Funderingar

I lugnet efter att vildvittrorna krupit till kojs, och nu när höstmörkret är så påtagligt, kan man om kvällen tända ett ljus och lyssna på musik. Och låta tankarna vandra. Så gjorde jag igår.

Under den stunden i stillhet funderade jag över…

…det här med att tyskarna köper rysk gas och stänger ner sina kärnkraftverk. I Sverige ska vi bygga nya. Fast man säger ju att på det stora hela är kärnkraften säker och ofarlig. Dock verkar det inte ha varit så svårt att ta sig in på ett som Greenpeace visade nyligen. Lite läskigt är det.

…att nu ska jag låna pengar snart. Till ett hus. Jag funderar över  vad som händer om en bank går under. Jo, den vill förstås ha tillbaka sina fordringar på direkten. Och när människor och företag omedelbart måste återbetala så går människor och företag i bankrutt. Och då blir det kris. Kriser är inte bra, då kan det gå som i dagens Grekland eller 1930-talets Tyskland. Det blir liksom en kedjereaktion. Lehman Brothers är ett exempel.

…att jag läste någonstans att det i svensk sjukvård årligen sker cirka 300 onödiga dödsfall och 1000 onödiga svåra skador. Alltså dödsfall och skador som med rätt vård och resurser hade kunnat undvikas.

…att jag betalar mycket i hyra. När jag senast skulle piska mattor fanns ingen matt-ställning kvar längre. Den var borttagen. Utrangerad. När jag ringde hyresvärden för att påtala saken fick jag veta att man bara fick ringa om ärendet var akut. Var mitt ärende det? Jag blev matt och tänkte på att damma av begreppet Buttericks-företag. 

om jag är mysofob bara för att jag piskar mattor och dessutom tycker att kundvagnar och korgar på varuhus är skabbiga att ta, eller lägga min mat, i.

…varför skändligheter som Romrussin, Skotte, Pigall och Bridegeblandning fortfarande produceras. Vem äter sånt? Vad säger dylika produkter om vår civilisation? Att man dessutom försöker lura mig genom att byta namn på eländet, och kalla Romrussin för Punschrussin, kan inte ses som utveckling. Snarare som härdsmälta. Vem tror man att jag är, liksom?

…Tideströms märklige granne i våningen ovanför. Vissa kvällar, har han berättat, hörs det omissigenkännliga ljudet från grannens golv (Tideströms tak) av någon som går i högklackat. Detta blir i längden störande. Tideström berättade att han en gång gick upp för att konfrontera personen. Det var en man, barfota, som öppnade och vänligt frågade hur han kunde hjälpa till.

Allt detta stämmer till eftertanke.

Jag nickade till. När jag vaknade hade jag inte kommit på hur jag vidare skulle hantera dessa mina tankar varpå jag gjorde toalett och gick till sängs.

Innan jag somnade tänkte jag att jag i morgon kanske drabbas av lite mer produktiva tankar än de som så förtjänstfullt tog mitt sinne i besittning denna kväll.

Undrar någon vad jag lyssnade på så var det bland annat den här.  Även det har sin förklaring.