falun 1743 – del 18

Detta är den sista och avslutande delen om gruvdrängarnas buller i Falun juni 1743. Sist presenteras alla källor för alla 18 blogginlägg i ämnet. Tack för reaktioner, kommentarer, glada och uppmuntrande tillrop – det värmer.

För den intresserade kan nämnas att jag har mycket material från många timmar på olika arkiv så mer kommer framöver.

SAMMANFATTNING

Den yttre utlösande faktorn för bullret i Falun var upproret Stora Daldansen i kombination med svåra tider. Gruvdrängarna såg ett tillfälle att åstadkomma förändringar. Den inre orsaken, som är minst lika viktig, är det groende missnöje som växt sig allt starkare under 1743.

Det förekom inget organiserat samarbete mellan upprorsmännen i Daldansen och gruvdrängarna. De förra ställde sig lojalt på bergslagens sida så snart de fått sina krav uppfyllda.

De förekom inslag av uppvigling men inte mycket. Händelserna var ett utslag av allmän upphetsning och ryktesspridning.

Den enda ledargestalt man kan peka ut är Anders Lehus. I början uppmuntrade han gruvdrängarna men byter efter hand sida och försöker, möjligen drabbad av opportunistens fotfrossa, istället lugna situationen.

Cornettens Anders fungerade som informell ledare för de mest uppjagade gruvdrängarna (eller de som var mest missnöjda). Han tycks dock ha sina arbetskamraters förtroende eftersom han senare finns med och överlägger med både bergmästaren och upprorsmännen i Daldansen.

De mest aktiva drängarna fick hårda straff medan vaktarna klarade sig ganska lindrigt undan (Lehus fick som nämnts böta). Trots dessa stränga straff lyckades gruvdrängarna övertyga med sitt uppror. De fick så gott som alla behålla sina anställningar och vilkoren blev också något bättre på sikt även om det skulle dröja mycket länge innan de nådde samma nivåer som sommaren 1743.

herrligt i Dalarne

löfva sig salarne

och källarsvalarne

frusta sitt mjöd

JO Wallin

ÅTALSPUNKTERNA MOT CORNETTENS-ANDERS

Gruvdrängen Anders Hansson på Falun, Cornettens Anders kallad, har varit till förhör den 4:e, 5:e, 14:e, 26:e, 27:e och 31:a oktober 1743.

Har tagit illa opp herr Geschwornern Shultzes förmaning som han gjorde till gruvdrängarna på köpet den 8:e juni.
Påstått att herr Geschwornern aldrig skulle få komma tillbaka och bliva Geschworner.
Önskat få tillfälle att betala Marksheidern för det han varit obillig mot honom på köpet.
Kommit med flera överens på Elfströms krog den 9:e juni att gå på magasinet och höra vad de kunde uträtta på magasinet.
Varit på magasinet den 9:e juni eftermiddagen, och där stått främst vid farstubron.
Fört ordet för dem som påstått de deputerades avsättande.
Varit bland de mest bullersamma.
Ganska ovettig.
Fodrat ut herr Geschwornern
Sagt att han lovat plåga gruvdrängarna som Israels barn plågades av farao i Egypten.
Gått in i magasinsbyggnaden och sökt rådman Ersson och Geschwornern.
Varit så ond att han gråtit
Skrikigt så häftigt att Lind fått hand på munn på honom
Varit den enda orsaken att till att gruvdrängarna trängt sig in i rummen.
Sagt till Geschwornern “jag skall klippa till dig din släthåkan”.
Till jämte att han fått mutor och att han ej kunde gå till skift förrän han fått tala med rådman Ersson.
Sprungit neder åt magasinsbakgården och där sökt rådman Ersson.
Stått längst upp på nattstugetrappan och bjudit till att rycka opp nattstugedörren.
Varit upp till nattsugan.
Varit på magasinet så som anförare för Tallberg.
Haft agg till Geschwornern sedan han var bergsfogde i orten.