Jag har en kompis som heter Daniel. Han är även kamrat med Thuresson. Daniel har å sin sida en kompis som heter Janke Brandberg.
Jag och Thuresson har vänner från Uppsala-tiden som heter Brandberg. En av dessa Brandbergare har bytt efternamn till sin mors: Jancke.
För några år sedan var vi på en tillställning hemma hos Daniel.
Jag nämnde då för Janke att jag kände andra människor som också heter Brandberg. Just making small talk, så där som man gör med människor på tillställningar. En skugga drog över Jankes ansikte.
Han menade att dessa andra Brandbergare inte var äkta för de hade antagit namnet på 30-talet, eller så. Medan han själv minsann alltid hetat Brandberg.
Alla namn har förvisso ett ursprung och jag är inte säker på att man kan uttrycka sig så där. Att man alltid hetat något, alltså. Med tanke på Jankes ganska häftiga reaktion släppte jag ämnet.
Hursomhelst.
Det gick en stund och plötsligt uppmärksammade jag att Thuresson förde samma typ av diskussion med Janke. Det hela var intressant, tyckte jag, eftersom jag ville se om det gick bättre för Thuresson än det gjort för för mig.
Dessutom anade jag att detta kunde bli kul.
Men tyvärr, han råkade ut för samma sak. Thuresson fortsatte dock: Fast den äldste sonen, Fredrik, har bytt namn. Han heter inte Brandberg längre sa han uppmuntrande.
Janke sken upp. Jasså! Vad heter han nu då?
Janke, sa Thuresson dystert.
Adolphson 
Jag tror han menade att ni tagit namnet på 1930-talet. Men vi kan fråga honom, han har ett kråkslott mellan Falun och Borlänge där han vistas sommartid. På vintern håller han till i Stockholm.
Fantastiskt! Är det oss han syftar på så måste det åtminstone varit 1730-talet han menar (men förmodligen tidigare än så). Önskar att jag varit med! Det kunde ha blivit intressant!
Briljant.