Berlinmurs-argumentet

Remembrance Day är en nationell högtid i de flesta länder som deltog i andra världskriget. Man hedrar denna dag de stupade i kriget.

Det finns i franska och tyska städer även monument med de stupades namn ingraverade. Det finns vidare stora krigskyrkogårdar från både första och andra världskriget runt om i Europa. Jag har själv besökt Normandie.

Jag nämnde i mitt förra inlägg att jag blev hånad för jag i går använde mig av berlinmursargumentet. Tage, han som gick i taket över argumentet, och jag känner varandra väl sedan lång tid tillbaka så ibland kan tongångarna bli lite hårda. Helst eftersom vi har olika syn på mycket i världen.

Hans senaste twitter får stå som exempel: Berliunmursargumentet är så jävla pantat så att jag inte begriper hur en smart människa som du kan använda det. Over and aus!

Ett snyggt, förvisso klassiskt, retoriskt grepp att idiot-förklara någon genom att vädja till vederbörandes intellekt. DU borde veta bättre. Men så enkelt går det inte. Frågan är för viktig för att viftas bort.

Salig mor sa alltid att man inte ska döma sina vänner efter politiska åsikter. Det har ofta varit användbart för mig att tänka så och jag har, bland annat genom det förhållningssättet, vunnit många goda vänner och diskuterat med många spännande människor.

Däribland Tage och likasinnade kring honom.

Som historiker reser jag dock genast ragg när någon säger att historiska exempel inte är giltiga i dagens samhälle.

Men vad innebär egentligen detta provocerande berlinmursargument?

Mitt i Europa, med epicentrum i Berlin, byggde ett system 1962 en mur. Man ville stänga inne medborgarna och stänga ute omvärlden, regimkritiska åsikter och tankar. Många av Europas innevånare levde därför inte i demokrati och frihet före 1989.

Idén är knappast ny. Kinesiska muren och Hadrianus mur är två andra historiska exempel på när mänskligheten försökt sig på trixet att rent fysiskt tvinga på någon annan sin överhöghet.

Berlinmuren var dock ett sådant flagrant övergrepp på mänskligheten att amerikanska presidenter utan problem kunde fira triumfer och göra sig till hela världens talespersoner och peka finger öster ut. JFK:s berömda tal har jag bloggat om tidigare.

Murens tydlighet som symbol för förtryck och våld gjorde även att en sådan president som Ronald Reagan kunde sätta ett historiskt fotspår genom sitt tear down this wall-tal som man kan få en glimt av här.

Jan Björklund har beskrivit berlinmurens fall som liberalismens största seger. Det tycker jag han gör rätt i.

Hela EU är ett fredsprojekt med andra världskriget och kalla kriget som bakgrund. Mer öppenhet, mer samarbete, mer globalisering ger ökad tillväxt och demokrati. Och framför allt mindre krig, hot och intolerans.

Vänstern och extrem-högern vill gå ur EU. De vill stänga gränser och isolera. Inte släppa in människor, som de uttrycker det: okontrollerat, i vårt land. Det verkar alltså som om både vänstern och högern, om än från olika horisonter, båda längtar tillbaka till tiden före murens fall.

Måhända glömmer man att Sverige är beroende av sin export. Kanske glömmer man också att exempelvis den svenska vården skulle kollapsa utan invandrare.

Marit Paulsen föreslog nyligen att man i Europa kunde ha en Remembarence Day. Syftet skulle vara att minnas hur det var i Europa före murens fall, exempelvis under mitten på 1970-talet: högerdiktaturer i Spanien och Grekland, vänsterdiktaturer i stora delar av östra och centrala Europa.

Skulle man resa någonstans var man tvungen att månader i förväg ha passet i ordning, ansöka om diverse visum och uppehållstillstånd, för att sedan, när man omsider påbörjat sin resa, finna sig sittandes i eviga köer i väntan på att diktaturens kreatur skulle dubbelkolla och trippekolla ditt pass för att du skulle kunna passera en gräns.

Lätt var inte temat för dagen. Inte fritt, demokrati eller jämställdhet heller.

Att arbeta eller studera utomlands var i princip omöjligt. Min gamla chef Ariana som tack vare kärleken flyttade från östblocket (som vi lite dumdrygt då kallade halva kontinenten) till Sverige bara för att upptäcka att hennes universitetsutbildning inte gällde här.

Den gällde inte.

Så hon fick helt enkelt skaffa sig en ny universitetsutbildning giltig i Sverige. Sedan fick hon väl hoppas att hon inte skulle flytta vidare till ett tredje land. Det mänskliga livet, eller samhällsapparaten i de flesta länder, är inte konstruerat att hantera att varje individ måste skaffa sig en ny utbildning om personen flyttar utanför landets gränser.

Nej, du Tage. Berlinmursargumentet är inte pantat. Det är i allra hösta grad relevant. Det är viktigt på samma sätt som vikten av att inte glömma bort Förintelsen, 9/11 1974 i Chile eller Gulag. Och så vidare.

Men jag gillar dig ändå. Och du mig, vet jag ju.

Men, som fredstrevare: Här!

Funkar inte det så: Här!

Och funkar nu inte något av detta så spelar jag ut det kort jag VET att du inte kan motstå: En grabbmiddag signerad Adolphson. Du vet ju hur det brukar vara: varje tillfälle är som att stå högst uppe på en klippa och kasta sig ut.

Vad säger du? Är det dags för en skål Gulag… förlåt, Gulaschsoppa, och lite livsåskådningsdiskussioner snart?