I fädrens spår för framtids segrar, del 2

Jag hade lite tid övertillsammans  med Thureson och Darke för en tid sedan. Samtalet kom till en del att handla om våra barn och våra roller som föräldrar.

Jag lyssnade på Skavlan när han intervjuade Alex Shulman om hans syn på sin roll som pappa. Alex menade att alla föräldrar gör sina barn skada och att gott föräldraskap handlar om att minimera den skadan.

Darke hade lyssnat på vår ungdomsidol Mauro Scocco som inför sin förstföddas ankomst menade att det där med uppfostran fick han allt se hur det blir med. Det handlar om att ge så mycket kärlek det bara går, menade han i sedvanlig Mauro-stil.

Det översatte Darke till att föräldraskap innebär att så långt det är möjligt skapa den perfekta dagen för sina barn. Vilket inte handlar om att skämma bort dem eller på andra sätt göra dem björntjänster.

För egen del sammanfattar jag föräldraskapet med detta:

Man har lyckats steka det perfekta ägget till lunch, du vet, med hård vita men lös gula vilken samtidigt är hård i botten men rinnig på ytan, och glad i hågen ska äta det efter att barnen redan fått sin mat.

Då kommer någon på att man också vill ha ägg fast man inte skulle det när du började steka. Då ger man bort detta kärleksfullt stekta ägg utan att knysta och ser sedan barnet äta mycket lite av det varpå matkrig i stället utbryter.

En mer allvarlig sida innebär att försöka vara en trygg förebild och att bjuda motstånd i bland.

I källaren hade vi, när jag var liten, ett gammalt matbord. Med några exemplar av min fars outgivna romandebut kolmilan som nät fick vi ett fullt fungerande pingisbord. Vilka bataljer utspelade sig inte där!

Men jag vann aldrig. Förrän plötsligt en dag. Jag minns den oerhörda eufori jag kände när jag till sist vann. Att jag kunde besegra PAPPA! Det som tills dess varit omöjligt!

Detta förde mig småningom fram en seger i min åldersklass i Falu BTKS:s tävling 70-aden, en pingistävling med oerhörd prestige på sin tid.

Ändå kan jag räkna upp en massa saker mina föräldrar gjorde som jag själv inte ska ta efter i egenskap av pappa. Säkert kommer mina flickor att tänka på samma sätt en dag. Det hoppas jag verkligen.

Jag kanske har sagt det förut, men det förtjänar att upprepas. Min fars filosofi när han fick kritik för mitt uppförande.

Jag tar ingen kritik nu, kom i gen när han är vuxen.

2 reaktioner till “I fädrens spår för framtids segrar, del 2

  1. Hur man än vänder och vrider på det så är föräldrar alltid en generation närmare aporna än sina barn. Ibland tar evolutionen stora språng, ibland små.

Kommentarsfunktionen är stängd.