Hur mår egentligen demokratin? Hur mår den här i stan? Kan man bli beroende av makt? Och går det i så fall att vaccinera sig eller organisationen mot maktberoendet?
Det är dags för lokalt omval den 7:e april. Varför det blir så tänker jag inte närmare fördjupa mig i – det är nog kanske ändå rätt bra vid eftertanke. Däremot blir det en intressant tid som följer fram till valet. Och kanske hittar vi här, om nu så önskas, en möjlighet till att hantera frågeställningarna ovan.
Under de månader som gått sedan det ordinarie valet har jag enligt mina uppdrag varit på diverse sammanträden inom kommunstyrelsen och dess utskott samt i fullmäktige. Till detta kommer partiets egen verksamet.
Under denna tid har jag slagits av främst tre saker. Dels vilken omställning det är att komma med andan i halsen och tinnitus i örat direkt från den livliga skolan tvärt in på i allmänhet mycket långa och relativt tysta möten. Man är lite ledbruten på kvällen, det medges.
Dels har jag slagits av att det i relativt stor utsträckning är ungefär samma människor som över tid innehaft de olika uppdragen. Till sist, och det är kanske förklaringen till punkt två, har jag slagits av arbetsbördan – jag går på någon sorts treskift där jag, för att hinna med familj, arbete och politik, sällan lägger mig före 24.
Det var länge sedan jag kollade Netflix, om jag säger så. Och tittandet lär nog låta vänta på sig. Men med sången och musiken kompromissar jag (ännu så länge) inte.
Men det finns kanske en annan förklaring till att samma människor återkommer i politiken. Det är samma gamla visa i både makro- och mikroperspektiven: makten, om inte korrumperar så åtminstone lockar den. Även om det inte handlar om någon afrikansk diktator som innehaft makten i fyra årtionden så visst kan man iaktta fenomenet även här i stan.
Den enskilde politikern kan säkert nog så vältaligt lyta fram sin idealism och passion – men som struktur famgår fenomenet tydligt. Samma människor klamrar sig över år fast vid sin stol för allt vad tygen håller. Men makt eller inflytande handlar inte om en person – det är då det lätt blir fel. Ingen chef är värd miljarder i ersättning, ingen fotbollsspelare heller.
För att låta lite klyschig: det är laget framför jaget. Vi måste inte ha samma människor på de olika politiska uppdragen.
Men om de där människorna faktiskt gör något bra så kanske vi borde ha kvar dem. Ett tag, iallafall. Som vårt nytillträdda kommunalråd Joakim Storck. Jag är part i målet, jag vet, men det tycks mig som att rätt många är överens om att mandatperioden börjat relativt väl – så varför inte låta honom fortsätta?
Vad konsekvensen blir av omvalet vågar jag inte spekulera i. De flesta tycks vara överens om att valdeltagandet kommer att sjunka, att det kommer att bli kändistätt på gatorna eftersom inget annat val pågår samtidigt samt på grund av att Sverige kommer att få den bästa opinionsundersökning man kan önska genom detta.
Men ett annat valresultat lär det i alla händelser bli.
Jan Björklund har slutat. Det är ingen hemlighet att jag redan 2012 tyckte det var dags för honom att avgå eftersom jag inte alls kunde skriva under på skolpolitiken som fördes.
Jag var aktiv folkpartist på den tiden och mina avgångskrav, som mest fördes här på bloggen, renderade i att länets ombudman fick ett telefonsamtal från riksorganisationen där man undrade vem den där Adolphson är egentligen.
I kritiken mot skolpolitiken står jag kvar på samma position som tidigare. Jag har dock träffat Jan ett par gånger och anser honom som en trevlig person. Och man bör som bekant skilja på sak och person. Björklund är dels en mycket skicklig talare – helst för redan övertygade. Hans politiska eftermäle lämnar jag till andra att bedöma, för egen del vill jag bara säga tack för ditt avslut, Jan. Tack för att du stod pall i gränsdragandet mot SD – ett parti som inte bara har ett förfärligt förflutet utan som också idag för en förförfärlig politik.
Tack, och lycka till.
Med facit i hand borde jag nog gått med i Centerpartiet när jag engagerade mig politiskt 2006, för det är här ju här jag känner mig hemma. Det är tur att man får ändra sig i en demokrati, brukar jag tänka. Och samma sällsamma känsla av ledarskap, förtroende och grundmurade värderingar som Annie inger har jag inte mött någonstans tidigare.
Något av den känslan sipprar även ner till våra ledande lokala centerpolitiker, Joakim och Camilla. Jag ska göra vad jag kan för att hjälpa dem, både under valrörelsen och därefter. De är i mina ögon båda mycket duktiga politiker och goda representanter för kommunen.
Människor väljer själva sina ståndpunkter. Information finns det gott om att ta del av, om man vill och orkar. Om Centerpartiets ställningstagande på riksnvå eller hur vi skött oss här i Falun kan var och en själv bilda sig en uppfattning om. Vi svarar också gärna på frågor, så klart.
Kanske är det här omvalet något bra. Kanske mår demokratin bra, ändå. Kanske ger oss omvalet en möjlighet att vitalisera demokratin här i stan. För egen del hoppas jag vi kan ha ett värdigt och respektfullt debattkilmat och att alla ni (jag tror det var) 7000 som röstade på oss i Centerpartiet förra gången kan tänka er att göra det igen.
Och jag hoppas överhuvudtaget att alla som får utnyttjar sin rösträtt. Annars blir det inte bra, alls.
Mitt eget bidrag till demokratin och valrörelsen är, förutom att jag kandiderar på samma sätt som förra gången, ett relativt enkelt koncept. Jag kommer varje måndag från den 4:e mars fram till valet ordna en studiecirkel som heter Prata politik med Fredrik.
Det är väl läraren i mig, kanske, men det vore roligt att möta både medborgare och politiker i ett förutsättningslöst samtal (se information i länken).
Vill du som väljare ha mig som representant står jag till förfogande – vill du hellre se någon annan hjälper jag efter förmåga till så att det blir så. För det är ju som jag själv just sagt – man får ändra sig i en demokrati.
Avslutningsvis: oavsett var du har dina sympatier – varför inte höra av sig till något parti och säga att du villl kandidera? Du fick ju just en extra chans. Det är kul, det är viktigt och det utgör yttrst den grund på vilken demokratin vilar.
Hursomhelst – varmt välkommen till både valrörelse och studiecirkel – nu kör vi!
Adolphson 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.