Anakronism

Jag gillar anakronismer.

En anakronism innebär en skildring av något som är tillkommen långt efter den tid den är tänkt att skildra. Som bilförare som använder en ryttares vokabulär eller tanken att det är overkligt med en kulspruta i filmen Ivanhoe.

I skolan illustrerar jag ibland fenomenet genom det svenska historiemåleriet med tavlor som Valdemar Atterdag brandskattar Visby (1362), Karl XII:s likfärd (1718) eller Gustav Vasas intåg i Stockholm (1523).

Alla dessa tavlor är målade i det sena 1800-talets romantiska och nationalistiska anda, flera hundra år efter den händelse målningen skildrar, och är därför fullproppade med anakronistiska felaktigheter. Titta själv.

Ett barnprogram som jag gillade, med Hedvig och Helge, var på många sätt upplysande och bra. Som ett barnprogram från 1970-talet värt namnet skulle vara. Hedvig hade en telefon med inbyggd TV där man kunde se den man pratade med. Vi 70-talets barn tyckte det var overkligt.

Dotter 1 och en kompis fick nyligen ett gammalt avlagt Game Boy att leka med. Den verkliga storsäljaren när det begav sig var Donkey Kong. Vi brukade låna varandras på högstadiet minns jag. Det var en stor fest när det kom varianter med olika spel. En verklig hit var de med dubbelskärm. En sådan hade jag nyligen lyckats leta fram, förse med batterier (vilket inte var helt lätt), och hoppades att flickorna skulle ha att göra ett tag.

Jag hann inte ens fram till dagens understreckare innan de åter stod och trampade otåligt vid min sida.

Pappa…det är nåt fel. Det verkar bara finnas ETT spel... Jag upplyste dem sakligt om att det var riktigt, det fanns faktiskt bara ett spel. Hör och häpna, la jag lite hurtfriskt till.

Jaha…vad gör den mer då? undrade flickorna misstänksamt.
Hur menar ni? frågade jag tillbaka.
Ja, tar den kort också eller vad har man den till mer?
Den gör inget mer. Man spelar bara Donkey Kong på den, sa jag.

Flickorna gav mig en blick som översatt till de vuxnas värld skulle kunna betyda Tack för du slösar bort vår tid med nonsens, pappa-jävel. De gav tillbaka spelet och frågade i första hand efter min ipad och i andra hand min iphone.

I samma anda, fast tvärt om, verkade Den Änglaljuva när hon från köket en dag ropade en undran över vad barnen hade för sig. De såg på TV. Jaha, vad ser de på, Clownen Manne, eller? Jag var tvungen att gå ut i köket för att se efter om hon menade allvar. Hon hade helt enkelt inte tänkt på att hon refererade till ett barnprogram från 70-talet.

Jag höll andan. Men, tyvärr, frågan kom som ett brev på posten, förlåt, email till ipaden: Pappa. Vad är Clownen Manne? Sen hade man att göra. Tur man kan det här med anakronism, liksom.

Och så skolan. Eleverna har en annan referensram nuförtiden. De känner inte så noga till Farbror Frippes skafferi, Professor Balthazar eller Televinken. Så när jag säger att sista veckan innan jul ska vi ha lite Julkul med Staffan och Bengt ringer inga klockor hos dem.

En elev lät, på uppmaning om källhänvisning, förstå att han hört något på radio men han kom tyvärr inte ihåg webbadressen. En annan påstod sig ha studerat Gustav Vasas skattelänk och förstod inte alls det roliga när jag höll på att skratta ihjäl mig. Min historiker-humor appellerade inte ungdomarna, direkt.Okej. Det heter skattelängd. Vad är det för kul med det, magistern?!

Själv pendlar jag mellan att tala fritt inför människor utan stöd, möjligen med stöd av en fusklapp, samt att ha en Powerpoint som stöd. När jag vid ett tillfälle gav eleverna i uppgift att hålla ett muntligt föredrag utan dator eller Powerpoint utbröt tumult.

Va! Vad menar du? Hur då? Vi vill bara ha en LITEN Powerpoint med några grundfakta…..

Min gamla pappa vet inte vad en Powerpoint är. När hans bank frågade honom om han använder internet replikerade han att han inte gjorde det, tvärt om, konstaterade han dystert, det är internet som använder honom. Utan att vara medveten, vad det verkade, om briljansen i det han sa slog han huvudet på spiken därvidlag.

Snart ska vi välja vitvaror till vårt hus. Jag och pastor Karlsson är helt överens över det storslagna i att kräva att vitvauleverantören sätter in en varm-mangel i tvättstugan eftersom jag ÄLSKAR att sova i manglade lakan. Jajemän. Och på toa vill jag ha en bidé installerad. I blått kakel. Otroligt roligt. Återstår att se vad Den Änglaljuva säger om saken.

På det sättet är allt sig likt.

En reaktion till “Anakronism

Kommentarsfunktionen är stängd.