Jante/stålar/ödmjukhet

Jag funderade en god stund över om jag verkligen borde publicera mitt förra blogginlägg.

Sannolikt hade jag inte gjort det i fall eleverna i utvärderingarna sågat mig längs fotknölarna. Men ändå. Ska man inte får vara stolt och glad över ett väl lyckat värv? Och nog förekommer det olika former av kritik också.

Jag har fått lite olika kommentarer på mina utvärderingar genom åren. Det finns kollegor som menar att utvärderingar inte är något annat än en popularitetstävling. De mäter ingenting av kvalitén på utbildningen.

Låter inte det som en tröst för tigerhjärtan? Fast något märkligt blir det ju att jag ska utvärdera mitt eget arbete genom att betygssätta det. Men det är en annan diskussion.

Jag landade i att jag ville publicera inlägget ifråga eftersom jag verkligen gillar mitt arbete. Att få vara lärare på gymnasiet är faktiskt allt jag önskar få ut av mitt yrkesrelaterade liv.

Den insikten har jag landat i efter att ha försökt mig på en halvdan politisk karriär. Där har jag inte till tillnärmelsevis lyckats lika bra. Tvärt om, kan jag ju säga till den som trots allt tycker att mitt förra inlägg stinker av självgodhet och skryt.

Nu spelar ju det ingen roll eftersom jag ser mitt arbete är fantastiskt. Egentligen kanske det är detta allt kokar ner till: kan du älska det du arbetar med blir du sannolikt rätt så framgångsrik.

Nu är detta emellertid inte samma sak som att påstå att allt är bra med mitt arbete.

Men jag gillar verkligen att vara lärare. Att jag inte får betalt efter prestation kanske man helt enkelt får leva med. För jag menar: hur mycket tjänar en sjuksköterska? När du, eller någon anhörig, är svårt sjuk vem vill du träffa:

1. …en person som vet att berätta att apropå Franska Öppna så var Roland Garros en fransk flyghjälte från första världskriget eller att piptobaken Hamiltons blandning uppfanns av greve Gilbert Hamilton under samma krig.

2…en sjuksköterska.

Eleverna säger att de nästan aldrig har, eller har haft, kontinuerliga samtal med sina lärare. Det förefaller mig lite märkligt. Jag har 3-7 standardiserade samtal med varje elev på 100-poängskurs.

Nej, jag säger inte att jag är bättre än andra lärare härvidlag bara att detta arbetssätt är naturligt för mig genom den nya läroplanen och betygsskalan.

Jo, jag måste ta tid från lektionerna till detta men vad är det som säger att studier måste bedrivas i föreläsningsform? Och det är trots allt kommunen, inte staten, som bestämmer hur mycket lärarledd tid som ska schemaläggas eller hur många olika kurser en lärare ska ha i sin ordinarie tjänst.

Det är mycket skriverier i tidningarna om hur otydliga betygskriterierna är. Jag förstår inte det. Jag tycker att det nya betygssystemet är enkelt att arbeta med och har förenklat bedömningen. Men man får ta sig tid att tillämpa och konkretisera dem ordentligt.

Exempelvis genom att ge eleverna bedömningsmatriser till varje uppgift och ha ett samtal med dem efter att den är genomförd och bedömd.

(Nu blir jag väl relativt snabbt avfärdad som regeringens kreatur eftersom jag är medlem i FP. Men detta är min professionella uppfattning som man får ta som den är. Det är förresten synd att skolan är så politiserad.)

Jag fick hedersuppdraget att vara konferencier på studentlunchen. Det var kul. Den Änglaljuva tycke insiktsfullt att det väl skulle bli roligt för mig att få en timme med en publik och mikrofon. Hon känner mig.

MDP-kvartetten underhöll för att sätta lite stämning.

Efter att alla fina stipendier var utdelade tog jag mig också friheten att hylla odugligheten, pausen och det skingrade sinnelaget som en god grund för stor utvecklingspotential och humanism.

Vidare nämnde jag i förbigående att ett substantiellt tips för det kommande livet är att det ibland kan vara svårt att hitta French Earl Grey därute. Blandar man Mango och vanlig Earl Grey så – et Voila! – har man den franska varianten.

Gud bor i detaljerna.

Jag gav till slut studenterna mitt sedvanliga tips: det enda ni behöver berusa er av är livet, kärleken och kulturen.

10418195_10152270993073073_7692617251662250629_n
Inför studentlunch

Men okej. Ser man less is more med betydande inslag av Jantelagstiftning som norm är måhända ödmjukhet inte min paradgren. Icke desto mindre är jag är stolt över att jag är bra på det jag gör. Detta är inte samma sak som att hävda att jag är ofelbar eller att alla andra är idioter.

10443609_10152938877084148_1757936454260325070_n
Han ÄR faktiskt Sveriges bäste kemilärare!

Med det sagt avslutar jag med ett citat från året som får illustrera varför jag gillar mitt arbete så mycket.

Fredrik har fått mig att tro lite mer på mig själv.