Arabia Felix

I Wikipedia står det att läsa:

Under mitten av 1800-talet startades Sveriges och världens första alkoholmonopol i Falun, ”i sedlighetens intresse”. All alkoholförsäljning i staden reglerades och skulle ske ansvarsfullt. År 1860 blev det olagligt att sälja alkoholdrycker till personer under 18 år och tillverkningsförordningen förbjuder husbehovsbränningen. 

Varför just i Falun?

Som vanligt beror det på gruvan och i det här fallet företagets, världens äldsta företag, Magasinsverksamhet. Under tidigare århundraden kunde arbetaren istället för lön hämta ut förnödenheter, mat, kläder och…sprit, ur bolagets eget magasin.

Detta natura-system (!) var inte bra ur mänsklig synpunkt. Bland annat beroende på att arbetaren lätt hamnade i skuld och därigenom blev ofri. Inte minst alkoholen spelade in därvidlag.

Jag kommer för övrigt ihåg när jag följde med mina föräldrar till det gamla systemet i Falun, det som idag är ett hotell. Där inne stod man i kö och beställde över disk fjärran från självplock och lördagsöppet.

Det är idag omstritt hur vi ska utforma alkohollagstiftningen. Inte minst inom (FP) finns det olika uppfattningar.

Å ena sidan betonas individens frihet och ansvar, å andra sidan samhällets ansvar. Tillgång ger efterfrågan. Ökad tillgänglighet ger ökad konsumtion och i förlängningen av det utslagning bland dem som inte klarar hanteringen.

Sedan kan man ju fundera över vad som är ett bruk och vad som är ett missbruk.

Är det egentligen inte rätt logiskt? Har staten högre kostnader för ett bruk/missbruk har staten rätt att reglera detta. Om man nu inte vill minimera statens inflytande till nattväktar-varianten.

Alltså från sprit till T-party. Vidare till Tsprit-party vill jag emellertid inte.

Kanske ska vi ge upp helt och dela ut sprutor till heroinister eller bygga egna motorvägar för rattfyllerister.

Sedan finns ju, för oss liberaler, och andra, den gamle John Stuart Mill där i bakgrunden. Lärofadern menar att en människas missbruk/bruk helt och fullt är vederbörandes eget ansvar och därför inte är att ingripa i. Om, och det är viktigt, personen ändå sköter sina plikter trots sin last.

En alkoholiserad yrkesperson, kompis, anhörig, som är briljant är bättre än en nykter inkompetent dito.

Hur avgör man när någon inte sköter sina plikter? Och kan en stat ha individuell lagstiftning, en för skötsamma och en för missbrukare? Kanske en tredje för brukare?

Nej. Vi är lika inför lagen. Det är en demokratisk grund.

Jag tror inte man kan bygga ett samhälle på sådana villkor. Jag tror att man måste enas om vissa grundläggande regleringar inom vilka vi är fria att utöva vår individualitet.

Jag gillar Systembolaget. De har kunnig personal och brett utbud. Ändå, motsägelsefullt nog, köper jag också vin från ett tyskt företag som kör hem en låda till min dörr när jag så önskar.

Företaget ifråga har ett annat utbud än systembolaget. Utan att gå in på min vinsmak ytterligare kan jag säga att jag är glad för detta komplement och tror dessutom att konkurrensen gör att systemet blir ännu bättre.

Jag skulle trots det inte vilja avreglera marknaden helt. Det skulle inte gynna den. Sämre och ett mer slätstruket utbud. Mycket tetra, kanske.

ICA med flera klarar sig nog ändå.

Som vanligt tänker jag att man bör fundera över vad ökad tillgänglighet, avreglering, i förlängningen leder till. Ökad tillgänglighet, enligt snabbköpsprincipen, på vapen och droger har ett framtida socialt pris.

Romarna kallade arabiska halvön för Arabia Felix, alltså Lyckliga Arabien. Detta eftersom de tyckte att landet var rikt på myrra, rökelse och vete. Ett välmående land, helt enkelt. Men vid närmare granskning hittade de samma typ av problem som de själva hade hemma i Rom.

Med andra ord: Gräset är inte grönare på andra sidan. Vare sig för Bob Marley, Vin & Sprit-bolaget, mig och mina grannar som håller på att anlägga trädgård eller i den antika världen.