Tidningsbudet

Morgontidningen har den sista tiden börjat komma sent.

Det skulle kunna betraktas som veckans i-landsproblem men det är inte desto mindre en källa till irritation eftersom vi inte hinner läsa tidningen om den kommer efter point of no return.

I går morse när tidningen mycket försiktigt, och alltså alldeles för sent, smögs ner i brevlådan ryckte hon med vilken jag delar prenumerationen resolut upp dörren och frågade om saken. Straight on.

Hon är tuff på det viset: inga krumbukter – raka rör.

Tidningdbudet tog sig tid att ge svar på tal. Det fanns orsaker till förseningen. Okej, då. Vi tänkte inte mer på saken utan övergick till våra vardagliga morgonbestyr.

Jag startade bulldozern för att köra in och väcka barnen, hon till att lägga ännu ett lager välgörande fuktkräm på sina underbara kinder. (Okej, det där var mer ett uttryck för en känsla än ett verklighetsförankrat faktum).

Sedan hände plötsligt något märkligt. Brevinkastet talade ännu en gång till oss. In kom de lokala tidningarna (vi läser normalt sett och i bästa fall SvD till frukost) försett med ett personligt brev från tidningsbudet:

Jag ber om ursäkt om jag lät för formell i morse – jag hade ingen avsikt att raljera om saken, utan ville bara ge ett sakligt, korrekt och fullständigt svar på din fråga. Jag ska, som jag sade, göra allt jag kan för att tidningarna komma i tid även på onsdagar och fredagar men ber om överseende nu med höstens oväder som i morse, och den förestående vintern.

Med vänliga hälsningar

Magnus (tidningsbudet).

Jag känner att jag gillar tidningsbudet Magnus. Jag tror vi kommer att komma väl överens både i vinter och under höstens oväder.