Gyllene Gryning…

…är namnet på det nynazistiska partiet i Grekland som med cirka 7 % av rösterna fått plats i parlamentet. Det finns många aspekter på det namnet. Här är några:

—

Nynazism. Vadå ny? Det är samma gamla nazism som alltid det handlar om.

Visst ligger det ett starkt symbolvärde i att nazismen nu sitter med vid bordet i demokratins vagga. Själv vänder jag mig som vanligt till historien.

Hur förklarar man till exempel att Hitler kunde ta makten i en modern kulturstat som Tyskland 1933? Det är inte svårt så här i efterhand. Men för dåtidens människor, mina far- och morföräldrar, var det kanske inte lika enkelt.

Antisemitismen är gammal. Från korstågen och framåt präglades den främst av religiösa förtecken – som att judarna var ansvariga för att romarna spikade upp frälsaren på korset, och sånt.  Det gillade inte kristenheten.

Efter Upplysningen följer industriell, fransk och amerikansk revolution vilket leder till att såväl den egna klasstillhörighetens självkänsla som den nationella identiteten växer sig starka.

I alla samhällsklasser och länder under 1800-talet återfinns nationalismen men i Europa finns även grupper utan eget hemland som exempelvis judar och romer.

Nationalismen kulminerar i första världskriget. Den orättvisa freden krattar manegen för Hitler. När den stora depressionen kommer i slutet av 1920-talet drabbas det redan (i dubbel bemärkelse) skuldtyngda Tyskland extra hårt.

Hitlers budskap (freden är orättvis, vi förlorade egentligen inte kriget, allt är omvärldens fel), kryddat med rasism, faller väl ut i kristiden. Han får i val över 30 % av rösterna. Nationalsocialisterna verkar stå för handlingskraft när övriga partier tycks handfallna. Dessutom är han det enda alternativet mot den hotande kommunismen.

Et voila: andra världskriget. Förintelsen. Efter kriget uppstår ur världssamfundets dåliga samvete en nation: Israel. En rädd nation. En arg nation. En nation med muskler. Och i förlängningen av det: andra rädda och arga länder samt organisationer runt omkring Israel: Hamas, Al-Quaida, 9/11. Därefter George W och hans odefinierade krig mot terrorismen (skjut från höften).

Oroligheter och krig leder till större flyktingströmmar bland annat till det rika Europa. Så slår den ekonomiska krisen till.

Det finns de som förespråkar Tysklands kollektiva ansvar för Hitler. Det var ju bara att läsa hans bok från början på 1920-talet, menar de. Där stod alltihop: allt han tänkte och småningom också gjorde. Ändå fick han drygt 30 % i fria val.

Man sträcker på sig: förklara bort det om ni kan, tyskar.

Tillbaka till nuet och EU:s kris. En ekonomisk kris med komplicerade orsaker. I just Greklands fall är det lite speciellt eftersom Grekland är det första EU-land många flyktingar och invandrare kommer till. Reglerna säger att det är i det första EU-landet man ankommer som man ska söka uppehållstillstånd alternativt i samråd skickas vidare till annat EU-land. Detta för att inte alla flyktingar ska stranda på samma karga klippa.

I väntan på hantering, i brist på bättre ord, får flyktingarna stanna  i olika läger. I bland får de vänta länge. Ibland drar de, av desperation eller i tron på sig själva, vidare in i Grekland hukande i myndighetsradarns skugga. Så länge man inte passerar någon gräns kan det gå att klara sig ganska länge som papperslös illegal immigrant.

En möjlighet att hanka sig fram är annars som alltid att begå brott,  åt sig själv eller för andras räkning. Eller att på olika sätt sälja, hela eller delar av, sin kropp till högstbjudande.

—

3-2-1-0..

..jag tänker att jag sitter där i lägret och ser mina flickor bli allt svagare. Det är dåligt med sömn, mat och vatten.

Louise är sjuk och behöver medicin och för det behövs pengar. Men några pengar har vi inte. Louises tillstånd är allvarligt. Jag har till sist inget val. Jag går till ett skyddat hörn av lägret och säljer där min kropp till en grekisk man i femtioårsåldern. För mig själv motiverar jag handlingen med tanken att detta är en frivillig och jämbördig affärsuppgörelse mellan mig och den man som vill köpa sex av mig.

Det känns nämligen bättre att tänka så eftersom händelsen blir vardag de kommande månaderna. Malin, min fru och barnens mor, tittar ibland outgrundligt på mig men hon säger inget. Hon har inget bättre förslag, så klart.

Vi överlever. Louise får sin medicin.

Jag får snart rykte om mig som prostituerad och homosexuell. Många i lägret undviker mig och människorna utanför kastar sten över stängslet och ropar Bögblatte! till mig. Ändå kommer det alltid nya män till mitt hörn villiga att i skydd av mörkret köpa sexuella tjänster av mig.

Min familj överlever.

En dag vänder det. Väntan i lägret är över. Vi går en ny gyllene gryning till mötes! Jag och familjen får resa till Sverige där vi sedermera slussas vidare till en mellansvensk småstad. Där finns många tomma lägenheter, men tyvärr inga jobb. Så jag hänger kring det lokala storföretaget i hopp om att något, om än så litet, ska dyka upp.

De närmsta grannarna kommer från samma land som jag. Vi har olika religion och syn på vårt hemland. Vi pratar ofta högt om dessa ämnen eftersom frågorna engagerar oss. Sedan kan vi ju inte så mycket om vårt nya land, än. Framför allt inte språket. Vi kan därför inte läsa tidningar eller se på svenska program på TV.

Jag märker snart att min äldsta dotter, Mina, snart kan mer om Sverige och samhället där vi bor än jag själv som bara har mina grannar att prata om samma gamla saker med. Jag är stolt över mina flickor. De kommer att få det bra, tänker jag. De kommer i sina liv att gå från en gyllene gryning till en strålande dag.

Jag blir först förvånad sen arg och rädd när jag en dag får höra att det varit protestmöten mot oss och våra grannar i samhällets skola. Människorna är arga för att vi får bo billigt i en relativt nyrenoverad lägenhet. Ilskan handlar om att familjen som bodde där innan oss blivit vräkta eftersom pappan i familjen på grund av nedskärningar på det lokala storföretaget blivit av med jobbet och inte längre kan betala hyran.

Den vräkta familjens barn går i samma skola som mina. Alla i den lilla byskolan, inklusive många bland personalen,  verkar tycka att det är mina flickors fel att den andra familjen blev vräkt. Arga röster vrålar åt politikerna på mötet. ÄR DET RÄTT ATT DE DÄR JÄVLARNA SKA KOMMA HIT OCH TA VÅRA LÄGENHETER!?  SNART TAR DE VÄL ÖVER HELA STAN! DET ÄR TUR ATT DET ÅTMINSTONE FINNS ETT PARTI ATT RÖSTA PÅ SOM TAR HAND OM OHYRAN!

Är det mina underbara flickor de kallar jävlar och ohyra? Hur är det möjligt? Jag känner mig rädd men tänker att när migrationsverket väl meddelar att jag får stanna i landet, när jag äntligen blir är svensk, ordnar det sig säkert. Jag har redan fått nys på ett byggjobb för IKEA som etablerar sig i en lite större stad ett par mil bort. Där kan det väl inte spela någon roll att jag inte är kristen?

Jag har en kompis som är rom och som ska hjälpa mig att flytta. Han ska bara spara ihop pengar till hyran för en bil på Statoil först.

Sedan är jag i mål. Sedan är jag hemma. Gryningen övergår i dag.

0-1-2-3…

—

Samma situation som i den fiktiva mellansvenska staden, fast många gånger värre, råder i dagens Grekland. Där råder kaos bland alla flyktingar som försöker överleva. Andra människor blir arga och frustrerade eftersom de inte har något arbete, pengar eller självkänsla och skyller detta på flyktingar och invandrare. Därför röstar de i större utsträckning än annars på ett nazistiskt parti.

Kris – skylla på andra – krig – flyktingvågor – rasism. I ett evigt kretslopp.

Läskigt är också att utvecklingen sedan fortsätter i samma historiska hjulspår med förföljelser och våld på grupper som inte anses vara ”riktiga” greker. Så har vi Kristallnatten här igen. Jag blir nedstämd när jag tänker så här. Lurar en ny förintelse runt hörnet? Det borde kollektivt gå att tyda tecknen och lära oss något.

—

Alltid slås jag av avsaknaden av perspektiv när flyktingar och migrationsfrågor diskuteras. När jag själv står på stan och informerar om FP:s politik kommer någon fram. Tycker jag det är rätt att invandrare ska ha det bättre än våra gamla som byggt upp det här landet eller kan jag se till att de där skitiga fruktförsäljarna kommer bort från torget!? 

Den politiker som entydigt svarar Nej på den första frågan och Ja på den andra vinner sannolikt rätt många röster. Den som liksom jag försöker ta diskussionen blir snart överröstad och bortviftad.

Det är synd om människorna, som Strindberg sa.

Det som för många är en gyllene gryning är för andra en lång dags färd mot natt.

Det är nyttigt att pröva någon annans skor, ibland.