Drottningoffret

Ända sedan prinsessbröllopet, där grodan från bland annat Bojsenburg blev en prins, har monarkin i Sverige kommit att diskuteras på ett mer intensivt sätt än tidigare.

Republikanerna vädrar morgonluft och kungen är inte längre fridlyst. När jag jämförde den svenske statschefens eskapader med den italienske slogs jag av något helt annat, dock. Jag tänkte på Victoria som blivande statschef.

Visst är det bra att italienskorna äntligen reagerar mot den sexistiske pajasen som styr deras land. Och det känns bra om vi skulle få en kvinna som statschef här i vårt land. Om monarkin består måste det påverka, att få en kvinna på den posten.

Mycket mer kanske, än om vi fick en kvinnlig statsminister.

Hon blir den tredje drottningen utan överordnad kung sedan Gustav Vasas dagar. Frågan är om Victoria gör som sina företrädare: slutar i förtid och lämnar över jobbet till en man.

Drottning Kristina hade det inte så lätt.

Precis som sin nutida kollega hade hon att hantera att hon borde varit man, vilket var illa i omgivningens ögon att hon inte var. Man fick ändra lagen så att kvinnlig tronföljd kunde gå för sig. Politiskt är kanske Kristina mest känd för att hon tog tillbaka en massa gods och gårdar från adeln till kronan.

Hon tröttande ur 1654, abdikerade och lämnade över makten till sin kusin Karl X, vilken i sin tur kom att ägna sin tid åt att slå ihjäl polacker och danskar.

En oerhörd skandal var det hursomhelst. Sveriges drottning, dotter till den store Gustav Adolf, lejonet från Norden, som dog för sitt land och protestantiska tro på Europas leriga fält, hoppar av till papisterna!

Kristina blev i stället en ledande kulturpersonlighet i Rom där hon gick ur tiden 1689. Hon har i efterhand blivit föremål för dom mest vildsinta spekulationer om könstillhörighet och sexuell läggning på grund av sitt agerande. På mig verkar det som hon var en självständig kvinna som bröt det mot det som förväntades av henne. Man kan i dag besöka hennes grav i Peterskyrkan i Rom.

Nummer två i ordningen, Ulrika Eleonora, regerade inte så länge. Som syster till Karl XII fungerade hon som någon sorts viceregent eftersom han aldrig var hemma. När Karl XII dog 1718 utropade hon sig själv till drottning genom arvsrätt.

Men Sverige var less på envälde och hon fick finna sig i att väljas till drottning i stället för att få titeln genom arv.

Det fungerade inte så bra eftersom hon var skolad i enväldets nobla konst. Man kan inte lära gamla hundar att sitta, hon avsa sig kronan redan efter ett år till förmån för sin man Fredrik, sedemera Fredrik I av Hessen.

Denne Fredrik var en gammal tysk krigshjälte, ståtlig och manlig, som lyckats väl genom att gifta sig med den svenske kungens syster. Som kung fick han finna sig i att få sin makt kraftigt reducerad samt acceptera att hans släkt inte skulle ärva tronen.

Det gick inget vidare för honom heller så han ägnade sig mest åt nöjen och älskarinnor. Hur detta påverkade Ulrika Eleonora kan vi ju bara gissa. Hon dog 1741 i smittkoppor.

Hur ska det gå för vår blivande drottning Victoria?

Hon verkar ha börjat bra genom att gifta sig med en person hon, ser det ut som iallafall, älskar. Han verkar även älska henne tillbaka. Det är väl ingen dum början.

Jag hoppas att hon och Daniel kan påverka oss i synen på jämställdhet, så länge de är så offentliga som de nu är. Jag funderar även över vilka krav man kan ställa på en av vårt lands mest offentliga personer.

Och hur mycket hon är villig att offra.