The best and the brightest i Fryshuset

The best and the brightest kallades på sin tid den närmaste kretsen kring den nyvalde president Kennedy. Fenomenet är inte ovanligt: bakom en karismatisk ledare finns ett batteri av begåvningar. Lite av samma lyster rådde  kring Olof Palmes innersta krets när han var ny partiledare i början på 1970-talet.

Det är viktigt det där, antar jag, att ha begåvat folk omkring sig. När S var på höjden av sin makt var det dit de politiska begåvningarna fylkades: Ingvar Carlsson, Pierre Schori, Margot Wahlström, Sten Andersson och Olof Feldt.

Fan vet om de var sossar egentligen, men styra landet ville de.

Idag söker sig politikens karriärlystna till M. Anders Borg anses allmänt vara en mycket duglig finansminister och Per Schlingmann, förövrigt jämngammal med undertecknad, är någon sorts PR – och ideologs-geni.

Nå, själv vill jag naturligtvis inte vara sämre.

Jag har skapat mig en alldeles egen stab av spindoktors och referenser. Dessa mina alldeles egna best and brightest ger mig knuffar åt vissa håll, inspiration och kritik. De påtalar skoningslöst mina brister och hjälper mig att lyfta fram mina goda egenskaper.

De hjälper mig att bli en trovärdig, genuin och kompetent politiker som ett intressant alternativ i valet 2014.

Vill man följa den processen, och det kan man göra oavsett om man delar min ideologiska övertygelse eller ej, är det här på bloggen eller på min facebooksida man kan göra så. Fast allt handlar inte om sociala medier, man bör även fundera över vad verkligt engagemang innebär. Man kan vara emot olika typer av missförhållanden eller övergrepp utan att stödja saken på facebook.

Det finns även anledning att vara uppmärksam på hur vi använder oss av de sociala medierna.

På Kvarnberget i centrala Falun ligger en dyster och monumental byggnad  i brunt tegel.

Delar av byggnaden står tidvis tom i väntan på hyresgäster medan det i andra delar finns en restaurang och catering-firma: carianna. Det finns gott om plats i byggnaden. Detta var i början av det glada 80-talet resultatet av regeringens beslut att utlokalisera diverse myndigheter och verk i landet.

Det fanns en poäng i att man inte samlade all verksamhet i Stockholm.
Och Domänverket hamnade i Falun. Hurra!
En vacker tanke. Men, tyvärr, det funkade inte.
Efter ett par år flyttade huvudkontoret tillbaka till Stockholm.

Ska makten vara centrerad eller inte? Det är en intressant fråga, tycker jag. Vad tycker kungen? The best and the brightest verkar hursomhelst inte vilja bo ute på landet. De vill bo i Stockholm, Bryssel eller New York. Själv tror jag kanske inte så starkt på idén att kasta ut verk och myndigheter runt om i landet. Däremot tror jag på att företag förankrar sin identitet i olika landsdelar.

I det sammanhanget tror jag också att företagande och integration skulle passa väl in i tanken hur man kan få landsbygden att växa och utvecklas i Sverige. I vissa delstater i USA och Kanada har exempelvis somalier i större utsträckning än i Sverige lyckats komma i arbete.

Om vi struntar i det här med att bygga gigantiska byråkratiska betongkomplex att inhysa myndigheter och verk. Stimulera istället individen. Tro på, i det här fallet den somaliska, människan. Gör det lätt att förverkliga en dröm eller idé.

Nyckeln är språket. Låt alla nyanlända snabbt lära sig svenska. Ge dem grundläggande kunskap i företagandets villkor och koppla det till en viss regions behov. Det kostar lite i början men i det långa loppet betalar det sig många gånger om. Det är jag helt övertygad om.

Jag kommer på min löparrunda till Kvarnberget. Det är mörkt ute. Det gamla Domänverket ser skrämmande ut i mörkret. I min fantasi ser jag framför mig hur byggnaden istället badar i ljus och hur olika nationaliteter trängs i den överfyllda byggnaden.

I min dröm är platsen numera Dalarnas migrationscentrum, eller Fryshus, där föreläsningar i vitt skilda ämnen hålls, konserter ges, kulturer blandas och lär sig om varandra genom människors möten. Här får politiker och arbetsgivare lära sig att ta till vara entreprenörer oavsett bakgrund och entreprenörer hur man förverkligar en idé.

I stället för gamla Domänverket ligger här nya Fryshuset.
Hela byggnaden är plötsligt en enda stor basar av mångfald.
Glad i hågen känner jag att visst tusan kan man ägna sig åt förebyggande riskhantering i mörker.

Sen suckar jag lite, som Askungen, och när jag vänder hemåt mal en mening i mitt sinne: nåja, vad är ett Fryshus i Falun? Det kan ju vara dötrist, tråkigt och… alldeles alldeles underbart!

En reaktion till “The best and the brightest i Fryshuset

Kommentarsfunktionen är stängd.