falun 1743 – del 14

De ledande bland gruvdrängarna under bullret vid Magasinet är enligt samstämmiga vittnesmål Cornettens Anders Hansson, Tallberg, Björk, Danielsson-Stor, Jönsson och Lehus.

Handelsman Bergström

(Namnet på dagens galleria, Bergströms galleria, härstammar från diversehandlaren Abraham Bergström som hade ett litet affärsimperium på ön Holmen under mitten av 1800-talet. Tillsammans med sin syster Sara drev han en handelsbod som närmast var ett litet varuhus där man kunde köpa allt mellan himmel och jord (EPA?) och hade man inga pengar så kunde man byta nästan vad som helst mot varor, eller pantsätta saker för att få loss kontanter. Syskonen Bergström hade också en övernattningsstuga där tillresta bönder, ofta från Svärdsjö och Enviken, övernattade när det var dags för marknad i stan. Detta är möjligen, men inte säkert, en äldre släkting men hursomhelst borgerskapets representant i sammanhanget.)

vittnar om att Lehus inte varit ensam om att anföra gruvdrängarna från Stora Torget till Magasinet, det fanns minst ytterligare en bergsman vid hans sida och kanske flera.

I Magasinet satt alltså stadens ledande män och diskuterade hur man skulle gå tillväga med den närvarande upprorshären, dessutom hade upprorets ledare uppmanat dem att underteckna upprorets syn på succesionsfrågan.

Man blev fullständigt överraskad av den plötsliga anstormningen gruvdrängar, vaktare och bergsmän. Ingen släpptes in eller ut och gruvdrängarna var inte, som vi tidigare sett, mottagliga för förmaningar.

I det tillspetsade läget uppmanade handelsman Bergström marksheinder Eriksson och ingenjören Enström att fly ut genom fönstren på baksidan. På bakgården upptäckte gruvdrängen Forslund flykten men han mutas med en hand full med wita pengar” att tiga om det hela. Bergsmannen Ingelsson uppmanade rådman Ersson att även han ska fly.

Vittnet (gruvdrängen) Jöns Nilsson uppger inför rätten, möjligen för att rättfärdiga bullret, att han han innan bullret tjänat 15-30 daler kopparmynt i månaden men anser att han borde tjäna 2 daler kopparmynt om dagen eftersom den rådande dyrtiden kräver detta.

Ett annat vittne menar sig kritiserat de mest högljudda, främst Cornettens Anders Hansson för dennes beteende under bullret men fick då till svar att han måste tagit mutor för att ha mage att påstå något dylikt.

Gruvdrängen Willman lyckades i trängseln vid Magasinet ta sig upp till magasinsdörren och avkräva självaste landshövdingen en tunna säd med motiveringen att han och hans familj inte hade tillräckligt med mat.

När gruvdrängarna gemensamt krävde att geschworner Shultze ska komma ut ur byggnaden fick de till svar (lögnen) att att han inte varit på Magasinet på hela dagen. Vid det andra försöket att storma byggnaden uppmanades de åter att lugna ner sig för att inte ge upprorsmännen, vilka nu på grund av larmet började samlas i gårdsporten, anledning att starta ytterligare oroligheter.

Willman såg enligt vittnens uppgift helt vansinnig ut när han gick fram till landshövdingen och räckte honom sin yxa med påståendet att det var lika gott att landshövdingen slog ihjäl honom då han är lika lycklig levande som död eftersom han ändå snart svälter ihjäl.

Även landshövdingen tyckte vid den här tidpunkten att bergmästaren måste ge sin försäkran skriftligt då situationen var ohållbar och motvilligt lät sig bergmästaren övertalas.

Inga vittnesmål nämner något om något samarbete med allmogen eller upproret utan samtliga hävdar att “bullret” var en spontan händelse. Uppgifterna om hur många gruvdrängar som faktiskt varit vid magasinet varierar kring ett 40-tal varav många ska ha varit berusade.

På Stora torget talades det illa om marksheidern: skall en sådan ung Gloper och Snorkilling wärdera gamla karlars arbeten andra mer råbarkade element menade att man ville behålla whar sitt stycke af honom.

När prästen Stiernman fortsatte att förmana gruvdrängarna då de började löpa amok och bryta sig in i granngårdarna i jakten på de försvunna förmännen svarade man honom tig du, bry dig alls intet härom, ytan gå hem och läs din bok och låt oss taga rätt på wåra skiälmare.

Bergsmannen Jan Ersson, rådman Erssons andre son, såg med fasa gruvdrängarna rusa omkring beväpnade med yxor och leta efter hans far och bror. Hans kollega, bergsman Forslund tycker att gruvdrängarnas vrede mot geshwornern, på grund av dennes förmaningstal dagen innan upprorshären kom till Falun, förefaller märklig eftersom inga hot uttalades och ingen vid tillfället verkade upprörd.