Gudskomplex

Jag är alltså ingen strateg. Jag spelar inte det spelet väl.

En god strateg vet vilka nyckelfigurerna är i ett visst sammanhang, vilka man måste ha med sig för att få igenom ett beslut eller för att kunna nå vissa positioner. Sedan tänker strategen ut strategier hur vederbörande ska hantera nyckelfigurerna för att nå sina mål.

Småpåvar, eller ännu värre personer med gudskomplex, finns de också. Dessa är svårare att hantera och oftast vinner man på att undvika konfrontation i hopp eller vetskap att omgivningen delar din syn på personen i fråga.

Gudskomplex innebär ett osedvanligt stort ego baserad på verklig eller inbillad skicklighet. En sådan människa utan makt, kompetens eller inflytande kallas istället ofta för pajas.

Påfallande ofta handlar det om att omständigheterna förstärker ett personlighetsdrag eller sinnesstämning hos en individ. Ett känt exempel är det så kallade Jerusalem-syndromet. 

Syndromet är egentligen en sorts psykos som innebär att en person på besök i stan identifierar sig med personer ur bibeln så till den milda grad att de faktiskt tror de är någon av dessa.

Jag sprang på en svensk information till den som vill bli, eller är, turistguide i Jerusalem. Eftersom jag fann den ganska rolig återger jag den här. Guiden ifråga bör vara särskilt uppmärksam på:

1) Upprördhet

2) Strövtåg på egen hand och inte i sällskap med gruppen

3) Besatthet av att bada och tvångsmässig klippning av tå och fingernaglar

4) Iordningställande av linnen, ofta från hotellets sängkläder, till togor,

5) Ett behov av att skrika eller högt recitera bibelcitat

6) Processionsmässiga marscher till någon av stadens heliga platser

7) Offentligt hållna predikningar

Det skulle kunna vara undertecknad på vilken religionslektion som helst.  Mentalsjukhuset i Jerusalem är turligt nog specialiserad på detta syndrom. Det vore ju synd om expertisen härvidlag stod att finna i Bjursås eller Sveg.

Scen:

Jag har idag tränat. Jag är lite på gång igen. När jag springer blir jag grisröd i ansiktet. När jag efter träningen är lite stel vobblar jag lätt omkring på ostadiga ben.

Så ska jag ta mig mer till brevlådan. Magsjukan härjar i hemmet. Vid brevlådan möter jag en man som rastar sin hund.

Samtidigt som våra blickar möts vrålar barnens mor genom det öppna fönstret: ta hit spriten! Nu!

Jag säger till mannen med hunden: tja, det är ju ändå snart midsommar. 

Det tyckte mannen med hunden var roligt.

Vi har, som sagt, alla våra kors att bära.

En reaktion till “Gudskomplex

Kommentarsfunktionen är stängd.