Makaronen

Kollegiet ska ut och resa.

Vi drar till Barcelona i kväll. Stan som jag besökte en natt 1989 under en tågluff. Det var första gången på länge jag kunde bo i en säng så jag sov mig igenom vistelsen. Jag minns tågstationen vagt.

En annan tågstation jag minns är den i Boden. Familjen var på hemfärd efter att ha begravt min farfar, Otto Wilhelm.

Bodens enda fyllo höll stor show i det varma väntrummet. Man ringde efter en ababuritas-vakt som fullproppad av stereoider stegade in och började samtala med fyllot. Den senare gjorde sig lustig på ababuritas-vaktens bekostnad varpå denne surnade till.

Vet du vem jag är, frågade vakten barskt.
Ja, dom kallar dig för makaronen replikerade fyllot glatt.

Det var första gången jag fick klart för mig vad begreppet att buntas ihop innebar. Och hela vägen hem tjatade jag på mina föräldrar att jag ville bli ett fyllo när jag blev stor. De verkade leva ett så sorglöst liv, fyllona.

Och nu mot Barcelona.

Vi hörs om ett par dar!