En grundläggande frågeställning för arbetet är antagandet att en mentalitetsförändring skett i södra skärgården under undersökningsperioden och jag vill undersöka hur den sett ut och vad har framkallat den. Kan man, och i så fall när, urskilja en klar skiljelinje när skärgården blir en del av omvärlden från att ha varit en tämligen isolerad värld. Är sammanslagningen med Göteborgs kommun 1974 den skiljelinjen eller är detta bara ett konkret resultat på något som redan skett?
För att belysa detta vill jag försöka se skärgårdstrafiken ur Styrsöbolagets perspektiv, drivs bolaget enbart av kommersiella intressen eller känner man ansvar inför skärgårdens krav och behov? Har man funnit balansen mellan vinstintresset och allmännyttan? Om man har det, finns det risk för att dessa värden går förlorade vid en mentalitets – och strukturförändring?
Jag kommer också att titta på ämnesområdet ur skärgårdens perspektiv, vilka reaktioner och krav har förekommit under det förra seklet? Som tidigare nämnts finns det en ganska stor flora av reaktioner från allmänheten att tillgå i tidningsmaterialet och jag vill undersöka vad det var som fick dem att reagera samt när de reagerade. Sammanfaller de permanentboendes intressen med sommargästerna eller har dessa grupper olika intressen?
Ytterligare en viktig aspekt är de statliga skärgårdsutredningar som kom precis före och efter andra världskriget. Vad ansåg bolaget och allmänheten, statligt övertagande av transportfrågan som vid järnvägen eller skulle staten enbart bidra ekonomiskt? Skulle staten styra upp spelreglerna och komma med förbud mot så kallad illojal konkurrens?
Den södra skärgården ligger som tidigare nämnts i landskapet Västergötland och sträcker sig från Göta älvs mynning i norr till Vrångö i söder. Den norra skärgården tillhör landskapet Bohuslän. Till den södra skärgården tar man sig med Styrsöbolagets båtar från Saltholmen i Göteborg, men det finns periodvis möjlighet att färdas in till centrala Göteborg.
Den första ön är Asperö som har två bryggor där den mest trafikerade är den norra som ligger i asperösund. Asperö har cirka 440 innevånare och det finns både affär och post på ön. Fortsätter man med båten in i sundet kommer man till Brännö. Bryggan heter Rödsten och byggdes efter att sundet muddrats upp på 1920-talet vilket gav en förkortad restid in till Göteborg. Antalet innevånare har stadigt ökat från 240 1975 till 610 1996. Huvudleden på ön går via gamla bond- och lotsgårdar till den första bryggan som Styrsöbolaget angjorde: Husvik.
Stora Förö och Knarrholmen är öar som endast angörs sommartid. Det finns cirka 100 hus på Förö. Knarrholmen överlämnades som gåva från Johnssonfamiljen till Götaverkens arbetare 1940, idag är det Metall som låter sina medlemmar hyra hus på ön.
Köpstadsö ligger söder om Asperö och har cirka 120 bofasta innevånare. Ön var före 1920-talet hemmahamn för ett antal segelskutor men är i dag en ren pendlar- respektive ö för sommarboende.
Styrsö med huvudbryggan Bratten kan sägas vara södra skärgårdens knytpunkt. Härifrån har man närmast till alla samhällsfunktioner på ön, inklusive de på Donsö via broförbindelse. På Styrsö bor det cirka 1400 personer varav de flesta pendlar in till Göteborg. Det finns dock en del arbeten på ön. Det finns åtta fiskebåtar, vårdhem och vårdcentral, grundskola, stadsdelsförvaltningen för hela södra skärgården finns på ön.
I och med it-samhällets frammarsch har det kommit nya möjligheter att jobba i sitt hem och det finns exempel på detta på Styrsö. Styrsöbolaget har hittills svarat för skolskjutsarna från alla öarna till Styrsö och för gymnasieeleverna in till Göteborg. På andra sidan ön ligger det ursprungliga fiskeläget Tången som också trafikeras av Styrsöbolaget. Som framgår har Styrsö de flesta samhällsinstitutionerna, man har två affärer, post, kyrka, några mindre restauranger och kiosker.
Fordonstrafik är förbjuden i hela skärgården, enbart så kallad nyttotrafik tillåts. Innevånarna använder sig av sina båtar, små elfordon (”golfbilar”) och trehjuliga flakmopeder.
På Donsö har fisket alltid spelat en stor roll och man har idag 14 trålare på ön. Småföretagandet har alltid varit stort, flera rederier med ett 20-tal tankfartyg hör hemma på Donsö (utan möjlighet att kunna angöra sin hemmahamn på grund av sin storlek!). Det bor drygt 1400 personer på ön varav de flesta pendlar till Göteborg. Donsö är även känd som ”den kristna ön”. Både Svenska kyrkan och frikyrkorörelsen finns representerade.
Kårholmen är precis som Knarrholmen ägd av en arbetarförening. På 1930-talet när de pampiga sommarvillornas tid var över köptes ön av föreningen Arbetare till havet och ett antal sportstugor byggdes. Ön trafikeras enbart sommartid. Längst i söder ligger Vrångö som skiljer sig något från de övriga öarna. Det bor cirka 380 personer på ön och fisket har alltid varit den viktigaste näringen, idag finns det sex fiskebåtar.
Det tar cirka en och en halv timme för en pendlare från Vrångö att via båt och spårvagn ta sig in till Göteborgs centrum enkel väg vilket innebär att dessa öbor har den längsta resvägen. Vrångö trafikerades överhuvudtaget inte före år 1926 och det skulle dröja ända in på 1970-talet innan pendling blev möjligt.
I dag råder en annan bild, speciellt under sommaren då många göteborgare vill ut till Vrångös sandstränder. Vargö är en ö som från början fungerade som något slags jordbruksservitut för tångenborna. Ön har inte någon större fast befolkning utan ön är idag naturreservat och utflyktsö.
Köpstadsö är den ö som förknippas med de isländska sagornas uppgifter om att det skulle ha förekommit marknader på Brännöarna som utgjorde samlingsnamnet på alla öarna, Brenneyiar. Namnet dyker upp i jordeboken från 1550-talet, andra forskare har emellertid hävdat att den rätta platsen för dessa marknader skulle vara Brännö.
Den isländska sagan Laxodoela berättar om den isländske hövdingen Höskuldr Dalakollssons besök på denna marknad. Han köpte där en vacker, stum, slavinna med vilken han sedermera fick en son. Vid ett tillfälle hörde dock Höskuldr henne tala med sonen och på anmodan berättade hon då att hon i själva verket var dotter till den irländske kungen Myrkiartan.
Höskuldr gav henne då en gård att bo och uppfostra deras son i. Sonen hette Olof Hoskuldsson och kom att gifta sig med en dotter till Egil Skallagrimsson, en av den isländska sagoskattens mest namnkunniga män.
Marknaden på Brännöarna var internationell men sjöfarten syns tyvärr inte i Ålborgs räkenskaper där man erlade hamnavgifter. Det går alltså inte att se vad dessa tidiga marknader betytt för sjöfarten och regionen. Öarna i Göteborgs skärgård syns i statistiken först på 1600-talet och på 1700-talet kom dessa öar att dominera sjöfarten och då främst Styrsö och Köpstadsö.
Hela Göteborgsområdet har varit karaktäriserat av svaga jordbruk som måste kompletteras med fiske och andra binäringar. Ville man av olika anledningar segla i lite större omfattning omgavs man genast av diverse regler och förordningar.
Den danske kungen Christian III förbjöd bönder att idka seglats 1540, under en tid när området var danskt, detta modifierades 1574 med att skeppen inte fick ha större köl än 12 alnar. På 1600-talet var skepparen tvungen att ansöka om certifikat vilket utfärdades av kommerskollegium, dock sysslade inte allmogen i Göteborgs- och Bohus län med sjöfart före 1872 då de fiskade i stället.
Södra skärgården har spelat en viktig roll i sjöfartens historia på västkusten. Den äldsta källan, Ålborgs räkenskaper 1560-75, anger 198 skeppare från södra skärgården. Om man antar att varje skeppare hade tillgång till ett fartyg och i medeltal en besättning om fem man kan man vara säker på att arbetslöshet inte var ett stort problem. Dock anges inte vilken typ av varutransporter det rörde sig om och inte heller mellan vilka orter. Inte heller omtalas någon ren persontrafik, det handlar alltid om handel med varor.
Sverige var inte unikt med bönder som hade fiske som binäring, även danska bönder ägnade sig åt detta. Båtbeståndet visar att Styrsö dominerar under 16- och 1700-talen men att förhållanden jämnas ut vid 1800-talets mitt. Under 1900-talet har Donsö övertagit denna ledande roll.
Nästa del fortsätter med ett historiskt perspektiv över människorna som levde på platsen.
Relaterade inlägg:
Adolphson 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.