, antiken, medeltiden, världskrig och allt annat.

Gamla dansbanan. Möjligen tog morfar och mormor en svängom under ledig tid på 1920- och 30-talen. Numera är den sedan länge riven

Till Styrsö kom morfar för knappt hundra år sedan. Anledningen till besöket var att hälsa på två av sina systrar, Berta och Soffi, vilka gift sig och flyttat hit från Gullholmen i Bohuslän. Han presenterades för (mormor) Astrid och tycke uppstod.

Ett rum med utsikt. Jag är ledsen att säga det mormor, men morfar hade rätt

Mormor, född i Wiktorsgården på Styrsö Tången, ville att hon och morfar skulle bo inne på ön. Men morfar, som var sjöman, ville se havet och så fick det bli. Släktskrönan hävdar att det var enda gången under deras femtioåriga äktenskap han sa emot henne. Sagt och gjort: mark ordnades i det isolerade Halsvik och 1936 stod huset färdigt. 1939 föddes mor Anita och några år senare moster Lena. Kanske ville han bo där för att ena systern gjorde det, fast i den södra delen. Halsvik delas på mitten av en klippformation.

Pappa! Hallå?! Vakna! Ska vi bada? En ur den fjärde generationen tittar ut och drar mig tillbaka till nuet

Mormor trivdes nog aldrig fullt ut i Halsvik. Hon ville ju bo i Ma-a (dialekt) och såg sig alltid, samt oss övriga, som egentligen varandes Tångenbor – oaktat det faktum att min familj bodde i Dalarna. Sitt hem i Halsvik kallade hon Blås Ut (eftersom det alltid blåste tyckte hon) och lät därför häcken växa hög till skydd från havets vindar.

Numera tuktad oxel från 1936. En gång stod ett staket under häcken

Jag har sovit, frossat, haft ångest och funderat över framtiden. Nu tänker jag på undervisningen igen. Allt loopar. Vem jag är och vad jag håller på med spelar, med lite perspektiv, strängt taget ingen större historisk roll. Vad allt tjänar till, ja, svaret på den frågan kanske jag finner på en kaj bortom haven.

Semesterns grubbel gör gott för att cirkeln kan slutas. Det finns, inser jag, inga skuggor från en förlorad värld som kan hjälpa mig men nog är de ett gott sällskap, de som gått före. Några råd via minnen eller gamla svartvita fotografier står inte att finna. Vi är väl alla i någon mån produkter av ekon från det förflutna. För mig är det barndomens minnen blandade med upplevelser med Malin. Det är ljusa minnen, oftast.

Jag suckar. Man får helt enkelt stå ut med sig själv, det finns ingen annan. Det är kanske förresten den insikten generationer delar. Plötsligt kommer jag att tänka på fars svar på mina enträgna frågor hur han egentligen har det: ensamheten är inte min bästa vän men en nära vän. Snart börjar ett nytt år, det tjugofemte i skolans tjänst. Stearinljuset brinner alltjämt. Jag blåser ut det. God natt, mormor!


Relaterade blogginlägg:

Halvvägs


Källor:

Bregman: I grunden god