Oförstånd i ämbetet böta kr 400

Det ringde en snubbe från något institut och ville ställa en mängd frågor. En fråga gällde huruvida jag kände till någon bloggare. Vad är det för jävla fråga, egentligen. Jag svarade att jag kände en i Borås.

Mannen fortsatte ställa sina frågor. Jag svarade, som jag brukar, fullständigt lögnaktigt på varenda en. Det är en integritetsfråga, det där. Ringer någon för mig okänd försäljare/undersökare opåkallat till mitt hem, på bästa sändningstid, får vederbörande stå ut med mitt lilla uppror.

Det vill säga att jag ljuger.

Till sist var vi båda lika uttråkade. Han mässade monotont sina frågor och jag svarade god dag yxskaft. I slutet antog han att det inte spelade mig någon roll att man spelade in dessa samtal i kvalitetsförbättrings eller utbildningssyfte?

Jag lät honom förstå att detta var korrekt uppfattat.

—

Apropå Borås. Nu har det hänt. Mitt fall som förälder är fullbordat. I somras frågade döttrarna med tindrande ögon vilka som var mina favoritbarn. Roger och Ros-Marie svarade jag i saklig ton (jag vet, jag vet, not my finest hour).

Det blev tyst ett tag. Sedan stod de där och trampade igen. Med ynkliga röster undrade de var Roger och Ros-Marie bodde. I Borås, svarade jag innan hjärtat brast.

Oförstånd i ämbetet, böta kronor 400. Riktat till mig med anledning av ovan.

Jag tror att vi 1970-talister, den ironiska generationen, är den sista generation som oproblematiskt kan härleda frasen ovan rätt. Men vad händer när denna förarglighet, hämtad från spelet Monopol, inte längre är allmän kännedom? Hur ska det då gå för mänskligheten?

Det oroar mig. Jag bli så orolig.

—

Någon gång har jag visat utdrag ur flera olika barnprogram för mina elever. De blir alltid fascinerade över att allt förr gick så långsamt. För mina egna barn ger jag tummen upp för Fåret Shaun.

Annars har vi på DVD Kalles Klätterträd, Det var en gång och Farbrorn som inte ville va stor. Snart är det dags att introducera Family guy. Åh, vad jag skrattar åt den. Eftersom den stundtals är lite osmaklig får den intresserade själv leta upp den.

Annars är Hotell Kantarell ett underskattat program. Och apropå: nu börjar de sociala medierna svämma över av svampbilder. Man vill ju inte vara sämre – här är mitt bidrag.