Så här, nedan under strecket nedan, skrev jag i oktober 2012.
Jag har sedan dess verkligen försökt vara lojal folkpartist. På många olika sätt, här och där, har jag, ofta mot min övertygelse (för vilket jag skäms) försvarat FP och Jan Björklund.
Nu går det inte längre.
Det jag bevittnade i Aktuellt igår, på bästa sändningstid, var inget annat än ett folkpartistiskt haveri.
Här har parti-ideologerna tänkt till. Partistrategerna har i uppgift att lägga upp mediestrategin och har haft ett tag på sig.
Fram ur hatten drar man två personer, partiledaren och en till ur partistyrelsen, Frida Johansson Metso, människor som träffas ofta, till Aktuellt studio som inte kan, eller törs, debattera med varandra.
S, V och SD kan gnugga händerna av förtjusning.
Jag gillar inte idén om betyg från åk 4. Låt oss åtminstone utvärdera vad betyg från åk 6 innebär innan vi hetsar vidare. Man kan inte avfärda forskning och skolpersonal på det sättet som Björklund nu gör.
Skolfrågan har vridits ur handen och blivit Jan Björklunds största belastning. Och därmed partiets.
Tragiskt är också att man måste falla i den populistiska fällan och börja med kravretoriken mot invandrare. Tillfälliga uppehållstillstånd – ska vi inte fundera över den koppen en stund till innan vi går ut och kommunicerar den som partiets politik.
För jag kan säga: det är inte min politik. Jag kommer aldrig att driva den eller stå för den.
Det är så amatörmässigt. Och jag orkar snart inte hålla på mer.
Det är fel partiledare som avgår, idag.
Snälla Birgitta – gör något. Ta över.
Jag passar på att avslutningsvis citera min FP-kollega Helena i Göteborg som så klokt säger så här:
Folkpartiet behöver förnyas kraftigt! Det handlar både om politikens innehåll och tilltalet. Det är en överlevnadsfråga för vårt parti.
Vi har ett landsmöte i höst, och det är i mina ögon självklart att vi bör välja en ny partiledare då. Så fungerar politiken: Efter två mandatperioder i regeringsställning och ett förlustval avgår partiledaren och ger efterträdaren tid att leda ett förnyelsearbete av partiet och att etablera sig i den offentliga debatten.
Jag önskar mig en öppen process med flera kandidater som under perioden fram till landsmötet kan möta partiet i olika delar av landet och diskutera och förankra sin syn på hur Folkpartiet återigen ska bli ett relevant parti i väljarnas ögon.
Så ser jag på saken.
med vänlig hälsning
Helena Holmberg
—
Blogginlägg 15 oktober 2012 – Ullenhag kan bytas ut mot Malm/Widman och 2014 mot 2018. I övrigt är det inte mycket som förändrats.
Jag tycker det är dags nu, Jan Björklund. Tiden för din avgång är inne.
När jag nu ropar på ledarbyte menar jag inte som i hockeyvärlden. Snabba puckar, byt coach. Nej, jag är genuint orolig för den liberala rörelsen i Sverige. Om inte FP tydligt kan stå för den är det illa.
S använder ogenerat ordet liberalism, MP, M, C och KD likaså.
Björklund verkar ha blivit nervös över den uteblivna framgången i valmanskåren och trippat in lite på M:s område för att putsa upp ordet nyliberal. Det som funkade för nya M borde väl funka hos FP också?
Nej. Det gör ju inte det.
Ur ett övergripande politiskt och socialliberalt perspektiv har Björklund åstadkommit…ingenting. Rien. Nada.
Vad finns kvar att göra som Björklund inte redan tänkt på? Vilka fler kort ur rockärmen finns att dra fram?
Jan Björklund har haft sin tid, det är dags att sluta.
Det är 23 månader kvar till valet. SD går upp i opinionen, MP också. Det går däremot dåligt för C och KD. Och för FP. Liberalismen är för bra för att långsamt tyna bort och blandas ut med irrläror.
Men en ideologi är aldrig starkare än dess företrädare. Läget är prekärt. Om man inte anser att borgerligheten ska slå sig ihop eller att Allians-konceptet är en förevig oantastlig lösning är läget allvarligt.
Jag själv tycker läget är allvarligt.
SD växer när alla andra partier är emot dem. Lite grann som ondskan i Det Femte Elementet: ju mer man skjuter på den desto större blir den.
Jag har till och med hört SD använda sig av ordet liberal. Om det är någon som ska framstå som Åkessons motpol så måste det vara FP:s partiledare. Liberaler har alltid kämpat mot den typen av intolerans som det partiet står för.
Björklund pratar om skola, EU, sänkt bolagsskatt och valfrihet. Han pratar om hårdare tag, förbud och ordning och reda. Men inte kopplar han socialliberala kärnvärden till sin retorik som att återförstatliga skolan, främja jämställdhet, eller motverka främlingsfientlighet i allmänhet alternativt den som SD i åtminstone mina ögon står för i synnerhet.
Fegt, lamt och sitta still i båten. Folkpartiet riskerar genom sin slätstrukne och vage partiledare, samt dennes vilja att sitta i statsministerns knä, att ramla ur riksdagen.
Vi påverkar Sveriges politik bättre som ett halvstort parti i opposition än som ett litet parti i en allians. Eller ännu värre: som ett parti utanför riksdagen.
Det är svårt att komma tillbaka till eliten. Fråga Leksands IF.
Jag föreslår att FP ska kopiera språkrörs-konceptet och välja två partiledare: Ohlsson och Ullenhag. Jag vet att delar av LUF (FP:s ungdomsförbund) vill se Birgitta Ohlsson som Björklunds efterträdare snarast.
För att ge någon av dessa, men alltså gärna båda, arbetsro och utrymme fram till valet 2014 hoppas jag att Björklund avgår.
Redan imorgon hoppas jag han sitter i någon TV-soffa och gör sitt tillkännagivande.
Adolphson 
Anonym 1: Jag talar om Socialliberalismen. Det gör måhända inte du?Anonym 2: Jag pratar om mer vänster för att kompensera den tförutvarande vridningen åt höger. För er finns ju annars M eller KD. För mig, 86PM och Samtider är läget alltså oroande.
Skönt att det finns en ropande röst i den liberala öknen. Jag har länge förundrats över hur ett svenskt liberalt parti kan hålla sig med en partiledare som i sin förbuds- och förmyndarivran tycks klippt och utskuren ur den sovjetryska nomenklaturan.
Men herregud, MER vänster är knappast vad Sverige behöver!Vi är många Liberaler som fortfarande inte litar på FP…
Menar du då att Ohlsson och Ullenhag är exempel på politiker som står upp för liberalismen?
Kunde inte sagt det bättre själv! Det är dags, Björklund har gjort så gott han kunnat, men tyvärr har han inte nått de framgångar och de resultat som han hoppats på. Dags för Birgitta och Erik!