När kommer du hem igen? Frågan är återkommande i brevväxlingen mellan mamma och mormor. Relationer är som bekant komplicerade saker. Den perfekta relationen finns enbart i drömmarnas värld.
Mormor Astrid föddes 1906 men kunde på grund av att det var högre myndighetsålder än idag inte rösta i val före 1932. Möjligtvis utnyttjade hon inte sin rättighet eftersom valdeltagandet på Styrsö var lågt: tjugo procent i valet 1932 jämfört med sextioåtta i riket och sjuttiotvå i Göteborg*.
Jag hamnade vid ett tillfälle i ett intressant samtal med en person som kunde hjälpa mig med drömtydning kopplat till just relationer. Jag drömmer nämligen en del. Men inte så ofta om barnen eller Ragna, däremot om Malin då och då. Och om mamma, Helena och moster Lena. Faktiskt förekommer även mormor i mina drömmar trots att minnena efter henne är vaga och få. I drömmarna finner jag mig ibland ställd att förklara varför saker och ting blivit som de har blivit. Hur vi tänkte med renoveringen av huset i Halsvik eller vid olika beslut rörande barnens väl och ve. I en dröm guidade jag mamma genom alla förändringar som skett sedan 1997. Hon var häpen.
Vi har i min familj och släkt pratat mer om morfar än om mormor. Kanske är det inte så konstigt för han var ju de stora äventyrens man, dessutom överlevde han mormor med femton år. Men mormor är egentligen mer förknippad med Styrsö, det är hennes släkt som härstammar från ön. Astrid Gunborg, som hon hette, föddes i Viktorsgården på Styrsö Tången som tredje barnet i en barnaskara av sex (alla nådde inte vuxen ålder). Hon gick som många andra sex år i skolan och arbetade periodvis på Ericssons Diversehandel belägen ungefär vid dagens Konsum. Under 1940-talet tog hon ensam hand om barnen eftersom morfar ofta var till havs. Då tog hon emellanåt med sig sina döttrar till det egna föräldrahemmet. Under 1950- och 60-talen bodde familjen periodvis på Lilla Vegagatan i Göteborg (men hade samtidigt kvar huset på Styrsö) och mormor arbetade då i en butik och senare ett tvätteri.
Mormor var en kärv person som höll på reglerna. Det var viktigt att uppföra sig. Mamma brukade som vuxen tjuvröka tillsammans med morfar för att inte i onödan uppröra mormor. Jag har tidigare berättat att hon lät oxeln växa när hon blev arg på grannen. Det har berättats att mamma vid ett tillfälle frågade om hon inte kunde få dua mormor istället för att tilltala henne ”tror lilla mamma att…”. Det gick för sig – ett tag. För mormor ändrade sig eftersom det blev för informellt. Mamma ville småningom stå på egna ben och begav sig mot Dalarna, som för henne liksom så många andra blev frihetens landskap. Där blev hon kvar men längtade ofta hem till Styrsö. Så kom barnbarnen.
Mormor lärde mig att avsluta dagen med aftonbön och efter den knep man ihop limpsaxen och sov. Även om jag numera inte ber aftonbön så börjar jag dagen med några imperativ: Gör något vettigt! Säg något snällt! Skratta! På kvällen följer jag upp hur det gick innan jag somnar. Jag tror mormor planterade det där. Man kan också påpeka att morfar inte riktigt blev den morfar vi lärde känna förrän han blev ensam. Barnbarnens syn är präglade av våra upplevelser av honom från perioden 1980-1996. Men man får heller inte glömma att könsrollerna var tämligen cementerade för den generationen.
Jag och min kusin Stina delar också andra minnen av henne (Viktor och Henrik var för unga för att minnas mycket). Som skålen formad som en jordgubbe, till bredden fylld med geléhallon eller Bridgeblandning (det var alltid spännande om man till äventyrs fick tillstånd att lyfta på locket), kortspel, det tunga täcket och de manglade lakanen, den blå soffan, den mjuka huden på händerna, den rosa hudkrämen i glasburken. Att mormor blev det första riktiga mötet med sorg och död.
Jag har några minnen. Ett är en kväll vid aftonbönen. Ett annat när hon och morfar hälsade på i Falun. Och så från begravningen. Mamma och moster övervägde först att inte ha oss barn med eftersom de ville skydda oss. Men jag avgjorde tydligen saken genom yttrandet ska jag inte få vara med när min mormor begravs? Jag minns att mamma höll tal vid graven, något som var ovanligt för hon höll sällan formella tal. Jag minns också att jag och Stina, som var i tioårsåldern, efter begravningen startade gräsklipparen i ett barnsligt försök att muntra upp våra föräldrar.
Det fanns också en annan sida av mormor. Många vittnar om hennes humor, att hon gillade upptåg, utklädning och festligheter. Att hon kallades fem i fem eftersom hon alltid kom fem minuter före stängning. Yttranden som (när isen låg eller vattnet var klart) havet ligger som en jättegrogg, det är som att bada i brännvin, att kyssa en karl som inte använder tobak är som att äta ägg utan salt, får det vara påfyllning? Nej tack, jag lägger inte hungern på andras tallrikar samt uppfattningen att företeelsen bada badkar är att ligga och löga sig i sin egen skit vittnar om en väldigt rolig människa.
En berättelse handlar om när mormor inhandlade alkohol till någon av döttrarnas bröllopsfester. Expediten på Systembolaget lär ha ansett att det var snålt tilltaget och var angelägen att sälja mer. Ett sådant bröllop skulle inte jag vilja gå på. Mormor replikerade Nej, och du är inte bjuden, vet du. Ett annat replikskifte som överlevt huvudpersonerna var när morfar transporterade hem saker efter bröllopet, från Bratten till Halsvik, med ”rulleborn”. Utmattad tog han ett snedsteg i trädgården. Mormor utbrast Men Ivar?! Är du full?! Nej, jag är trött!
Viktiga människor finns kvar i ens liv på ett sätt som inte går att ersätta eller avsluta helt. Mina drömmar tycks handla om lojalitet, saknad och förändring. Livet har gått vidare, barnen har vuxit upp, huset på Styrsö är förändrat, samtidigt som mina drömmar påminner om människor som fortfarande har en självklar plats i mitt liv. Personen jag samtalade med påpekade att Ragna och barnen finns i mitt nu. Mormor och de övriga tillhör det förflutna men är fortfarande känslomässigt närvarande. Mina drömmar kan därför vara hjärnans sätt att förena olika delar av mitt liv. Barndom, familjebildning och nuet. Känslan av att vilja förklara varför det blivit skulle kunna handla om mötet mellan den jag var då och den jag är nu.
Jag önskar att jag kunde fråga om mormor nyttjade sin rösträtt, hur hon såg på världen och vad som var viktigt för henne. Jag vet faktiskt inte med säkerhet om valdeltagandet var lågt på Styrsö 1932 eftersom jag bara funnit en källa påstår det och den är inte en förstahandskälla. Dessutom kan valkretsen ha sett annorlunda ut än idag. Men det blev ett viktigt val för Sverige som helhet med socialdemokratins genombrott som dominerande parti. De behöll makten till 1976 med val vart tredje år.
Relationer är komplexa saker. Jag kan inte förmå mig att döma i det föflutna – istället fylls jag av en stor tacksamhet över de människor som på olika vis påverkat mig. Vi uttrycker alla vår kärlek på olika vis. I varje brev uttrycker mormor sin önskan att mamma skulle komma hem igen. Och det gjorde hon – varje år. För inte ville hon missa chansen att bada vid brögga. Och hon gav det arvet vidare till oss barn så som generationer före henne alltid gjort. Den perfekta relationen är i alla händelser värd att både kämpa för och drömma om.
Fotnot:
Valdeltagandet i Sverige var 2018 87% och 2022 84%.
Relaterade blogginlägg:
Musik:
Källor:
Samtal med Lennart, Stina och Viktor.
Valmyndigheten har en sida om historiska valresultat men äldre statistik på lokal nivå är inte alltid digitaliserad.
Adolphson 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.