Lärarna är nöjda

Det gjordes undersökningar angående kollegornas inställning till politiken och dess företrädare både före och efter valet av Skolvärlden, Lärarnas Riksförbund och Lärarbarometern.

(Säkert har många fler genomförts men jag har inte läst dessa).

Trenden är tydlig. S har relativt lågt förtroende i skolfrågor medan cirka 30 % har högt eller mycket högt förtroende för Björklund och hans skolpolitik. 70 % har lågt eller mycket lågt förtroende för honom och FP.

Istället har MP och Gustav Fridolin seglat upp som favorit. Mannen som Björklund kallade för Pojken med guldbyxorna är nu minister.

Detta är en känsla jag haft länge – och nu har jag fått det bekräftat i för/eftervalsanalyser – skolpersonal är i stor utsträckning grön.

Jag är inte förvånad samtidigt som jag är det.

Lärare är i relativt stor utsträckning idealister. Och nu verkar det som den gröna ideologin ersatt liberalismen (visserligen alltid i konkurrens med vänstern) som rörelsen a la mode för intellektuella och universitetsutbildade människor.

Liberaler och Miljöpartister återfinns i stor utsträckning i storstäderna, vid universiteten och i skolans värld medan de som vill gömma sig i det stora trygga kollektivet, som S och SD:s väljare, finns på landet.

Det finns ett drag av liberala idéer i MP, de engagerar sig utöver miljön i utbildningsfrågor och är därmed ett alternativ (genom sin positiva inställning till friskolor) till betongkollektivismen inom S-V.

Det jag upplever som konstigt med kollegornas val är att så många av dem väljer att se ett alternativ som inte vill återförstatliga skolan som det bästa valet. För S och MP är den frågan iskall.

I skrivandes stund ska dock medges att åtminstone en ledande sosse nyligen tog upp saken. Om det parlamentariska läget kärvar ihop sig alldeles ofantligt framöver kanske den utsträckta handen från Löfven måste innehålla detta förslag som enda möjlighet att undvika ett nyval.

Om ett förhandlingserbjudande från S innehåller en tredje pappamånad och förslag att återinföra det statliga huvudmannaskapet för skolan avgår kanske Björklund och en ny FP-ledare med mandat att förhandla tillträder.

Men nu spekulerar jag. För jag vill då rakt inte samarbeta med S, inte. Det har man ingen glädje av. Det är bara ytterligare en variant på den blockpolitik som Löfven säger sig vilja bryta med och som är skadlig för små partier.

Jag menar: se på MP. Visst, första gången i regeringen och med 7 ministrar.

Men tvärt emot deras politik så blir RUT kvar, förbifart Stockholm ska byggas, fler flygplan och ubåtar ska beställas, kärnkraften behållas. Om jag var grön väljare skulle jag…åtminstone få regeringsglädjen lite grumlad.

Men lärarna är glada, som sagt. För de har fått som de vill. Och jag blir lite glad mitt i all bedrövelse för nu när alla vallöften ska infrias kommer det ju att bli guldregn över skolan. Lite som grannyran, ungefär.

För jag vill ha högre lön. Jag gillar att själv kunna bestämma över mina resurser. Det var ju därför jag valde att rösta på, och kandidera för, ett alliansparti. (Det betyder emellertid inte att jag saknar empati för dem som har det svårt – men det faller utanför ämnet.)

I förrgår sa Fridolin att han ska vända skolresultaten på 100 dagar. Det är 98 kvar. Är kollegorna lika nöjda då, tro?

Skolan ska inte vara ett politiskt slagträ. Låt oss professionella sköta den. Så som i Finland (ständigt detta Finland).

2 reaktioner till “Lärarna är nöjda

  1. Något som är ännu mer anmärkningsvärt gällande skolan och den nya regeringen är att man vill göra gymnasieskolan obligatorisk. Man vill i princip tvinga in de elever som är som mest skoltrötta. Nu är det redan en stor majoritet som går gymnasiet, men gör detta gymnasiet till en bättre skola? Löser sig de problem som finns i skolan genom att ta in fler skoltrötta elever i skolan?

Kommentarsfunktionen är stängd.