Slöja

Det tycks mig som min partiledare har ett lite skevt fokus. Eller så kanske det är hela den nuvarande samhällsdebatten jag reagerar på.

En del har reagerat på mitt krav att Björklund borde avgå. Lite försiktiga undrande kommentarer om det verkligen var genomtänkt, någon central höjdare som undrade vem den där gaphalsen Adolphson är samt det faktum att bloggposten ifråga har betydligt fler träffar än normalt.

Ok, det kanske inte är comme il faut att som okänd lantis kräva avgångar till höger och vänster. Men jag är ju konstruktiv också. Eller?

Jag står emellertid för att jag inte tycker att FP:s partiledare enbart ska synas i frågor som hur vi ska hantera att vissa bär slöja offentligt, språktest för invandrare eller huruvida man ska fira examen i kyrkan eller inte. Nej, jag tycker det är hög tid att börja föra en tydlig liberal kamp mot intolerans, främlingsfientlighet och sexism.

Det är alltså dags att vända sig mot SD. Och den kampen måste föras av en liberal partiledare om ett liberalt parti ska ha någon trovärdighet som just liberalt parti. Annars är vi inget annat än ett slätstruket mitten-parti bland andra.

Här talar ju Björklund så bra. Varför är det inte en naturlig fortsättning att kämpa mot SD?

—

När jag nu ändå är inne på det här med slöja. Hur stort problem är det, egentligen? Det handlar väl om färre än 1% av befolkningen som bär detta plagg. Men visst, symbolvärdet är stort.

Det råder någon sorts allmänt maskeringsförbud på allmän plats. Det kanske man kan hänvisa till.

Man får inte ha rånarluva på banken. Nazister får (väl?) inte bära sina symboler i offentlig miljö. Det har förekommit, faktiskt på skolan där jag arbetar, att flickor som klätt sig för utmanade fått tillsägelser att klä sig mer…anständigt. Den framgångsrike företagaren som äger  Romme Alpin säger att den som vill ha jobb hos honom får inte ha synliga tatueringar eller olika smycken i näsa och läppar.

Allt det där kan ju verka kränkande för den som blir utsatt.

Som lärare får jag bestämma själv om jag tillåter slöja eller ej i klassrummet. Nu har detta inte ännu hänt. Men när det gör det: hur ska jag göra? Ingen hjälp att vänta från vare sig chef, verk, minister eller lagstiftning. Tack för den passningen. Tur man är liberal, liksom.

Jag undervisar i och för sig i ämnen där jag skulle kunna använda den beslöjade i undervisningen. Varsågod och kom fram Lisa. Se, en slöja. Nu sjunger vi en psalm varefter vi har högläsning ur Kapitalet så har alla fått sitt. Tack för idag. Nästa vecka håller Pelle föredrag för han är homosexuell. 

Någon mer som ser ett potentiellt problem?

Men tänk om jag ska bedöma muntlig presentation och framförande? Då blir det svårt om personen bär heltäckande slöja där man inte ens ser ögonen. Är det ”en vanlig” slöja spelar det inte så stor roll. Gissningsvis får jag arbeta om betygskriterierna lite så de passar en elev med slöja. Svårare är det väl inte.

Skulle jag å andra sida tvinga en person att ta av sig slöjan i klassrummet skulle jag sannolikt kränka personen det handlar om. Och förevigt förstöra hennes tilltro till Sverige. Där får jag problem med samvetet för jag tror ju att varje individ, alltså även denna fiktiva unga kvinna, har rätt att få stöd och hjälp av mig.

Med rätt stöd och utbildning tror jag att hon kan bli precis vad hon vill och i framtiden (vilket förövrigt är en av hennes grundläggande mänskliga rättigheter) bidra till vårt lands välfärd och utveckling. Hon är en del av vår framtid.

Den unga kvinnan är en potentiell nobelpristagare.

Hon är alltså värdefull och jag bör tänka mig för innan jag väljer något av slöjalternativen.

Mitt klassrum fyller förvisso en funktion. Jag blir tankfull. Vilket sorts samhälle tvingar individer in i en norm? Och vilken sorts social samvaro eller samhälle är det som får en kvinna i heltäckande slöja att känna sig kränkt utan den?

Slöjan kunde, med detta tankesätt, lika gärna vara en rustning eller medeltida kyskhetslås som håller individen inlåst och samhället utlåst. Vid en första anblick är både samhälle och individ nöjda med detta förhållningssätt. Fast kanske ändå inte. Vi måste med vår politik hitta ett sätt att låsa upp låset till rustningen, om det något svulstiga bildspråket tillåts.

Därför, bland annat, tycker jag att min partiledare borde skifta fokus och lägga sin energi på att, genom fredlig, demokratisk och lika allmän debatt, bekämpa SD.

—

Förresten, apropå ingenting, får jag tipsa om killen som står bredvid mig, en gammal elev, i tenorstämman i Falu Kammarkör?