Välkänd är den tragiska historien om relationen mellan Oscar Wilde, en av vår kulturs stora författare, och den för samtiden välkände lord Alfred Douglas (Bosie).
När förhållandet blev känt anklagade lordens far Wilde för sodomi och han dömdes i mitten av 1890-talet till maxstraffet: två års straffarbete. Eländet var inte över. Domen ledde i det viktorianska England till att Wildes rykte förstördes.
Han försattes i konkurs på grund av de höga rättegångskostnaderna. Det hela anses allmänt ha förkortat författarens liv och självfallet påverkat hans författargärning. Wilde dog föraktad och i misär.
Bosie ägnade resten av sitt liv att söka upprättelse. Rentvådd blev han aldrig trots flera resningar i målet. Han gick ur tiden 1945 som en bitter enstöring.
Säkert hade såväl samtidens syn på honom som hans eftermäle varit mildare om han delat sin älskades öde. Bosie gick istället från gayaktivist till aktiv homofob.
Tyngre bevisning i rättegångarna utgjordes av brev från Wilde till lorden, dessa finns bevarade och publicerade. Andra texter där Wilde gav sin syn lästes upp i de följande rättegångarna efter hans död.
Detta vände sympatierna från Bosie tillbaka tillbaka till Wilde, något som knappast var Bosies avsikt. Det var så dags.
Läs gärna om den sorgliga, men viktiga, historien
här.
Nu är detta knappast första, eller sista, gången någon försöker dölja egen homosexualitet genom att i överdriven nitiskhet peka ut andra. Bosie skrev emellertid också egna dikter.
Paradoxalt nog har en av dessa blivit många homosexuellas rubrik, om man kan säga så. Framförallt frasen: Jag är den kärlek som inte vågar säga sitt namn är talande i sammanhanget.
Vad vill jag nu säga med detta?Kanske att vi bör vara försiktiga med hur vi ser på och hanterar normer i vår egen tid.
När vi upprörs av historien måste vi komma ihåg att liknande öden i olika sammanhang ständigt skett. Och sker i detta nu runt omkring oss. Hur kan man vara mer uppmärksam på saker som framtiden kommer förfasas över när den ser tillbaka på oss som lever nu?
Eller att ett tydligt drag hos totalitära ideologier, från vänster till höger, är att dessa alltid vill lägga sig i människors kärleksliv och sexualitet. Alltså det mest personliga och inersta vi har: vårt känsloliv.
Strävan efter att vilja kontrollera det mest grundläggande mänskliga är också det mest otäcka hos dessa. Tar man sig den rätten är man kapabel att göra vad som helst mot människor.Sexualitet är personligt så länge det rör sig om frivilliga handlingar begångna av vuxna människor. Man kan säga mycket om ett samhälles lagar, konfession och samhällsdebatt utifrån dess sexualitet. Hur har vi det här hemma?
Jag avslutar med en länk till Bosies dikt.Och med en bild på den olycklige man som flydde samtidens hån och sin älskades vålnad.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
2 reaktioner till “Bosie”
Kommentarer är stängda.