Liberal 2/10

Det är viktigt att tro på sin egen förmåga. Och det är viktigt att sprida den inställningen.

Jag brukar, exempelvis när jag på morgnarna lämnar mina döttrar på respektive instans, innan vi skiljs åt, ta med dem till en spegel. Det blir lite komiskt när någon kamrat undrar vart vi ska.

Pappa ska bara visa mig världens bästa sak först, säger de glatt. Sen går vi till spegeln och jag visar på deras spegelbilder.

Det är ett bra sätt att börja dagen med. Självförtroende.

—

Jag tycker det är märkligt att Vänsterpartiet alltid varit så misstänksamma och skeptiska mot enskilda initiativ som exempelvis eget företagande. Om man inte vet att uppskatta initiativ och idéer förlorar ju hela kollektivet på det. Det är fråga om logik, det där.

Varför är det fel att tjäna pengar på sin konst? Och de som gör det är inte alla cyniska egoister. Här kan jag (återigen) finna en gemensam grund för kritik mot såväl SD som V. Hur så?

Jo: utan invandring hade vi inte haft exempelvis Loreen eller Zlatan. Och utan att tillåta och uppmuntra dessa att följa sin väg hade de antagligen inte lyckats så väl i sina respektive roller.

För mig handlar det om att skapa ett samhälle som betonar och bejakar individens rätt, förmåga, vilja, möjlighet och kunskap. Alltså självförtroende.

—

Det är skillnad på liberal debatt och FP:s politik. Jag kan konstatera att FP perioden 2008-2014 rört sig åt höger. Men det har MP och S också gjort. Jag gillar inte detta.

Det var väl de nya Moderaterna som satte igång alltihop. Turligt nog är den interna debatten levande i FP. Det finns ingen partipiska vad jag vet. Alltså säger jag öppet och glatt hur jag anser att liberal politik bör utformas.

Det krävs insatser för att fortsätta utveckla samhället. Mitt förra inlägg handlar delvis om det. Man bör självfallet på olika sätt utforma en politik som ligger i linje med de grundläggande värderingar man har.

Vill man bryta ett mönster eller samhällsstruktur är det genom olika typer av upplysning man måste gå. Utbildning är en nyckel. Lagstiftning en annan.

Några exempel:

# Genusperspektiv är bra att ha i skolan redan från förskoleåldern. För mig handlar det om att lära pojkar bra maskulinitet.  (Är det ett ord, förresten? Maskulinitet…).

Att låta exempelvis pojkar som vuxit upp i en våldsam miljö se att det finns alternativ till våld. Ofta handlar upplysning om att rent allmänt synliggöra alternativ och uppmuntra individen att våga ta en annan väg än den kända och invanda. För alla människor har rätt till ett liv fritt från våld.

# 1994 drev Bengt Westerberg igenom en obligatorisk pappamånad. Det interna och externa tonläget var högt.  Vadå? Sånt är upp till varje familj att bestämma! Det ska inte staten lägga sig i!

Nja, riktigt så enkelt är det inte. Resonerar man så hade vi aldrig haft lika allmän rösträtt: låt karlarna sköta det där med politik, eller så hade homosexualitet fortfarande varit klassad som sjukdom.

Idag tar männen ut 20% av föräldraförsäkringen. Det påverkar förutsättningarna för kvinnorna i samhället. Som jag ser det är det kvinnorna som äger frågan på så vis att det är de som måste visa att man vill ha en förändring. Kanske är lagstiftning en väg att gå.

Vem förlorar på det?

—

Liberalismen har alltid reagerat mot förtryck. Först mot olika typer av konservatism, typ kungligt envälde, som varat i hundratals år. Sedan kämpade liberaler mot totalitära höger och vänsterregimer som på olika sätt sagt sig värna om kollektivet för kollektivet.

Liberalismen gillar öppna gränser oavsett om det rör sig om sociala barriärer eller konkreta gränser mellan länder. Jag är övertygad om att kampen inte är över bara för att samhället idag är mer jämställt än för hundra år sedan.

Alltså: det är inte nationen i sig som är det grundläggande subjektet, det är alltid individen som bor i nationen. Därför är vi liberaler positiva till EU. Ju fler länder som är beroende av varandra desto bättre. Det ger färre konflikter och mer samarbete.

Självförsörjande, eller strävan efter det, leder i förlängningen till osämja och krig. Idag morrar flera länder åt varandra i Asien och i vår del av världen är man på jakt efter naturtillgångar som kan nås under isen på nordpolen. Allt för att försäkra sitt oberoende och självförsörjande.

Den grundläggande frågan vi måste ställa oss är: har vi verkligen råd att vara utan liberaler? Nej. Och det har alla partier insett och de flesta kallar sig nu ogenerat för det. Läs gärna mer om det här.

En av de bästa liberala meningar som finns är från inledningen av den amerikanska självständighetsdeklarationen:

…att alla människor är skapade jämlika; att de av sin skapare har tilldelats vissa oförytterliga rättigheter och att rätten till liv, frihet och strävan efter lycka finns bland dessa; att regeringar har inrättats bland människorna för att säkra dessa rättigheter och att regeringarna erhåller sina befogenheter genom de styrdas samtycke; att närhelst någon styrelseform motverkar dessa mål så är det folkets rättighet att förändra eller upphäva denna styrelseform och att inrätta en ny enligt de principer som för folket framstår som de mest troliga att påverka deras trygghet och lycka. 

Att diskutera huruvida USA lever upp till denna mening idag vore intressant. 

Jag har sagt det förut: det gäller att identifiera nya områden utifrån samma gamla liberala kamp. Därav jämställdhet och genus-tankar. Integrationsfrågor tycks bli mer och mer aktuellt. Förr gällde det rätten för alla att få jaga i kungens skog. Idag ett gemensamt ansvar för planeten vi bor på. 

FP:s partisymbol talar för detta. Det är den gamla symbolen för rösträtten är, i fall det var obekant, också symbolen för Folkpartiet. Det är naturligtvis ingen slump. 

Det är alltså fråga om friheter. Frihet att få och frihet att kunna. Detta är saker marknaden inte löser på egen hand. Det ligger i ett demokratiskt styrelseskick att utveckla och försvara detta. 

—

Åter till företagande. Jag hävdar att man kan se, enligt mina tankar ovan, hur ett samhälle mår genom att mäta dess näringsliv. Finns ingen företagsamhet stagnerar samhället. Blåklinten vissnar och dör. Företagande är nödvändigt och naturligt. I Nordkorea är man beroende av en massa halvofficiella näringsidkare för att klara försörjningen även om staten aldrig skulle erkänna det. 

Jag avslutar med Gandhis tal till sin personal (han ägde bland annat hotell). Visst kan inställningen tyckas självklar för en företagare. Den borde även vara det för alla i samhällets tjänst: inom vården, kommunen, försäkringskassan och skolan. För vem är, eller borde vara, beroende av vem egentligen?